Leffans fotbollsblogg

Leffans fotbollsblogg

Om bloggen

Premier League i synnerhet och brittisk fotboll i allmänhet. Dessutom regler, taktik, listor, spelares kunnande och brister och mycket mera. För konstruktiva och genomtänkta synpunkter på mina inlägg mejla fotboll@skaskriva.com

Vad hände med (31) eller Hughes har varit på toppen och på botten

Vad hände med?Posted by Leffan Thu, September 24, 2015 10:12:26

Han har spelat på alla nivåer mellan högsta och sjunde i engelsk fotboll, suttit på kåken i tre år, blivit utsedd till West Bromwich bäste spelare en säsong, varit takläggare och bötfällts för misshandel. I dag är engelsmannen Lee Hughes 39 år och spelar fortfarande fotboll. Häng med på en brokig karriär och ett brokigt liv.

Få fotbollsspelare har haft en så säregen karriär och ett så spektakulärt liv som Lee Hughes. Han föddes 1976 i Smethwick, en stad nära Birmingham. Han tillhörde Birmingham-laget West Bromwich som ung men fick inget proffskontrakt så han började jobba som takläggare ihop med pappa Bill och samtidigt lirade han som deltidsproffs med Kidderminster Harriers i femtedivisionen.

Hughes visade sig vara en vass forward, en egenskap han behållit genom alla år, och vräkte in mål för Harriers i tre år och då insåg West Brom att de inte borde ha släppt honom och erbjöd kontrakt. I fyra säsonger, 1997-2001, spelade han för WBA i andradivisionen, det blev knappt 80 mål på ungefär 160 matcher. Säsongen 1998/99 var extra bra, då valdes Hughes till årets spelare i klubben och togs ut i divisionens bästa elva. Hughes målhunger var extraordinär det spelåret, 31 fullträffar på 42 matcher.

Säsongen 2000/01 kvalade West Brom till Premier League men lyckades inte gå upp. Han flyttade då till Coventry som precis åkt ur PL. Han stannade blott i ett drygt år innan han återvände till West Brom som då flyttats upp i PL. Hughes var ordinarie och spelade 23 matcher i PL men lyckades inte hitta nätet en enda gång. Under karriären har han spelat i de sju högsta divisionerna i England och det är bara i PL han misslyckats med att göra mål.

I november 2003 inträffade något som hotade hans karriär. Hughes krockade med sin bil och i den andra bilen dog en person och två skadades. Hughes dömdes för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död och domen var sex års fängelse. Han satt av tre år, och spelade då med fängelselaget, och när han släpptes sa han att han aldrig mer skulle diskutera vad som hände.

Han återvände aldrig till de två toppdivisionerna och det var tal om att han ingen klubb skulle vilja ha honom i truppen. Oldham, då i tredjedivisionen, gav dock Hughes chansen igen. Det blev två säsonger hos Latics och målsinnet var i behåll, det blev 25 pytsar på 55 matcher. Efter Oldham vidtog några säsonger hos Notts County i trean och fyran och under den tiden blev Hughes bötfälld för misshandel.

Port Vale i trean var nästa anhalt innan färden gick ännu mer neråt i seriesystemet till femtedivisionen och Forest Green Rovers. Han var där 2014/15 och har sedan dess hunnit med att spela för Kidderminster Harriers (igen) i femman och Ilkeston i sjundedivisionen.

I dag tillhör Lee Hughes Worcester City och han såsar definitivt inte omkring på plan. Här har han redan ordnat karriärens bästa målsnitt. I sina hittills fyra framträdanden i laget har Hughes noterats för fyra fullträffar. Anfallaren har dessutom utsetts till matchens lirare i två av matcherna. Laget ligger dock pyrt till i National League North, sjättedivisionen. Laget är på 19:e plats, en pinne ovanför nedflyttningsstrecket efter elva spelade matcher.

Lee Hughes har spelat för tio klubbar och gjort mål för alla. Till och med när han var utlånad till Blackpool och spelade tre matcher där så lyckades han hitta nätet en gång. Sätter Hughes några mål till så passerar han 300-strecket. En imponerande siffra liksom antalet ligamatcher som uppgår till cirka 630.

En liten rolig detalj är att Worcester spelar hemmamatcherna på arenan Aggborough vilket också är hemmaplan för Kidderminster Harriers, laget där Hughes började sin seniorkarriär för 21 år sedan.

Få kan ståta med ett så händelsrikt fotbollsliv som 39-årige Lee Hughes och med tanke på hans aldrig-ge-upp-attityd så lär karriären hålla på ett tag till.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post979

Vad hände med (30) eller kan Hines hinna få fart på karriären igen?

Vad hände med?Posted by Leffan Tue, July 07, 2015 18:44:30

Han snurrade med en del Premier League-försvar säsongen 2009/10 och såg ut att gå mot en fin karriär. Men efter några utmärkta matcher i West Ham har yttern Zavon Hines färdats sakta neråt i seriesystemet. I dag representerar 26-åringen Dagenham & Redbridge i League Two, fjärdedivisionen.

Väldigt många talanger spås en lysande framtid inom fotbollen, blixtrar till i unga år och sedan försvinner de in i fotbollsmörkret, eller lägre divisioner om ni så vill. Många av dessa har inte kapaciteten att spela i toppfotbollen, eller anstränger sig inte för att skaffa den, så att de dalar neråt är inget konstigt.

Zavon Hines är en sådan spelare. Fast han är en av dem som borde ha kunnat stanna på en högre nivå. Jag såg Hines på tv i några av West Hams matcher 2009/10 och blev imponerad av hans snabbhet och förmåga att lura backar. Jag trodde garanterat på en bra PL-karriär. Han tillhörde Hammers a-trupp i tre säsonger och den kvickfotade eleganten gjorde mål i debuten i Ligacupen och tryckte in segermålet i 93:e minuten mot Aston Villa i en ligamatch. Han satte också två mål i debuten för Englands U21-lag.

Framtiden låg för Hines fötter. Men allt gick på tok, om man nu anser att stadiga steg neråt genom seriesystemet är just det. Det blev 31 liga- och cupmatcher och tre ligamål i Londonklubben för den Jamaica-födde anfallaren.

Skador var en stor bov. En knäskada höll honom borta från spel i ett år. Efter återkomsten deltog han bara sporadiskt i West Ham. Sommaren 2011 skrev han på för Burnley i andradivisionen för att få mer speltid. Men även i Burnley var det bänken för Hines som började tappa tron på sin förmåga och det är aldrig bra för en idrottare. Efter blott 16 matcher i Burnley och en låneperiod i Bournemouth i fjärdedivisionen flyttade Hines till Bradford, också på fjärdenivån, League Two, i augusti 2012. Här fick han spela mycket men succén uteblev, blott två mål på 32 ligaduster.

För tredje sommaren i rad, 2013, bytte han klubb, denna gång gick flyttlasset till Dagenham & Redbridge, också i League Two. Det började bra och sex mål på 27 ligamatcher var ett godkänt resultat. Men så slog oturen till igen. I mars 2014 åkte Hines på ännu en knäskada vilket höll honom borta från spel hela förra säsongen.

Återstår att se om Zavon Hines blir en av många talanger som aldrig lever upp till förväntningar och hajp och fortsätter att harva i lägre serier eller om han kan få nytt liv i karriären och få chansen i en större klubb högre upp i seriepyramiden. Kan han bara få tillbaka tron på sig själv så kanske, kanske. Hines kan hämta hopp i det före detta West Ham-kompisen och nuvarande Hammers-liraren James Tomkins sa för ett par år sedan, nämligen att Hines är för bra för att spela i League Two.

Surfa in på den här You Tube-adressen för att se ett läckert Zavon Hines-mål:

https://www.youtube.com/watch?v=sahdBBTlaDs

Källor: www.independent.co.uk, www.transfermarkt.co.uk, www.daggers.co.uk, www.bbc.com.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post902

Vad hände med (29) eller Slog Man C 2002 och är nu i division 6

Vad hände med?Posted by Leffan Sat, January 25, 2014 18:00:34

Den 19 mars 2002 vann laget derbyt mot Manchester C med 2-1. I dag skiljer det fem divisioner och 132 ligaplaceringar mellan lagen. Det handlar förstås inte om Manchester U utan om Stockport County, som har sin hemvist strax söder om staden Manchester.

Stockport har på tolv år åkt otrolig rutschkana ner i seriesystemet, kanske det snabbaste fallet så långt någonsin i engelsk fotboll. Men den oglamoräsa klubben har faktiskt flera rekord i proffsfotbollen att skryta över.

När Manchester C och Stockport County möttes i andradivisionen i mars 2002 så tog lagen adjö av av varandra och gav sig iväg åt olika håll. Stockport hade då i princip hela säsongen varit jumbo, alltså på 24:e plats, men fick en fin skalp när laget slog Man C som hela den säsongen var ett topplag och till sist vann serien på 99 poäng, tio före tvåan. Stockport var supersist när alla 46 matcher avverkats. Laget skrapade ihop blott 26 pinnar, 22 efter nästjumbon. Det lustiga var att Stockport även lyckades kryssa borta mot Man C.

