Leffans fotbollsblogg

Leffans fotbollsblogg

Om bloggen

Premier League i synnerhet och brittisk fotboll i allmänhet. Dessutom regler, taktik, listor, spelares kunnande och brister och mycket mera. För konstruktiva och genomtänkta synpunkter på mina inlägg mejla fotboll@skaskriva.com

Match var tredje/fjärde dag till 23 mars

AllmäntPosted by Leffan Sat, January 09, 2016 13:46:29

Det snackas ofta om det späckade spelschemat i engelsk fotboll kring jul och nyår. Men det täta matchandet kan sträcka sig oändligt mycket längre för vissa lag. Liverpool kan nu stå inför utmaningen att spela 26 liga- och cupmatcher från 26 december till 23 mars. Det vill säga match var tredje eller var fjärde dag under hela den perioden. Utan någon längre vila.

Liverpool har drabbats av massor av skador under senare tid. Mest sträckningar och det anses bero på nye managern Jürgen Klopps sätt att träna laget och den intensiva spelmetod han infört. Tätt matchande anses också var en orsak till alla skador. Att matcherna kommer så ofta tvingade Klopp att i går ställa nästan bara ungdomar på benen i FA-cup-matchen mot League Two-laget Exeter. De 15-20 spelare som normalt figurerar i a-laget vilades. Undrar hur Klopp formerat laget om Liverpool exempelvis mött Arsenal eller Manchester City. Då hade säkert många av de spelare som fick vila nu tvingats att spela så att inte hade blivit en förnedrande storförlust.

Hur som helst, matchen slutade oavgjort och det betyder omspel 19/20 januari vilket gjorde att Liverpools spelprogram tätnade ytterligare och den enda veckolånga lucka utan match som fanns inom de närmaste veckorna täpptes till. Det här betyder att Liverpool garanterat kommer att spela tio matcher från 26 december till 26 januari, med andra ord bara tre eller fyra dagars uppehåll mellan varje match. Okej, mellan gårdagens drabbning och nästa är det fem dagar men det är också den längsta vilan.

Dessutom kan det mycket väl bli så att det inte blir tio matcher som kommer så här tätt utan hela 26 stycken, kanske ännu mer. Kolla här:

Om Liverpool slår ut Exeter (troligt scenario) så blir det match i FA-cupens rond 4 den 30 januari. Sedan står två Premier League-matcher på schemat 2 februari och 6 februari. Om Reds kryssar i cupmatchen den 30 januari så blir det omspel, troligen 10 februari. Sedan väntar PL-match 14 februari, match i Europa League 18 februari, eventuell match i FA-cupens femte rond 21 februari, Europa League-match 25 februari, PL-match 28 februari (eller Ligacupfinal om laget går dit), PL-match 2 mars och 5 mars, eventuell åttondelsfinal i Europa League 10 mars, PL-match eller eventuell FA-cupkvartsfinal 12 mars, andra matchen i en eventuell åttondel i Europa League 17 mars, en PL-match 19 mars och ett eventuellt omspel i kvartsfinalen i FA-cupen 23 mars. Totalt 26 matcher i en sanslöst vidsträckt sekvens där matcherna kommer i parti och minut.

Mellan 20 mars och 1 april är det landskamper och inga ligor eller cuper pågår. Alltså en viloperiod för klubblagen. Men för Liverpool är det inte omöjligt att man tvingas spela uppskjutna matcher i ligan om man nu gått långt i FA-cupen och till final Ligacupen.

Så 26-28 matcher med endast korta uppehåll mellan varje kamp kan stå på programmet för Liverpool fram till vitsipporna tittar fram på vårkanten. En oerhörd påfrestning för en skadedrabbad trupp. Redan har Klopp flaggat för att han kommer att använda sina unga spelare i FA-cupomspelet mot Exeter och han lär få använda dem ännu mycket mer om Liverpool avancerar i cuperna och om skadesituationen inte snabbt bli bättre. En lösning är ju att köpa spelare nu när transferfönstret är öppet men alltför många nya lirare är ju inte möjligt att ta in. Så problemet lär kvarstå.

Okej, om Liverpool inte går vidare i Ligacupen, FA-cupen och Europa League så lättar matchbördan betydligt men om inte så blir det sannerligen en tuff vår. Fast å andra sidan är ju målet att gå långt i alla turneringar och att spela mycket så det är bara att gilla läget.

Även Stoke, Manchester City och Everton, som likt Liverpool är i semifinal i Ligacupen, kan få ett tätt program framöver. Dock ej lika digert som Liverpool. Stoke och Everton är inte med i Europaspel medan Manchester City har en omgång (två matcher) färre att avverka i Champions League än vad Liverpool har i Europa League.

Liverpool kan således få ett mastodontliknande spelprogram, precis det Chelsea hade säsongen 2012/13 då laget vann Europa League och gick till semifinal i både Ligacupen och FA-cupen.

Det är hög tid att ändra på detta vansinniga spelschema. Det är helt enkelt för många matcher i engelsk toppfotboll. Speciellt som matchtempot ökar för varje säsong liksom kraven på framgång.

Många nackdelar följer det kolossala spelschemat. Som exempelvis många fler skador och sämre fotboll eftersom inget lag kan vara på topp var tredje dag under långliga tider. Detta är också är orättvist mot fansen som betalar för att se ett ordinarie lag prestera på topp. Dessutom dränerar programmet spelarna både mentalt och fysiskt så att de inte orkar göra sitt bästa när det varannan sommar är dags för EM eller VM.

Ett argument emot en förändring är att fansen är van vid att se många matcher så här års. Men den åsikten håller inte längre. Jag tror i stället att supportrarna hellre ser lite färre matcher som håller högre kvalitet och där stjärnorna är med i stället för att ligga på doktorns behandlingsbord.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post1045

Lättare av avskeda sedan Mourinho fått foten?

AllmäntPosted by Leffan Fri, December 18, 2015 13:29:41

Att José Mourinho i går fick sparken som manager i Chelsea har en del beskrivit som en knall. Nja, klubbens ägare Roman Abramovitj har kickat portugisen en gång tidigare och han har också fockat managers som varit i klart bättre sportsliga situationer. Med tanke på det och Chelseas skrala resultat denna säsong så var det bara en fråga om när Mourinho skulle tvingas säga adjö. Ett par andra mer svårsvarade frågor är var Mourinho hamnar nu och om övriga Premier League-klubbar blir mer benägna att kicka sina managers nu när de ser att en framgångsrik klubb inte drar sig för att skicka ut en meriterad boss på gatan.

Strulen, bråken och problemen har hela tiden blivit fler och större i Chelsea under hösten och till slut fanns bara en lösning, att avskeda lagledaren. Spelarna kan man ju inte kicka. Om det var rätt eller fel får framtiden utvisa.

Uppenbarligen så har i alla fall José Mourinho lättare att hantera allt runt ett lag som fungerar än ett lag som inte gör det. Han lär dock inte få svårt att hitta ett nytt jobb, han har ju vunnit både ligatitlar och Champions League med olika klubbar och det gör att storklubbar nog kan bortse från det som hänt i höst. Det ryktas redan om Real Madrid och Manchester United som nya arbetsgivare åt den karismatiske och arrogante portugisen.

Det ska bli intressant att se om fler Premier League-bossar får silkessnöret den närmaste tiden. I princip ingen klubb i PL har några problem med att sparka managers men jag gissar att den eventuella mentala tröskel som finns för att ta ett sådant beslut nu sänkts när Mourinho tvingats lämna. Klubbägarna inser att det blir allt mer legitimt att skicka ut lagets ledare oavsett vad denne presterat i klubben eller tidigare i karriären. Omedelbar succé är snart det enda krav man ställer på en manager. Om klubbens uppsatta mål inte nås fortare än kvickt så hinner bläcket på kontraktet managern skrev på knappt torka innan denne är utanför ytterdörren till klubben utan nyckel in.

Den här säsongen har hittills fem PL-bossar lämnat sina jobb och räkna med att det kan bli minst lika många till innan spelåret är ändat. Kan managers som Brendan Rodgers i Liverpool och José Mourinho i Chelsea få sparken så sitter ingen säkert, utom Arsene Wenger i Arsenal och Jürgen Klopp i Liverpool. Okej, det ska mycket till för att succébossar som Claudio Ranieri i sensationella serieledaren Leicester och relativt framgångsrike Quique Flores i Watford ska få foten. Däremot ska nog managers som Louis van Gaal i Manchester United, Steve McClaren i Newcastle och Ronald Koeman i Southampton se till att förbättra spel och resultat för att säkerställa sina positioner.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post1029

Dags för två veckors vila i januari

AllmäntPosted by Leffan Mon, November 16, 2015 09:28:31

Kung Bore är redo för sitt intåg och åter aktualiseras frågan om engelsk fotboll behöver ett vinteruppehåll. Det sägs ju att avskanaden av ett gör att engelska lag har svårare att hävda sig i de europeiska cuperna och att landslagsspelarna är helt tröttkörda när det är dags för EM eller VM på sommaren. Jag håller med men uppehållet ska inte komma mitt i det hektiska schemat runt jul som en del föreslår utan några veckor senare.