Men glädjen över den hemmavinsten mot serievinnaren var en liten tröst då och numera ett bleknande minne. Och hela tiden har lagets fotbollsexistens blivit allt mindre lustig.

Stockport ramlade således ner i tredjedivisionen medan Man C gick upp i Premier League där laget stannat och etablerat sig som ett av Englands bästa lag.

Stockport har å sin sida glidit sakta ner i avgrunden. Efter tre år i tredjedivisionen blev laget jumbo 2005 och åkte ner i fjärdedivisionen som då bytt namn till League Two. The Hatters, som laget kallas, lyckades kravla sig upp i League One igen men efter två säsonger där så var det år 2010 åter dags för nedflyttning. Som jumbo förstås.

Ett år senare var Stockport än en gång sist i en serie och åkte ur League Two och därmed ur fotbollsorganisationen The Football League och hamnade i Conference Premier, femtedivisionen i engelsk fotboll.

Nu skulle det väl äntligen bli stopp på fallet? Inte då, efter två år i femman rasade laget ner i Conference North, sjättedivisonen. Denna säsong gör Stockport debut på denna låga nivå och det går som vanligt uselt. Efter lite drygt halva säsongen är laget på 18:e plats, endast tre pinnar ovanför nedflyttningsstrecket. Stor risk för ytterligare en degradering alltså, då till sjundenivån. Detta för ett lag som för tolv år sedan slog Manchester C i ligaspel. Ofattbart. I dag har motståndarlagen i stället så exotiska namn som North Ferriby United, Solihull Moors, Gainsborough Trinity och Stalybridge Celtic. Och Vauxhall Motors!

Dagens Stockport har förstås i princip inga kända spelare. Förutom en som fotbollsnördar kanske minns. Den 34-årige anfallaren Phil Jevons gjorde några matcher för Everton för omkring 15 år sedan.

Stockport County är en riktigt gammal och ärevördig klubb som grundades 1883 som Heaton Norris Rovers. Mellan 1905 och 2011 spelade laget i någon av de fyra högsta proffsdivisionerna i engelsk fotboll. Dock aldrig i den högsta. Bästa placeringen är åtta i andradivisionen säsongen 1997-98. Fem år senare började det gigantiska haveriet.

Men Stockport har ändå en del att vara stolt över. Laget innehar tre fina rekord. I januari 1934 slog man Halifax i en match i tredjedivisionen med 13-0 och det är den största seger som noterats i den engelska fotbollens fyra toppdivisioner. Rekordet delas med Newcastle som piskade Newport med samma siffror 1946.

Stockports rekordseger var inte kul för Halifax målvakt som var den blott 16-årige Stanley Milton som gjorde debut i ligan. Han släppte bara in två bollar i första halvlek men i andra rasade elva till in. Åtta mål kom under en galen 16-minutersperiod.

Ett annat rekord som Stockport har är så färskt som från säsongen 2006/07. Då vann laget nio raka matcher i League Two utan att släppa in mål. Det är den bästa sviten i någon av de fyra engelska proffsdivisionerna. I den första matchen i sekvensen gjorde målvaktslånet från Wolverhampton, Wayne Hennessey, debut och släppte således inte inte något mål på nio raka matcher. Hyfsat lyckat förvärv. Hennessey tillhör fortfarande Wolves men är denna säsong utlånad till Yeovil.

Stockport kan också ståta med att vara den första klubb i engelsk proffsfotboll där far och son spelade i samma match. David och Alec Herd togs båda ut i en match 1952.

Ett annat mindre smickrande rekord har med publik att göra. Stockports egen arena Edgeley Park var stängd och laget tvingades att spela på Old Trafford. Endast 13 personer betalade entré. Den lägsta publiksiffran i engelsk proffsfotboll någonsin.

Den sistnämnda siffran riskerar väl att slås om Stockport inte kan få stopp på sin osannolika rutschkana neråt i seriesystemet.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post757

Vad hände med (28) eller Wolverhampton tar jojon uppåt igen

Vad hände med?Posted by Leffan Sat, January 11, 2014 13:05:44

Av de 46 lag som spelat i Premier League sedan starten 1992 så finns åtta av dem i antingen League One, tredjedivisionen, eller i League Two, fjärdedivisionen. Jag kollar upp vad som hänt med dessa åtta lag. Swindon, Oldham, Sheffield U, Wimbledon och Portsmouth har jag skrivit om. I dag är det dags för Wolverhampton.

Från 1888 till 1985, med undantag för ett enda år, tillhörde Wolverhampton Wanderers någon av de två högsta divisionerna i engelsk proffsfotboll. I 59 av åren var laget på högsta nivån. Från och med säsongen 1983/84 har dock laget åkt jojo i seriesystemet som få andra klubbar. Nu är laget i tredjedivisionen och åter i en jojo-fas. Men med god chans att klättra uppåt igen.

Wolverhampton är en av Englands mest anrika klubbar. Laget var med i den allra första ligasäsongen 1888/89 och kom trea. Wolves har vunnit ligan tre gånger, tagit hem FA-cupen vid fyra tillfällen, segrat i Ligacupen två gånger och varit i final i UEFA-cupen. Klubben är en av få som varit mästare i alla fyra proffsdivisionerna i England. Under storhetstiden på 1950- och 1960-talet gjorde laget över 100 mål fyra säsonger i rad, det har ingen annan klubb mäktat med.

Wolverhampton kan också ståta med att ha varit med i Tipsextras första match 29 november 1969. Laget var ofta med i tv, spelade offensiv fotboll, och skaffade många svenska fans.

Efter 19 år utanför toppdivisionen tog sig Vargarna upp i Premier League 2003. Det blev bara en säsong men laget var tillbaka några år senare och hängde kvar i tre år. Men 2012 blev det nedflyttning och året därpå åkte det orange-svarta laget ner ännu en division och hamnade i League One. Klubbens stora nesa från 1980-talet kommer dock inte att upprepa sig. Då degraderades Wolves tre spelår i rad och rasade från högsta till fjärde divisionen. Sedan dess har laget oftast spelat i andradivisionen med sporadiska besök på toppnivån och nu på den tredje.

Och som sagt, någon nedflyttning blir det inte. Däremot finns god chans att avancemang uppåt igen. Wolves inledde säsongen starkt och förlorade bara en av de 18 första ligamatcherna och toppade tabellen. Laget spelade emellanåt mycket bra och vann och även när spelet haltade så ordnade laget ändå ofta seger. En styrka som serievinnare brukar ha. Allt såg rosenrött ut.

Men i de sju senaste kamperna har det gått grus i maskineriet. Bara en seger och ett fall till tredje plats. Laget är två respektive tre pinnar bakom Leyton Orient och Brentford och har dessutom en match mer spelad än dessa toppkonkurrenter. Illavarslande för Wolves är att Leyton Orient tagit sig ur en nylig svacka medan Brentford är i sagolik form som gett 12 vinster på 13 matcher. Bara Wolves lyckades lugga dem på en pinne mitt i denna segersvit.

Två lag flyttas upp direkt och lag tre till sex i tabellen får kvala om ytterligare en plats. Wolves vill förstås slippa kval och då krävs omedelbar skärpning. Redan i dag måste det börja då man hemma tar emot Preston som bara är två poäng efter Wolves.

Midlandslaget borde kunna fixa uppflyttning. I truppen finns åtminstone sex-sju spelare med Premier League-rutin och framåt finns ett par giftiga spelare i den skotske anfallaren Leigh Griffiths och yttern fransk-maliern Bakary Sako som varit lagets bäste spelare i ett par år. De har denna säsong gjort 18 mål ihop men på sistone har deras form och målskytte stagnerat. Duon måste tillbaka i bra slag för att Wolverhampton Wanderers ska stiga i seriesystemet igen och fortsätta att vara ett jojo-lag. I så fall blir det den här gången i en positiv bemärkelse.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post742

Vad hände med (27) eller Pompey har fallit 77 placeringar

Vad hände med?Posted by Leffan Wed, December 11, 2013 18:59:26

Av de 46 lag som spelat i Premier League sedan starten 1992 så finns åtta av dem i antingen League One, tredjedivisionen, eller i League Two, fjärdedivisionen. Jag kollar upp vad som hänt med dessa åtta lag. Swindon, Oldham, Sheffield U och Wimbledon har jag skrivit om. I dag har turen kommit till lag nummer fem, Portsmouth.

Tur och tur - kanske borde det i stället beskrivas som otur. För det går inte bra för Portsmouth FC. Så sent som i maj 2010 spelade Portsmouth i Premier League men kom då sist och åkte ur. Två säsonger före det kom laget åtta i PL. Mellan 2008 och fram till i dag, alltså på 5,5 år, så har sydkustlaget fallit 77 placeringar och tre divisioner. Efter 19 omgångar detta spelår är laget på 17:e plats i League Two, fjärdedivisionen.

Det gigantiska raset beror till stor del på ekonomiska problem. Och just nu ser det inte ut som om Pompey är på väg uppåt igen. I stället är hotet om att åka ur Football League och ner i Conference Premier, femtedivisionen, överhängande.

År 2003 kom Portmsouth tillbaka till högsta divisionen efter 16 års bortovaro. Efter några år hade laget blivit ett mittenlag med många bra spelare och tog också hem FA-cupen 2008. Allt såg ljust ut. Men sedan följde finansiell härdsmälta som hotade att försätta klubben i konkurs, det blev aldrig så, men klubben hamnade i konkursförvaltares händer.

Den ekonomiska misskötseln gav laget poängavdrag, inte bara under en säsong, utan tre. 2009/10 var det nio poäng minus och jumboplats i PL som följd. Två år senare var det dags igen, tio poängs avdrag, 22:a plats i The Championship, andradivisionen, och degradering. Säsongen därpå, i fjol, fortsatte i samma stil. Tio poäng åkte bort, laget kom sist i League One och åkte ner i League Two.

I våras hängde konkurshotet fortfarande över Pompey men då tog fansen via organisationen Pompey Supporters Trust saken i egna händer och köpte klubben. Den 115-åriga klubben överlevde men det sportsliga går fortfarande på kryckor. Blåtröjorna har bara vunnit fem av 19 ligamatcher och är endast fem poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Formen är inget vidare heller, det har blivit blott två poäng på de fem senaste dusterna i ligan. Skärpning krävs för att laget ska håla sig undan den omedelbara bottenstriden. Framöver väntar tre matcher mot två mittenlag och ett i botten och då behöver Pompey plocka pinnar.

När laget höll till i PL för några år sedan fanns spelare som Glen Johnson (nu i Liverpool), Sylvain Distin (i Everton i dag), Niko Kranjcar (på lån i QPR nu) och OS-vinnaren Nwankwo Kanu i laget. I dag är inte enda spelare känd för den allmänna fotbollspubliken. De som scannar engelsk fotboll på djupet känner möjligtvis till ghananen Patrick Agyemang, irländaren David Connolly, österrikaren Johnny Ertl och engelsmannen Bondz N´Gala. Det är hur som helst ett okänt och oprövat gäng som ska försöka ta Pompey uppåt i seriesystemet igen. Tecknen är som sagt inte så goda just nu men om de ekonomiska kan skötas så kanske det sportsliga följer efter om ett par år.

När Portsmouth var i PL hade man den mest lojala och högljudda publiken i ligan och fansen kommer fortfarande i stora skaror. Publiksnittet denna säsong är på fantastiska 15 400 åskådare per match. För ett lag i fjärdedivisionen. Bara en sån sak gör att Portsmouth FC hör hemma betydligt högre upp än på nuvarande 85:e plats bland lagen i de fyra högsta proffsdivisionerna.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post709

Vad hände med (26) eller Dons blir ett galet gäng igen?

Vad hände med?Posted by Leffan Wed, October 16, 2013 10:43:24

Av de 46 lag som spelat i Premier League sedan starten 1992 så finns åtta av dem i antingen League One, tredjedivisionen, eller i League Two, fjärdedivisionen. Jag kollar upp vad som hänt med dessa åtta lag. Swindon, Oldham och Sheffield U har jag skrivit om. I dag har turen kommit till Wimbledon.

Den 18 augusti 1999, efter säsongens första omgång, låg Wimbledon tvåa i Premier League. I dag är laget på 79:e plats i proffsfotbollen, det som en elfteplats i League Two, fjärdedivisionen, innebär. Dessemellan har laget varit nere i sjundedivisionen och vänt. Kan The crazy gang var på väg upp i seriesystemet igen?

Wimbledon har en historia fylld med allsköns förändringar. Allt från jättelika skutt upp och ner i seriesystemet till byte av namn, arenor och skapande av nya klubbar.

Klubben grundades 1889 som Wimbledon Old Central Club. Laget tillhörde lägre serier länge innan man 1977 under namnet Wimbledon FC valdes in i Football League och hamnade i proffsfotbollens fjärdedivision. Efter bara nio år tog laget 1986 klivet upp i högsta divisionen. Sex år senare bytte ligan namn från Division I till Premier League. Wimbledon stannade kvar på högsta nivån i 14 år. Under denna tid kallades laget för The crazy gang (Det galna gänget) eftersom man inom laget var extremt flitigt med practical jokes. Den som drog i gång skojerierna hette Wally Downes, passande eftersom det engelska ordet wally betyder (ungefär) tokfrans på svenska. Skojandet var ett sätt att bygga laganda, ett annat sätt var att man sammansvetsades eftersom nästan alla utomstående ansåg att laget spelade tråkig, primitiv och hård fotboll. Det blev vi mot dem. Ett uttalande från Gary Lineker, mångfaldig engelsk landslagsman, om Wimbledons fotboll säger en del. Han tyckte de spelade så tråkigt att det mest underhållande sättet att följa dem var via text-tv.

År 1991 flyttade laget från hemmaarenan Plough Lane och delade hemmaplan med Crystal P i tolv år. Som bäst kom Wimbledon sexa i högsta serien och 2000 åkte man ur. Efter fyra säsonger i andradivisionen, med arenaproblemet på halsen, flyttade klubben från London till staden Milton Keynes, åtta mil norr om huvudstaden.

Där ombildades klubben och kallades sig Milton Keynes Dons. Kvar i London fanns besvikna och arga fans som inte accepterade flytten och grundade en ny klubb som fick namnet AFC Wimbledon. De anser att det är den riktiga klubben och kräver att MK Dons tar bort Dons (som är Wimbledons smeknamn) ur sitt namn. Det har ännu inte skett.

I dag spelar MK Dons i League One, tredjedivisionen, medan AFC Wimbledon, håller till i League Two, fjärdedivisionen. Efter nybildandet av AFC så hamnade klubben i sjundedivisionen men behövde bara sex år på sig att klättra upp i The Fotball League igen och till League Two där man nu är inne på sin tredje säsong.

Förra säsongen höll laget på att åka ner på femtenivån, var på nedflyttningsplats inför sista omgången men en vinst där räddade kvar laget. Detta spelår går det lite bättre. AFC Wimbledon är på elfeplats i 24-lagsserien efter elva matcher och har vunnit mer än man förlorat. Ett tag låg laget trea men en pinne på de tre senaste matcherna har skickat ner laget en bit i tabellen.

Troligen kan Wimbledon inte ta sig upp en nivå denna säsong - men nog vore det kul om man lyckades. Tha crazy gang livade upp den engelska fotbollen på sin tid och det skulle AFC Wimbledon också kunna göra.

Den 16 november tar Wimbledon emot Portsmouth i fjärdeligan, skillnad det mot 19 april 1988 då de stötte på varandra i högsta divisionen. Den gången blev det 2-2.

Portsmouth är för övrigt nästa lag som granskas här på bloggen i vad som hänt sedan Premier League-sejouren som för deras del ändade så sent som våren 2010.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post639

Vad hände med (25) eller Nytänd Nugent siktar uppåt

Vad hände med?Posted by Leffan Thu, October 10, 2013 11:24:56

Han har gjort mål i alla sina landskamper, blivit vald till bästa unga spelare i The Football League en gång och varit med och vunnit FA-cupen. Allt detta hände för flera år sedan, nuförtiden är David Nugent utanför rampljuset. Men kanske kan hans nyvunna form föra anfallaren tillbaka i landslagsdiskussionen.

Till Englands avgörande VM-kvalmatcher mot Montenegro (i morgon kväll) och Polen (på tisdag) är Nugent inte uttagen. Men chansen kanske kommer framöver för 28-åringen. För av de fem som tagits ut så är det nog bara Wayne Rooney som är given. Jermain Defoe är hyfsat vass i landslaget men tas inte ut alltför ofta och är nu över 30 år. Rickie Lambert har precis debuterat, som 31-åring, och är inte ett långsiktigt alternativ. Daniel Sturridge och Danny Welbeck är riktigt lovande men behöver ett par säsonger till på sig för att bli fullgoda landslagsspelare.

Det här kan möjligen öppna för Nugent. Efter en karriär med toppar och dalar så är han uppe på en höjd just nu. Anfallaren spelar i Leicester, topplag i The Championship, och har nätat sex gånger på tio starter. Ett av hans bästa facit i karriären.

Annars har det handlat om jojo-stuk på hans fotbollsbana. I Bury gick det sådär men i klubb nummer två, Preston, tog det fart. Nugents kunnande blommade. Han var stark, tuff, hårdjobbande, orädd och hade målnäsa. Det lyste om honom och han trodde stenhårt på sig själv. Säsongen 2005/06 valdes han som 21-åring till Årets unga spelare i The Football League, alltså bäst i de tre divisionerna under Premier League.

År 2007 bytte han Preston i andradivisionen mot Portsmouth i PL. Förutom FA-cupsegern 2008, då han hoppade in i finalen, gick det mesta åt fel håll under Pompey-tiden. Det var hård konkurrens om forwardsplatserna och Nugent var ofta bänkad och tappade tron på sig själv. Inte blev det bättre av att klubben började halka neråt på grund av ekonomiska bekymmer.