Många förklaringar cirkulerar kring varför engelska klubblag inte presterar så väl i Europa längre och varför landslaget inte gjort det på långliga tider. Ett skäl som anges är att spelprogrammet i England är för tätt och hårt och sliter ner spelarna både fysiskt och mentalt. Och att det är extra illa eftersom många matcher spelas när det är som kallast och sämst förutsättningar för fotboll. Och det är säkert en av orsakerna till uteblivna framgångar. Det är en detalj som går att åtgärda genom att göra ett speluppehåll för att ladda de mentala batterierna, låta skador läka och ge spelarna andrum ett tag. Elitidrottare behöver ju låta både kropp och huvud vila ibland för att kunna prestera på topp när det gäller.

Vinteruppehåll är vanliga i de flesta av de stora ligorna i Europa. I Italien spelas inga matcher mellan 21 december och 5 januari, i Frankrike är uppehållet ännu längre, mellan 20 december och 8 januari är det spelledigt och i Tyskland är det ännu mer fritt, inga matcher mellan 21 december och 21 januari.

I Spanien är det inget längre uppehåll men mellan omgången den 20 december och omgången den 3 januari, spelas bara en match, den 30 december. Att jämföra med England där lagen spelar 20/21 december och sedan igen den 26 december och bara några dagar senare, 28-30 december, avgörs åter en omgång och den 2-3 januari ännu en. Därefter fortsätter det hektiska schemat med Ligacup för en del lag 6-7 januari, FA-cup-omgång 9-10 januari, ligaspel 12-13 januari och 16-17 januari. Så på 28 dagar avverkar lagen sju matcher (en del åtta) i möjlig kyla eller ösregn.

Just detta extremt täta program, som fortsätter ett tag på liknande sätt i januari med liga, FA-cup och Ligacup, är säkert något påverkar spelarna resten av säsongen. En del vill ha ett speluppehåll vid jul men det verkar omöjligt, traditionen är för stor med matcher då och speciellt omgången 26 december som drar fulla hus, långt ner i divisionerna.

Men det går att ordna en behövlig lucka på, låt oss säga, två veckor i spelprogrammet. Januari är en passande period, då är säsongen halvvägs kommen och en hektisk tid precis avverkad. Vilan kan inte komma lägligare. Matcherna som normalt spelas då kan läggas på andra tider. Ett par omgångar extra på veckodagar kan placeras i början på säsongen då alla är fräscha och vädret är varmt och gott och det euroepiska spelet inte hunnit starta. En annan metod att få färre matcher är att minska antalet lag i Premier League från 20 till 18, då blir det fyra matcher färre totalt sett och de kan plockas från vinterschemat. I Tyskland är det bara 18 lag i högsta serien och fler behövs inte heller i England.

Färre matcher och/eller en viloperiod är i alla fall värt att pröva för att se om det kan ge mer alerta spelare när engelska lag ska lira i Europacuper och mästerskap. Jag tror det, även om det krävs mer än så för att skapa framgång. Men alla bäckar små…



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post1011

Två är borta, snart kan fler åka

AllmäntPosted by Leffan Tue, October 06, 2015 13:57:46

Efter ha stått stilla ett tag, men knappast rostat ihop, så är managerkarusellen i gång igen. I helgen försvann de två första bossarna i Premier League denna säsong och snart lär fler följa efter. Här tar jag en titt på vilka bossar som löper störst risk att få sparken under säsongen.

Året runt får PL-bossar foten eller slutar självmant. Mellan säsongerna är det uppsving i sparkandet, det lugnar sig när säsongen börjat men efter ett par månader är det åter dags för klubbägarna att börja kicka igen, ja inte fotboll, utan de fotbollsansvariga. Managers kommer och går så ofta så att deras jobb kan liknas vid att försöka hålla sig kvar på en karusell som går allt fortare. Till sist åker man av.

Två som före säsongen och en bit in i densamma tippats som de första offren var också de första att gå. Dick Advocaat i Sunderland sa upp sig och meddelade att han inte kunde tänka sig att leda ett lag som kämpar för att hänga kvar. Brendan Rodgers i Liverpool ville vara kvar men skrala resultat och prestationer i över ett år fick till sist ägarna att tappa tålamodet och så var hans drygt treåriga saga all på Anfield.

Nästa man till rakning kan vara Steve McClaren i Newcastle som är sist i tabellen och inte verkar kunna komma ur sin dystra situation. Minst risk för kicken är det för Arsene Wenger i Arsenal som knappast helt plötsligt får gå efter två decennier vid rodret.