På slutet i Portsmouth ljusnade det, han började göra en hel del mål igen och än klarare såg framtiden ut när han skrev på för Leicester 2011. Det blev 15 mål första säsongen och 14 i fjol. Denna säsong är han ännu målfarligare och ser ut som sitt gamla jag. Fartfylld, optimistisk och en rackare på att dyka upp på rätt ställe i straffområdet för att avsluta.

Trots uppryckningen de senaste åren så har landslagståget troligen gått för Nugent men helt säkert är det förstås inte. Han kan exempelvis fråga Rickie Lambert om det. Hur det än blir med landslaget så kan Nugent nog vara med och se till att Leicester går upp i Premier League igen. Han skulle inte göra bort sig på högsta nivån.

Och väl där blir han mer synlig och intressant för landslaget. I sitt enda framträdande 2007 gjorde han mål i 93:e minuten. David Nugent kan säkert tänka sig att bli av med sitt 100-procentiga facit (mål i varje landskamp) bara han får fler chanser i Englands landslag.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post632

Vad hände med (24) eller Det får räcka med tröst-säsonger

Vad hände med?Posted by Leffan Mon, September 23, 2013 16:22:15

Av de 46 lag som spelat i Premier League sedan starten 1992 så finns åtta av dem i antingen League One, tredjedivisionen, eller i League Two, fjärdedivisionen. Jag kollar upp vad som hänt med dessa åtta lag. Swindon och Oldham är avverkade. Dags för Sheffield United.

Den 13 maj 2007 spelade Sheffield U i Premier League. Det var säsongens sista match och det blev förlust och degradering. Nu, drygt sex år senare, är laget på väg ner i League Two, fjärdedivisionen. Laget ligger på nedflyttningsplats i League One. Vad har hänt med klubben som under sin PL-sejour 2006/07 slog både Arsenal och Tottenham?

En måndag i maj 2003 var jag av någon anledning ledig från jobbet och hade inget att göra. Jag gick då till sportpuben och kollade in playoff-finalen till Premier League mellan Wolverhampton och Sheffield U. Matchen gick på eftermiddagen eftersom det var helgdag i England och det var ganska tomt i puben. Bredvid mig satt en Sheffield U-supporter. Han behövde tröst efter matchen då Wolves vann med 3-0. Jag sa åt honom att Sheff U kommer tillbaka, var så säker.

Det dröjde två år innan min spådom gick i uppfyllelse och Sheffield U klev upp i PL. Jag tror nämnde supporter behöver ännu mer tröst nu eftersom hans lag är på väg ner i ligasystemets fjärde nivå. Där har Sheffield U bara varit en enda gång under sin existens, under en enda säsong. Det var 1981/82. Men nio år senare var laget uppe i högsta divisionen. Så dagens fans behöver kanske inte misströsta om laget åker ner i League Two. Historien visar att det kan vända fort.

Sheffield U var med i den allra första upplagan av Premier League 1992/93. Det blev en 14:e-placering men året därpå åkte laget ur med minimal marginal, bara en pinne bakom Ipswich som klarade sig. Sedan dröjde det 13 år innan Blades var tillbaka i PL. Denna gång var nedflyttningen än mer knäckande. Laget hade samma poäng men ett måls sämre målskillnad än Wigan som hängde kvar. Än mer upprivande var det för spelare och fans eftersom Sheffield U förlorade den allra sista matchen och det på hemmaplan mot just Wigan.

Sedan har det gått utför. Efter fyra år på andranivån blev det fall ner i trean. Efter tre år i trean verkar det som det nu kan bli ras ner i fyran. Inte roligt för klubben som vunnit ligan en gång och FA-cupen fyra gånger. Alla framgångar kom dock före 1926.

I dag räknas det som succé om laget kan hänga kvar i League Two. Men det ser kärvt ut. Efter åtta omgångar är laget på 22:a plats, av 24 lag, och under nedflyttningsstrecket. Det rödvitrandiga gänget har bara tagit fyra poäng och efter premiärsegern har det blivit ett kryss och sex bakslag. Just nu är man uppe i fem raka nollpoängare.

Kräftgången är mysko för de två senaste säsongerna har Blades kommit femma och trea i tabellen. Lite otur har laget haft, fyra av förlusterna är med uddamålet. Fast främsta orsak till bottenkänningen är att Sheff U inte kan göra mål, bara fem mål på åtta matcher är nedflyttningsform. För när det gäller bollinnehav och målchanser så är Sheffield U minst lika bra som motståndarna. Men som sagt, målskyttet…

Räddningen kan kanske ha anlänt. För några dagar sedan skrev jamaicanen Marlon King på för Blades. Den 33-årige forwarden har varit en bra målskytt i nästan alla av sina tio tidigare klubbar. Återstår att se om King kan bli målkung på Bramall Lane och ge Sheffield U-fansen en säsong då det inte behövs tröst.

Och en så traditionstyngd klubb, med 124 år på nacken, ska inte behöva dväljas i ända nere i den mörka fjärdedivisions-källaren.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post604

Vad hände med (23) eller Nu 17 är det dags för Oldham igen

Vad hände med?Posted by Leffan Thu, September 12, 2013 08:36:56

Nyligen skrev jag att det finns 46 lag som varit med i Premier League sedan starten 1992. Av dessa befinner sig nu åtta i antingen League One, tredjedivisionen, eller i League Two, fjärdedivisionen. Jag kollar upp vad som hänt med dessa åtta lag. Swindon började och här är granskning nummer två: Oldham Athletic.

Har Oldham verkligen varit i PL undrar kanske den måttligt fotbollsintresserade. Jo, och till och med i två säsonger. Men det var så länge sedan det bara går, under PL:s två första spelår, 1992/93 och 1993/94. Laget var dessutom i högsta divisionen 1991/92 som då kallades Division 1. Innan dess var det 69 år sedan laget var på högsta nivån, 1922/23.

För det mesta har Latics hållit till i andra- eller tredjedivisionen. Men klubben kan som sagt skryta med att ha varit med i Premier Leagues premiärsäsong. Det var nära att det bara blev en säsong men tre segrar på slutet gjorde att laget hängde kvar med två måls bättre målskillnad än Crystal P. Året därpå tog lyckan slut och laget åkte ut med tre poäng upp till säker mark. Kanske inte så konstigt att det blev degradering. Laget, från staden strax utanför Manchester, var knappast namnkunnigt och Graeme Sharp, som spelade i Everton i elva år, är i princip den ende som får det att ringa i minnesklockan.

Uppenbarligen var nedflyttningen från PL en knäck. Livet i andradivisionen blev nämligen också kort, efter tre års nedåtgående trend åkte laget ur 1996/97.

Sedan dess huserar Latics i tredjedivisionen som i dag heter League One. Två gånger har laget kvalat till andradivisionen men misslyckats. Efter missen 2006/07 så har placeringarna bara blivit sämre. Så här: 8, 10, 16, 17, 16 och så 19 förra säsongen. Oldham klarade sig från nesan att åka ner i League Two med tre poängs marginal. Räddningen ordnades i elfte timmen via tre vinster och ett kryss i de fem sista matcherna.

Inte går det mycket bättre i höst. Det har blivit två vinster och fyra nederlag på sex matcher vilket ger en 14:e plats i tabellen. Laget tränade stenhårt både fysiskt och mentalt inför säsongen, skaffade ett par vassa anfallare och trodde på chans att slåss om uppflyttning. Just nu är det inte mycket som tyder på att det ska ske. ”Gamla Skinkan” spelar bra, men är för ineffektivt.

Väldigt lite för fansen att glädja sig åt alltså. Inte finns det heller några speciella minnen i klubbens historia att nostalgiskt blicka tillbaka på. En triumf i andradivisionen och två i tredjedivisionen är det enda av hyggligt värde i prisskåpet. Laget har nått andraplatsen högsta ligan en gång, 1914/15, varit i semifinal tre gånger i FA-cupen och förlorat en final i Ligacupen, det var 1990 då det blev 0-1 i baken mot Nottingham.

En del supportrar hänger nu krampaktigt fast vid att ett omen ska bli verklighet. För när laget gick upp i högsta divisionen senast så hade man tillbringat 17 säsonger i rad på nivån under. Nu är laget inne på sin 17:e säsong på raken i League One och fansen hoppas att historien upprepar sig. Fan tro´t sa Relling i Henrik Ibsens pjäs Vildanden. Orden passar bra in på Oldhams chanser att flyttas upp. Den anonyma klubben som grundades 1895 under namnet Pine Villa FC fortsätter att hålla till i skuggorna i den engelska fotbollen. Men nog unnar jag klubben en stund i rampljuset. Det blir dock inte i Ligacupen denna säsong, där blev det respass redan i första omgången.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post577

Vad hände med (22) eller James den yngste blir Vaughan den vane

Vad hände med?Posted by Leffan Sat, September 07, 2013 16:50:29

Premier Leagues yngste målskytt genom tiderna, James Vaughan, tillhör inte direkt de kända fotbollsspelarna. Efter det historiska målet 2005 har hans karriär halkat omkring utan styrsel. Anfallaren hamnade i skymundan i många år. Men nu som 25-åring öser Vaughan in mål igen. Hittills har det blivit åtta nätkänningar på de sex första tävlingsmatcherna denna säsong.

På listan över de yngsta som satt nätet i dallring i PL så finns kända lirare som Michael Owen, Wayne Rooney och James Milner högt upp. Men alla slås av James Vaughan som var 16 år och 271 dagar ung när han 10 april 2005 tryckte in 4-0 för Everton mot Crystal P. Vaughan kom in i 74:e minuten och behövde bara 13 minuter på sig för att slå in målet som skickade in honom i historieböckerna.

Men efter det har det gått trögt. Birmingham-födde Vaughan slog sig aldrig in i Evertons förstaelva under sina år där 2004-2011. Han var dessutom i perioder utlånad till tre klubbar. Han flyttade till Norwich 2011 men var mest skadad där. Och målskyttet fungerade inte i någon klubb.

Först när anfallaren sommaren 2012 skrev på för Huddersfield i The Championship, andradivisionen, lossnade det. Förra säsongen satte han 14 mål på 33 matcher, ett godkänt facit. Han blev också utsedd till årets spelare i Huddersfield av lagets fans.

Det här spelåret går det ännu bättre. På fem ligamatcher har Vaughan gjort sex mål och det har också blivit två mål i två Ligacupmatcher. Totalt åtta mål på sex matcher. I målskörden ingår ett 21-minuters hattrick mot Bournemouth när Hudds vann med 5-1.

James Vaughan toppform har inte gått obemärkt förbi. Han är utsedd till månadens spelare i augusti i The Championship.

Kan det vara så att den snabbaste PL-målskytten äntligen kan visa att han även är en forward som kan näta regelbundet? Det behövs om Huddersfield ska klättra uppåt i tabellen från sin nuvarande 12:e plats.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post570

Vad hände med (21) eller Enda PL-säsongen var Swindålig

Vad hände med?Posted by Leffan Mon, August 26, 2013 20:13:38

Nyligen skrev jag att det finns 46 lag som varit med i Premier League sedan starten 1992. Av dessa befinner sig nu åtta i antingen League One, tredjedivisionen, eller i League Two, fjärdedivisionen. Här börjar en granskning om vad som hänt denna oktett sedan PL-tiden. Först ut är Swindon Town.

Det krävs gott minne eller att man är supporter till Swindon för att komma ihåg lagets enda säsong i PL som inträffade 1993/94. Det är också enda gången laget spelat i högsta ligan i engelsk fotboll. Det blev en enda lång trist resa mot nedflyttning. Swindon vann bra fem av 42 matcher, låg sist från tredje matchen och resten av säsongen och tog bara 30 poäng, 13 pinnar från säker mark. Laget släppte in 100 mål, det mesta ett lag gjort i PL. I nio matcher rasslade det i Swindon-nätet fyra gånger eller fler, 1-7-smällen mot Newcastle var värst.

Första segern kom i 16:e matchen i slutet på november men då var hoppet redan ute. Roligast hade fansen i månadsskiftet januari-februari då Swindon vann två matcher i rad, båda hemma. Lite glädje väcktes också när laget kryssade mot Liverpool, Arsenal och Manchester U. Men i stort en misslyckad säsong. Lite konstigt är det att det inte gick bättre. I truppen fanns en hel del bra spelare som exempelvis Nicky Summerbee, Micky Hazard, Jan-Åge Fjörtoft, Kevin Horlock, Terry Fenwick och Frank McAvennie.

Men ut åkte den i dag 134-åriga klubben som inte heller i övrigt haft några stora framgångar under sin existens. Ingen ligatitel i vare sig första- eller andradivisionen, bara triumfer i tredjedivisionen en gång och i fjärdedivisionen två gånger.

Men det finns ändå en del att att vara stolt över. Som klubbens enda cuptriumf som kom i Ligacupen 1968/69. Vinsten var en stor knall eftersom laget då var i division 3 och finalslog Arsenal från högsta divisionen med 3-1 efter förlängning. Matchvinnare var Don Rogers med två mål. Han räknas passande nog som en av Swindons bästa spelare genom tiderna. Med i finalen var också klubbens stora ikon, vänsterbacken John Trollope. Han tillhörde Swindon under hela sin 20 år långa karriär. Trollope har fortfarande det engelska rekordet för antalet ligamatcher för en klubb. Han representerade Swindon 770 gånger i ligan och totalt blev det nästan 900 tävlingsmatcher i den röda tröjan, den färg klubben spelat i sedan 1901.

Efter degraderingen från PL åkte Swindon ner en division till året därpå. Efter viss uppryckning har laget pendlat mellan tredje- och fjärdedivisionen. Säsongen 2011/12 tog klubben sin tredje serieseger genom att vinna League Two och avancera till League One. Hemma fixade man en grymt fin rad med 19 segrar, tre kryss och bara ett bakslag. På sin arena County Ground höll laget nollan 19 gånger av 23!

Det fortsatte att gå bra på den högre nivån, Swindon kom sexa i fjol och kvalade till The Championship men åkte ut mot Brentford. Manager under denna lyckosamma tvåårsperiod var Paolo di Canio, den kontroversielle italienaren som nu är boss i Sunderland. Swindon har för övrigt haft många lagledare som var kända och utmärkta spelare. Ett axplock: Lou Macari, Osvaldo Ardiles, Glenn Hoddle, Steve McMahon och Colin Todd. Det var den 53-faldige engelske landslagsmannen Hoddle som tog upp Swindon i PL men han var inte kvar när laget åkte ur, då hette bossen John Gorman som en tid spelade ihop med Hoddle i Tottenham.

Denna säsong har startat sisådär för The Robins (rödhakesångarna). En vinst, ett kryss och två nederlag gör att laget parkerar på 16:e plats av 24 lag. Ambitionerna är att åter försöka slåss om platserna kring uppflyttning men den nye managern Mark Cooper är inte den mest framgångsrike eller karismatiske. I spelartruppen finns inga direkt kända namn, egentligen bara bråkstaken Nile Ranger som varit i trubbel med rättvisan många gånger. Kanske även namnet Jay McEveley får en klocka att ringa hos fotbollsintresserade. Han spelade vänsterback i Blackburn i PL ett tag.

Hur som helst, det lär dröja innan Swindon Town åter har ett lag i Premier League. Under tiden får fansen minnas de fem vinsterna 1993/94 på högsta nivån och Ligacupsegern 1969 mot Arsenal.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post538

Vad hände med (20) eller Kastet är hans vapen

Vad hände med?Posted by Leffan Tue, July 23, 2013 19:31:29

Premier League-försvaren kan andas ut. Rory Delap har vräkt i väg sitt sista 40-metersinkast in i motståndarnas straffområde på högsta nivån. Kommande säsong får försvaren i League Two, fjärdedivisionen, försöka reda ut de målchans-skapande kasten från den 37-årige irländaren som då ska spela för Burton.

Rory Delap är fotbollsspelaren som är mest känd för hur han kan hantera bollen med händerna. Han kan kasta inkast 40-45 meter med en hastighet av 60 km/h. Inte minst när han var i Stoke 2007 till 2013 var detta speciella anfallsvapen en mardröm för motståndarna. Hans kast skapade ett otal chanser för Stoke och ett icke föraktligt antal mål. Fråga Arsenal som släppte in två mål i en och samma match mot Stoke efter Delap-kast. Eller Aston Villa som åkte på ett mål i baken på övertid som betydde Stoke-seger med 3-2. Givetvis efter ett inkast av Delap.

Den hårdjobbande mittfältaren har dock aldrig skrutit eller tagit till överord om sin ovanliga egenskap.

– Ibland fungerar det. Hundra inkast kanske kan ge två mål. Det är ungefär som hörnor och frisparkar.

Rory Delap har i intervjuer gett sin syn på sig själv som en spelare som egentligen bara är känd för sina inkast.

– Jag bryr mig inte. Det viktiga är att jag får spela fotboll någonstans, sa han till tidningen The Guardian i mars 2013.

Han var inte lika oberörd när han 2011 uttalade sig för internetsajten Men In Blazers.

– Det är tufft att veta att jag kommer att bli ihågkommen mer för mina händer än fötter. Fast jag antar att det är bättre att bli hågkommen för någonting än inget alls.

Att Delap kan kasta långt är inte så konstigt. Redan som barn kastade han saker. I två-tre-årsåldern var det stenar som ven genom luften och krossade både en och två rutor. Hans pappa tog med honom till friidrottsklubben i hemstaden Carlisle så att han skulle få kasta spjut. Delap började med det som tolvåring och höll på i några år och höll hög klass. Men det var fotbollen som drog.