Vilka kan då stå på tur härnäst? Jag tror det främst är managers i sju klubbar som är i farozonen. Här är namnen med tillhörande skäl till att de kan få foten. Övriga elva lär få stanna säsongen ut. Dessa sju kan ligga pyrt till:

Tim Sherwood, Aston Villa.

Sherwood har bara varit manager sedan februari 2015 men med tanke på den usla starten denna säsong, sex förluster och nedflyttningsplats, så hänger han ändå löst. Villa har dessutom varit hänsynslöst på slutet, både Gerard Houllier och Alex McLeish fick bara ett år på sig innan de fockades. Kan sluta lika illa för Sherwood.

Steve McClaren, Newcastle.

McClaren tillträdde i juni i år men att han är ny är ingen garanti för att få stanna någon längre tid. Newcastle är ökända för sitt minimala tålamod med managers. McClaren är den tolfte på posten i Newcastle sedan 2006. Newcastle har startat illa och är jumbo vilket betyder att yxan hänger extra löst i en tunn tråd ovanför McClaren.

Alex Neil, Norwich.

Neil kom till Norwich i januari i år och borde få chansen att bygga upp något under några år. Men precis som de flesta klubbar så är Norwich benägna att kicka bossen om det inte går bra. Av de sex senaste lagledarna så har tre inte ens fått ett år på sig att forma laget. Norwich har startat hyggligt men en nykomling kan alltid hamna i en svacka och då är managern ute på hal is.

Enrique Sanchez Flores, Watford.

Watford är nästan lika piggt som Newcastle på att slänga managers på skräphögen ”Quique” Flores är den elfte på posten sedan 2005. Han har förlängt sin vistelse på Vicarage Road tack vare en bra start av Watford som bara förlorat två av åtta matcher så här långt. Men nykomlingen lär prestera sämre framöver och då kan obarmhärtiga ägare mycket väl säga adjö till spanjoren.

Tony Pulis, West Bromwich.

Pulis kom till klubben i januari i år och ryckte upp laget från hotande nedflyttning till en ganska säker slutposition. Men nu är West Brom indraget i bottenstriden igen och prestationerna är inget att yvas över. Pulis måste vända på steken ganska snabbt annars kan hans tid i WBA vara över. Klubben vilar nämligen inte på hanen när det gäller att ge managern avskedssalut.

José Mourinho, Chelsea.

Chelsea var ligamästare i våras och är nu på 16:e plats. Klubbens skrällartade fall i tabellen gör att inte ens Mourinho går säker. Chelseas ägare, Roman Abramovitj, har kickat Mourinho en gång förut och kan säkert tänka sig att göra det igen om resultaten inte blir mycket bättre, och det snart.

Manuel Pellegrini, Manchester City.

På sina drygt två år i Man City har Pellegrini styrt laget till en ligavinst och nu är man åter i tabelltopp. Men Citys ägare vill att klubben inte bara dominerar i England utan även i Europa. Än har laget inte alls övertygat i Champions League, startat knackigt även denna säsong, och om laget inte presterar väl i CL denna gång så hänger Pellegrini löst.

Övriga elva managers kan således räkna med att få vara kvar säsongen ut. De är:

Arsene Wenger, Arsenal, Eddie Howe, Bournemouth, Alan Pardew, Crystal Palace, Roberto Martinez, Everton, Claudio Ranieri, Leicester, Louis van Gaal, Manchester United, Ronald Koeman, Southampton, Mark Hughes, Stoke, Garry Monk, Swansea, Mauricio Pochettino, Tottenham, Slaven Bilic, West Ham.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post992

Hoddle och Koeman tycker som jag

AllmäntPosted by Leffan Sun, August 23, 2015 11:56:44

För en dryg vecka sedan skrev jag att transferfönstret bör stängas i samband med att säsongen drar i gång - inte tre-fyra veckor senare som det är i dag. Nu får jag medhåll av betydande fotbollspersoner i England.

Tidningen Daily Mail skriver i dag om att Glen Hoddle, före detta landslagsman och förbundskapten för England, vill att transferfönstret ska stänga 24 timmar före första ligamatchen. Han anför ungefär samma argument för ett tidigare stängande som jag gjorde - nämligen att slippa hålla på med transfers, och alla störningsmoment det för med sig hos spelare och klubbar, när säsongen är i gång och i stället kunna fokusera på att spela ihop laget och få det att fungera.

Även Ronald Koeman, nuvarande manager i Southampton och före detta landslagsman för Holland, är inne på samma linje han vill till och med att ett ännu tidigare stopp för transfers, redan 1 augusti. Han tycker det är galet att ha öppet fönster till 1 september eftersom när säsongen börjat så vet man inte om det är samma lag som när transferfönstret stängt.