Han upptäckte tidigt sin kastförmåga på inkast men det var först när han kom till Stoke 2007 som ett lag fick full valuta för hans kunnande. Stoke hade nämligen under hela hans tid där massor av högresta spelare som i luftrummet kunde nå hans bollar som han kunde kasta i princip ända från mittlinjen. Kasten var extra farliga eftersom de inte dalade in utan hade en rak bana som var svår att försvara sig mot, även för målvakterna.

Opponenter till Stoke har hittat på olika sätt för att stoppa Delap. En målvakt petade hellre ut bollen till hörna än till inkast. Spelare på bänken har kört uppvärmning precis där Delap har tagit sats för sina kast. Lag har ställt reklamskyltar extra nära planen för att förkorta Delaps ansats. Inget hjälpte, bollarna kom ändå in i straffområdet och ställde till oreda.

I augusti 2012 kastade han sista sista kast i Premier League. I höst är det Burton i League Two som drar nytta av den mänskliga slungan, ett smeknamn Delap fått av fotbollskollegor.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post470

Vad hände med (19) eller Junior måste bli Senior

Vad hände med?Posted by Leffan Wed, July 03, 2013 07:33:57

Säsongen 2011/12 stod han för flest dribblingar av alla spelare i Premier League. Han spåddes en lysande framtid och både Arsenal och Tottenham jagade honom. Men i dag är han nästan bortglömd. Vad hände med Junior Hoilett och hans karriär?

I serien Vad hände med? handlar det oftast om spelare i slutet på karriären som flyttat ner i divisionerna och som hamnat utanför rubrikerna och glömts bort. Bloggen kollar upp var de är nu. David Wayne ”Junior” Hoilett tillhör en annan kategori. Det är en ung spelare vars karriär plötsligt och oförklarligt stannat upp.

Den Kanada-födde yttern med jamaicanska rötter är i dag 23 år men för tilfället ser hans framtid inte speciellt ljus ut. Vilket den gjorde för några år sedan då han skrev på för Blackburn. Och det gick stadigt bättre för honom hos Rovers. Säsongen 2010/11 spelade Hoilett 24 matcher och gjorde fem mål. Säsongen därpå blev statistiken än vassare. Då blev det 34 matcher och sju mål - plus sju målpass. Han gjorde sig känd som en snabb, teknisk och svårstoppad anfallare. Försvaren gillade inte alls att möta den lurige kantspringaren.

Det gick bra för honom men sämre för hans lag Blackburn som ramlade ur PL 2012. Hoilett valde då att flytta och Queens PR blev ny adress. Här började karriären halta för att till sist nästan göra helt halt. I QPR gick det visserligen hyfsat i början men på våren 2013 var Hoilett utanför startelvan för det mesta. Målen uteblev, liksom hans fina spel och till råga på allt så åkte han för andra året i rad ut ur PL med sitt lag.

Liraren som bara något år tidigare varit i rampljuset hamnade i skuggan. Exempelvis så har jag sedan PL-slutet i maj inte sett något rykte om Hoilett som placerar honom i en annan klubb. Kanske ryggar andra lag för hans facit med två raka degraderingar. Möjligen tror de han för otur med sig. Eller så misstänker de att han redan haft sin bästa tid och inte är så bra som den tidiga hajpen indikerade.

Det jag sett av Junior Hoilett tyder dock på att han har talang och kapacitet för att spela i PL. Förhoppningsvis snappar en klubb i högsta ligan upp honom och sätter karriaren på rätt spår igen. Han är sevärd med sina finter och ruscher och underhållare det blir det aldrig för många av.

Efter förra säsongen är troligen hans självförtroende stukat men vid 23 år ålder är det dags för Junior att trampa ur ungdomen och bli en Senior. Bli en man och ett stabilt proffs. Jag tror han kan klara det.

För ingen vill väl se rubriken The career of Hoilett down the toilet.

  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post445

Vad hände med (18) eller h-e för de himmelsblå

Vad hände med?Posted by Leffan Mon, April 29, 2013 14:01:37

För 15 år sedan kom laget elva i Premier League. År 2001 spelade man fortfarande på högsta nivån. Denna säsong slutade laget på en medioker 15:e plats i League One, tredjedivisionen. Kräftgången är gigantisk för Coventry City. Man skulle kunna kalla det en färd ner i helvetet för laget som har smeknamnet de himmelsblå. Och just nu ser vägen tillbaka till toppen ut som en såpad 100 meter lång uppförsbacke. En aning svårforcerad.

Vad hände med klubben som från det Tipsextra startade 1969 och framåt ofta var med i tv-rutan och hade giftiga spelare som Tommy Hutchison, Brian Alderson, Willie Carr, Mick Ferguson och många fler? Och vad hände med den klubb som säsongen 1970/71 slog Bayern München hemma i det som kallades Mässcupen och som sedan blev UEFA-cupen och dagens Europa League?

Det gick bakåt helt enkelt. Men inte på stört. City har en svit som få klubbar matchat genom åren. Efter segern 1967 i det som kallades Division 2, och uppflyttning, så höll sig Coventry kvar på högsta nivån i engelsk fotboll i 34 år, ändra fram till 2001. Bästa säsongen var 1969/70 då laget kom sexa, som är högsta ligaplaceringen någonsin. Säsongen därpå blev det Europaspel, där laget gick till andra omgången men åkte ut mot Bayern München med 7-3 totalt. Hemmasegern med 2-1 lever dock kvar som ett kärt minne hos många av fansen.

FA-cuptriumfen 1987 är en annan händelse som supportrarna gärna kommer i håg. Laget var nederlagstippat mot ett stjärnspäckat Tottenham men vann med 3-2 efter förlängning. Tyvärr för Coventry blev det inte spel i Cupvinnarcupen säsongen därpå eftersom engelska lag då var avstängda i Europa.

Under sina 34 år i högsta ligan så höll Coventry oftast till på nedre tabellhalvan. Endast vid sju tillfällen hamnade man på övre halvan i sluttabellen. Och efter tolv år i rad under mitten ramlade laget ur 2001. Förhoppningen var förstås snabb återkomst men det har inte varit tillstymmelse till det. Laget blev även i andradivisionen fast på nedre tabellhalvan och slutade där åtta gånger under elva säsonger. Enda ljusstrimman var 2005/06 då laget kom åtta men man var ändå aldrig nära kval till PL, det skiljde tolv poäng till kvalplats.

Nu är det i stället totalt mörker som gäller. En 23:e-plats i andradivisionen 2012 betydde degradering till League One, tredjenivån, för första gången sedan 1964. Och laget på Ricoh Arena verkar följa sitt mönster att vara ett lag för nedre halvan oavsett division. Årets säsong har precis avslutats och det blev plats nummer 15 av 24 lag. Ännu en säsong att sörja över för Coventry-fansen.

Huruvida nästa säsong blir ett uppsving återstår att se. Managern Steven Pressley tror i alla fall det. Han tillträdde i mars 2013 och har infört ett nytt spelsystem med hård press på motståndarna när de har bollen. Spelarna börjar kunna det nu, sa han efter sista ligamatchen som Coventry kryssade i.

Är det någon som ska få Coventry City att rocka igen så är det väl manager Pressley med smeknamnet Elvis.

  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post329

Vad hände med (17) eller Oxen i boxen

Vad hände med?Posted by Leffan Wed, April 10, 2013 21:44:24

Han började sin ligakarriär 1994 i femtedivisionen i Stevenage. Han klättrade på seriestegen och spelade i sex år med Fulham, bland annat i Premier League. Sedan gick det utför till sjundenivån och i dag befinner han sig i sjättedivisionen med Truro City. 40-årige Barry Hayles karriär har varit en hisnande berg- och dalbana.

Få spelare i England kan visa en liknande karriärkurva. Hayles har testat alla av de sju högsta nivåerna i engelsk fotboll från högsta serien, Premier League, till Southern Football League Premier Division på sjunde nivå. Barry Hayles har också gjort maximala geografiska byten. Han föddes i Lambeth, precis mitt i London, har spelat i Yorkshire i halvmiljonstaden Sheffield i norra England och finns nu i lilla Truro i Cornwall nästan så långt sydväst i England som man kan komma.

Anfallarens bästa fotbollstid inträffade åren 1998-2004 då han tillhörde Fulham. När han kom dit var Fulham i tredjedivisionen, när han lämnade hade klubben fixat uppflyttning två gånger och avancerat till Premier League. Det blev omkring 50 mål på cirka 200 matcher i Fulhamtröjan. Under sin tid i Londonklubben fick han också chansen ett tiotal gånger i jamaicanska landslaget.

I Fulhams färger syntes Hayles i svensk tv vid ett antal tillfällen men var inte direkt en spelare som gick genom rutan. Han kämpade och gjorde sina mål men var ingen stor lirare.

Barry Hayles är lite av en klassisk engelsk centertank. Den kompakta och ganska korta forwarden har arbetvilja, fysik och löpvillighet som sina styrkor. En rejäl dos målfarlighet kan läggas till men däremot är det tekniska kunnandet begränsat. Hayles har ofta gillats av fansen för sitt slit och sina mål. I Plymouth var han i tre säsonger och supportrarna gav honom då det ärorika smeknamnet Oxen i boxen.

Han har hållit krutet torrt genom hela karriären. På sina 19 år och drygt 600 matcher i ligafotbollen har Hayles tryckt in över 200 mål. Det mest utmärkande är dock att han gjort mål under alla säsonger från starten 1994 och fram till nu. Det har också blivit nätrassel i nio av hans tio klubbar. Enda missen kom i Sheffield United men å andra sidan blev det bara fyra matcher i den rödvitrandiga tröjan. Så just den måltorkan må honom vara förlåten.

I dag lirar Hayles således i Truro City i serien Conference South, sjättedivisionen. Han var i Truro 2010-12, bytte till St Albans City men är sedan i början på 2013 tillbaka i Truro. Det har blivit 15 matcher och tre mål denna säsong.

Barrington ”Barry” Hayles fyller 41 år om en vecka, 17 april, och håller säkert för ligaspel i ett par år till. Men i vilken klubb och i vilken division skulle inte ens den legendomspunna 1500-tals-siaren Nostradamus ha kunnat pricka in.

  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post296

Vad hände med (16) eller Så nära Premier League

Vad hände med?Posted by Leffan Mon, March 25, 2013 13:19:11

16:e delen i serien Vad hände med?

I dag Cambridge United.

För 21 år sedan vad Cambridge United ytterst nära att gå upp i Premier League. I dag huserar klubben i en annan serie med Premier i namnet, nämligen i Conference Premier, femtedivisionen. Och laget är för tillfället fast på denna nivå.

Staden Cambridge är känd för sitt universitet där undervisning började redan år 1209 och för sin kapprodd med staden Oxford, en tävling som drog i gång 1829 och där Cambridge leder totalt med 81 segrar mot 76.

Fotbollsklubben är inte på långa vägar lika omtalad. Men kunde ha blivit det om laget hade tagit sig upp i högsta serien 1992. Om så skett hade Cambridge varit en av klubbarna som deltog i den första Premier League-säsongen. Det hade också varit premiär för Cambridge i högsta fotbollsligan i England. Men det gick inte och sedan har laget dalat neråt i seriesystemet.

Cambridge United grundades 1912 som Abbey United. Det dröjde till 1970 innan man lyckades ta sig in i Football League, en av de fyra toppdivisionerna i engelsk fotboll. Där stannade klubben i 35 år, till 2005 då det blev degradering till femman.

Klubbens bästa tid var i början på 1990-talet. Laget vann Division 3 1990/91 och året därpå kom man femma i Division 2, en placering som fortfarande är klubbens högsta någonsin. Det blev kval till Premier League. Men det tog stopp mot Leicester som fick 1-1 borta och sedan vann hemma med 5-0. Hade Cambridge kunnat upprepa resultaten lagen emellan i serien så hade Cambridge gått vidare till play-off-final. I ligaspelet vann nämligen Cambridge hemma med 5-1 och förlorade bara med 1-2 borta. I play-off-finalen hade i så fall Blackburn väntat som Cambridge spelat jämnt med i serien, 2-1 hemma och 1-2 borta.

Missen blev en knäck för Cambridge som säsongen därpå ramlade ner ytterligare en nivå, till tredjedivisionen. Och olyckorna fortsatte, två år senare var det dags för nytt fall, ner i fjärdeligan. Efter några år i trean och fyran så gick det ännu sämre. Säsongen 2004/05 kom laget sist i fjärde divisionen och åkte ner i femteligan, Conference Premier, där man nu är inne på åttonde säsongen i rad. Två gånger har laget varit nära att steget upp i fyran, men misslyckats. På senare år har det varit mittabell som bäst, precis som detta spelår. Laget har sju matcher kvar och kan knappast nå kvalplats eftersom man är elva pinnar under kvalstrecket.

Kanske sörjer fansen hur nära det var 1992 att laget tagit det yttersta steget uppåt. Men just året 1992 var extra olycksaligt för Cambridge. Bara någon månad innan kvalmissen så råkade även roddlaget ut för en förlust. Och precis som fotbollslaget så missade man med en tuppfjät och förlorade mot Oxford med endast en båtlängd över det 6,7 kilometer långa loppet längs Themsen.

Cambridge får ta nya tag nästa säsong. Ett framgångsrecept är möjligen att försöka behålla lånet från Kidderminster, Nathan Blissett, bror- eller systerson till Luther Blissett, som säsongen 1982/83 vann skytteligan i högsta engelska fotbollsserien med 27 mål. Kanske kan nye Blissett, som också är forward, vara ett gott omen för Cambridge, likaväl som roddarnas förlust 1992 var ett dåligt. I så fall kan Cambridge United äntligen vara på väg åt rätt håll i seriesystemet igen.

  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post271

Vad hände med (15) eller Äntligen på green kvist?

Vad hände med?Posted by Leffan Wed, March 20, 2013 13:04:07

15:e delen i serien Vad hände med?

I dag: Jonathan Greening, Nottingham Forest.

Han har spelat i Manchester U, vunnit Champions League och varit i final i Europa League. Men Jonathan Greening är ändå varken speciellt känd eller erkänd i fotbollsvärlden. I dag tillhör 34-åringen Nottingham i The Championship och utan att göra något större intryck. Än.

Som 19-åring upptäcktes Greening av Manchester U som köpte honom från York. En fantastisk karriär såg ut att vänta på mittfältaren från Scarborough. Men så blev det aldrig. Han var hygglig i några United-matcher men det blev ändå bara 14 ligaframträdanden på tre år. Greening tröttnade på bänken och flyttade till Middlesbrough.

Åren 2001-2009 är de bästa Greening haft, han var då ordinarie och spelade omkring 300 matcher. Under sina tre säsonger i Middlesbrough utsågs han en gång till lagets bäste och togs även ut i i engelska landslaget (men fick aldrig spela).

Åren 2004-2009 var också lyckosamma. Han tillhörde West Bromwich och skolades då om från offensiv högermittfältare till defensiv mittfältare. Han var kapten i laget när man vann The Championship 2008 och gick upp i Premier League. Men av någon oförklarlig anledning lämnade han West Brom något år senare och skrev på för Fulham (först på lån) och det var då karriären började dala. Efter två år i Londonlaget hamnade Greening i Nottingham 2011.

I början gick det hyfsat men sedan hamnade Greening i kylskåpet. Nye managern Billy Davies, som anlände för ett par månader sedan, fick dock snabbt upp humöret på Greening som sa: Vi snackade och Davies var så entusiastisk att jag ville sticka och träna direkt. Davies ankomst har tänt hela Nottingham som efter sex raka vinster klättrat i tabellen och siktar mot Premier League. Greening har bara kommit in från bänken i den sviten men bidar sin tid. "Jag kan inte kräva att få spela i ett lag som vinner”, har han sagt.

Jonathan Greening har haft en hel del udda inslag i sin karriär. Han har således en vinnarmedalj i Champions League trots att han bara var på bänken, även i finalen, och inte spelade i någon match när Man U van 1999. Han har däremot deltagit i en final Europa League, det var 2010. Fulham förlorade finalen mot Atletico Madrid efter förlängning och Greening fick spela de två sista minuterna av matchen.

Greening har genom hela karriären fått beröm för sitt passningsspel, hans främsta styrka. Men trots att han alltid varit mittfältare och spelat nästan 500 tävlingsmatcher så har det bara blivit 16 mål. Aldrig mer än två mål någon säsong och aldrig mer än ett mål i en enskild match. Det enda som sticker ut är hans tre mål totalt mot Portsmouth, ett segermål och två mål i två kryssmatcher. Med tanke på Greenings magra målfacit i övrigt så måste nog Portsmouth undra vad de gjort honom för ont.

Ibland skojas det att Greening är lik Jesus (i alla fall den vanliga bilden av Jesus). Och kanske finns det en koppling. Greening är född 2 januari, ett datum som en del anser att Jesus också föddes. (Alla är inte överens om 25 december).

Det må vara hur som helst med den saken, någon frälsare blev aldrig Jonathan Greening i någon av sina sju klubbar. Om han nu inte på karriärens sluttamp kämpar sig in i Nottinghams startelva och hjälper klubben upp i Premier League. Det vore en fin slutpunkt på en karriär som lovade att bli mycket mer än den blev.

  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post262

Vad hände med (14) eller The flying Finn

Vad hände med?Posted by Leffan Wed, March 06, 2013 14:00:25

14:e delen i serien Vad hände med?

I dag, Shefki Kuqi, Hibernian.

Dive säger britterna när en spelare filmar och låtsas ha blivit fälld. Dive betyder dyka och det har Premier League-spelarna Gareth Bale, Luis Suarez, Santi Cazorla och flera andra gjort denna säsong. Men de ligger långt efter den värsta ”dykaren” någonsin. Shefki Kuqi har gjort en dive omkring 140 gånger i karriären. Att hoppa högt upp i luften och falla platt till marken är nämligen den 32-årige flygande finnens målgest. En variant som ser ut som ett livsfarligt dyk, även om han precis innan landning tar emot sig med händerna. Hittills har Kuqi klarat sig helskinnad.

Shefki Kuqi har haft en brokig karriär och i dag spelar han i Hibernian i skotska Premier League. Den 88 kilo tunge och 188 centimeter långe anfallaren har deltagit i 14 cup- och ligamatcher för Hibs men bara startat två och än har han inte fått göra sin galna målgest i Skottland. Hibernian är nämligen hans första klubb, skrev på till denna säsong, i denna del av Storbritannien.

Kuqi föddes i Bosnien och som ung flyttade han och familjen till Finland. Det kanske var det som var katalysator till hans ständiga flyttande som fotbollsspelare. Om man räknar hans klubbar på seniornivå så är Hiberninas hans 15:e. Kuqi har aldrig stannat längre än tre år någonstans. Han har spelat i tio engelska klubbar, tre finska, en tysk och en skotsk. Han har också spelat 62 gånger i finska landslaget och tryckt in åtta mål.

Sin bästa tid hade forwarden nog i Ipswich 2003-2005, då han var 27-29 år, det som sägs vara fotbollsspelarens bästa ålder. På 79 matcher satte han 30 mål. Säsongen 2005-06 i Blackburn i Premier League var inte så tokig den heller. Laget kom sexa och Kuqi gjorde sju mål. Bland annat gjorde han mål när Blackburn slog Man City med 2-0.

Hur länge han haft sin målgest vet jag inte och han kanske inte har använt till alla sina 140 mål. Det är hur som helst en av de mesta galna sätt jag sett att fira ett mål på och har gett honom smeknamnet The flying Finn, den flygande finnen. Återstår att se om den 32-årige Hibernianspelaren med nummer 32 på ryggen får flyga och dyka i Skottland innan hans karriär (eller revben) är slut.

Knappa in Shefki Kuqi på Google så dyker det upp en sida med massor av bilder på när han är ute och flyger. På YouTube kan man också se hans dykningar.

  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post241

Vad hände med (13) eller Searching for Irishman

Vad hände med?Posted by Leffan Mon, February 25, 2013 11:13:35

Det här är 13:e delen i serien Vad hände med?

I dag: David Healy, Bury.

I natt belönades den svenska dokumentärfilmaren Malik Bendjelloul med en Oscar för filmen Searching for Sugarman. Filmen handlar om en amerikansk artist, Sixto Rodriguez, vars två skivor på 1970-talet inte alls säljer i USA. Men av en slump blir han och hans musik symbol för kampen mot apartheid i Sydafrika på 1970-talet. Hundratusentals skivor säljs och han blir en mytisk hjälte där.

Det finns en story inom fotbollen som då poppar upp i huvudet som liknar den om Rodriguez. Den historien handlar om nordirländaren David Healy. En forward som blev hjälte i landslaget men glömd och ratad i klubbfotboll.

I dag är Healy 33 år och spelar för Bury i League One, tredjedivisionen. På tolv ligamatcher har det blivit ett enda mål. I karriären har Healy spelat för elva klubbar. Han bästa målsnitt, som han bara nått upp till i ett par av klubbarna, är omkring ett mål var tredje match. Hans målsnitt i det nordirländska landslaget slår hans målsnitt i alla elva klubbar.

Han har gjort 36 mål på 94 landskamper, ett snitt på 0,38 mål per match, lite bättre än mål i var tredje match. Totalt i sin klubbkarriär har Healy gjort 94 ligamål på 391 matcher, ett snitt på 0,24 mål per match, mål i lite sämre än var fjärde match.

Nordirländarens bästa period var 2006-2007. På elva matcher gjorde han 13 mål i EM-kvalet, vann kvalets skytteliga och blev också den spelare som gjort flest mål i ett EM-kval någonsin. Rekordet innehöll bland annat ett hattrick mot Spanien som Nordirland sensationellt besegrade med 3-2. Även Sverige fick känna på Healys målskytte, han gjorde båda målen då Sverige slogs tillbaka med 2-1.

Och det handlade inte om tur. Healys rörlighet, härliga bollträff och förmåga att komma rätt i anfallen var grunden till hans fantastiska målfacit. 2006 var han 27 år och om inte förr så borde insatsen i EM-kvalet då gett honom det stora genombrottet. Men icke.

Han spelade 2004-2007 i Leeds och gjorde ganska bra i från sig men blev aldrig riktigt erkänd och kunde inte upprepa målbravaderna från landslaget. Visst ryktades det om att stora klubbar var ute efter honom det blev aldrig något med det.

I stället tog karriären en färd neråt. Han tillhörde Fulham och Sunderland utan att göra något avtryck. Healy lånades ut till klubbar längre ner i seriesystemet, hamnade sedan i Rangers i Skottland i sex månader innan han flyttade till Bury i augusti 2012. Ingen ljusning syns där heller för 33-åringen.

Healys karriär tillhör de mest mystiska inom fotbollen. Otroligt vass i landslaget men en medelmåtta i klubbfotboll, där han dessutom stötte på sämre spelare än på internationell nivå. En annan lustig detalj är att han i sex klubbar gjorde mål i debuten, precis som i landslaget.

Tänk om han varit lika målfarlig i resten av klubbmatcherna som i den första. Då hade detta inlägg kanske handlat om en av brittiska öarnas vassaste målskyttar genom tiderna i stället för att handla om Searching for the Irishman eller ännu mer precist Searching for the Irishmans talent, alltså letandet efter irländarens talang.

Sixto Rodriguez fick till slut sin upprättelse och en dokumentärfilm gjord om sig själv. Tveksamt om David Healy går samma lyckosamma öde till mötes.

  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post220

Vad hände med (12) eller Villade bort sig

Vad hände med?Posted by Leffan Tue, February 05, 2013 14:21:13

Tolfte delen i serien Vad hände med?

I dag: Aston Villa.

I maj 2010 visade sluttabellen i Premier League, PL, att Aston Villa kommit sexa. För övrigt tredje året i rad som laget knep den placeringen. Birmingham-klubben kändes etablerad som ett topplag i England.

I dag, bara två år och nio månader senare, är Aston Villa nästjumbo i PL och på god väg att åka ur. Vad har hänt? De tre sjätteplatserna är en bov i dramat. Större klubbar fick upp ögonen för Villa-lirarna och köpte de mest tongivande. Under ett par säsonger försvann stöttepelare som Ashley Young, Stewart Downing, James Milner och ännu tidigare hade den viktigaste kuggen, Gareth Barry, också lämnat. Ersättarna, om det ens kom några, var inte av samma klass. Aston Villa började dala i tabellen. 2011 slutade laget nia och förra säongen klarade man kontraktet med ett nödrop och kom på 16:e plats.

I år går det ännu sämre. En hel del otur är en orsak. Försvarsresen Richard Dunne har inte spelat på grund av ljumskskada och lagkaptenen Stilian Petrov, pådrivare på mittfältet, har fått diagnosen leukemi och hans karriär är därför vilande just nu. Två viktiga kuggar försvann samtidigt som relativt rutinerade herrar som Gabriel Agbonlahor, Charles N´Zogbia, Darren Bent och Stephen Ireland inte når upp till den egentliga kapaciteten eller till och med är utanför laget.

Bokslutet för 2011 visade en halv miljard kronor back, en orsak till att spelarköp uteblivit och gjort laget svagare.

Att det varit en managerkarusell de senaste åren hjälper inte heller. Nuvarande Paul Lambert kan inte sätta sin prägel på laget än eftersom den kvalitet som behövs inte finns där. Det beror till viss del på att Villains har många nya unga spelare som ännu inte riktigt klarar av att hantera PL-spel.

Inte minst mentalt är laget svajigt. Det har blivit flera tunga smällar som inte gjort saken bättre. Bland annat åkte Villa ur Ligacupen mot Bradford från fjärdedivisionen och FA-cupen mot Millwall från andradivisionen. I ligan har det blivit svidande nederlag som 0-8 mot Chelsea borta, 0-5 mot Manchester C borta och 0-4 hemma mot Tottenham.

Emellanåt har dock laget visat att fotbollskunnande finns som i 3-1-vinsten mot Liverpool borta och i 3-3-matchen senast mot Everton borta. Kanske kan det vara vändningen som ger laget en kick inför de avslutande 13 matcherna i ligan.

Det vore nämligen förödande för fotbollen i Birmingham och Aston Villa åker ur. Och sorgligt för engelsk fotboll. Klubben har nått massor av framgångar genom åren som exempelvis seger 1982 i Europacupen (nuvarande Champions League) samt sju vinster i FA-cupen och sju ligatitlar, den senaste 1981. Med sju vinster i ligan är laget faktiskt femte bäst i England. Bara Manchester U, Liverpool, Arsenal och Everton har vunnit ligan fler gånger.

Aston Villa hör följaktligen hemma på högsta nivån, förhoppningsvis kan laget komma ur sin nuvarande knipa och rädda sig kvar i Premier League. Lyckas laget så kan nog det ungdomliga gänget förkovra sig rejält till nästa säsong och starta bygget av ett lag som snart kan tillhöra toppen igen.

  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post178
Next »