Uppenbarligen har de läst min blogg, he he, och även om de inte gjort det så bör i alla fall fler fatta att det Hoddle, Koeman och jag tycker om transferfönstret är det rätta och logiska.

Klicka här för att läsa mitt inlägg om transferfönstret:

http://leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post935




  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post949

Wenger är lika lång som 19 andra PL-bossar

AllmäntPosted by Leffan Sat, July 25, 2015 14:58:07

Arsène Wenger inleder snart sin 20:e säsong som manager för Arsenal. Han är det stora undantaget vad gäller den annars förhärskande sedvänjan hos Premier league-klubbar, nämligen att kicka managern så fort det tar emot. Beviset är att de andra 19 bossarna i PL har styrt sina lag i högst tre säsonger.

Faktum är att Arsène Wenger suttit nästan lika länge på sin post som de övriga 19 lagledarna tillsammans. Wenger har snart varit boss hos Gunners i 19 år och övriga 19 bossar har tillsammans regerat i knappt 21 år i sina klubbar.

Av någon outgrundlig anledning så får nya lagledare i Premier League nästan alltid extremt kort tid på sig att forma ett lag. Om den omedelbara succén uteblir så hänger de alltid löst. Framgång betyder förstås olika beroende på status hos klubben, men om de uppsatta målen inte uppnås på stubben så är det tack och adjö till managern.

Detta agerande är dock inte speciellt smart. Det är bara att kolla in hur det gick för Manchester United som behöll Alex Ferguson i nästan 27 år (1986-2013) och under den tiden vann allt som går att vinna och plockade pokaler som äpplen från ett träd. Hade United gjort som klubbarna numera gör, kickat bossen efter misslyckad inledning, så hade Ferguson blivit kortvarig på posten och Uniteds framgångar säkerligen många färre. Ferguson hade nämligen en svag start och United vann inte ligan förrän under hans sjunde säsong. Det tog dessutom fyra säsonger innan första pokalen erövrades, FA-cupen 1990. Men ägarna hade tålamod och tro på skotten och resten är historia och en framgångssaga utan dess like.

Dagens ägare till fotbollsklubbar borde helt enkelt ta lärdom och skaffa bättre tålamod. Att kicka managern ger sällan det lyft man är ute efter, möjligtvis under kort tid, däremot kan just det inträffa om managern får några år på sig att i lugn och ro bygga ett lag.

Inget tyder dock i dag på att PL-klubbarna har fattat hur man ska agera för att uppnå långsiktigt bra resultat. Av de 20 lagledarna i PL så har 19 tillträtt mellan 1 juni 2012 och 13 juli 2015. Bara Arsène Wenger har suttit längre än tre år, han tillträdde 1 oktober 1996. Och det har betalt sig. Wenger har styrt Arsenal till tre ligatitlar, sex vinster i FA-cupen och en final i Champions League.

Näst längst har Brendan Rodgers i Liverpool varit manager. Nordirländaren fick jobbet 1 juni 2012 och om två veckor är det dags för hans fjärde säsong som boss på Anfield. Ingen annan av de 18 lagcheferna har lett sina lag i ens tre hela säsonger. Endast Eddie Howe i Bournemouth fick sitt jobb under 2012 (12 oktober), alla andra har tillträtt sedan dess. Under 2013 var det fyra stycken och lika många 2014. Under 2015 har hela nio klubbar tillsatt ny manager. Fyra har tillkommit efter att förra säsongen slutade.

Inte mycket tyder på att PL-klubbarnas ägare inom den närmaste framtiden lär sig att gott om tid till managern är den rätta vägen att gå. Så det är bara att räkna med att om tre år så har nästan alla nuvarande managers lämnat sina klubbar och nya försöker på minimal tid skapa framgång. Få av dem lär lyckas.

Här är en lista på de 20 nuvarande PL-bossarna i den ordning de tillträtt.

Namn • Klubb • Nationalitet • Tillträdesdatum:

Arsène Wenger • Arsenal • Frankrike • 1 oktober 1996

Brendan Rodgers • Liverpool • Nordirland • 1 juni 2012

Eddie Howe • Bournemouth • England • 12 oktober 2012

Mark Hughes • Stoke • Wales • 30 maj 2013

José Mourinho • Chelsea • Portugal • 3 juni 2013

Roberto Martinez • Everton • Spanien • 5 juni 2013

Manuel Pellegrini • Manchester City • Chile • 14 juni 2013

Garry Monk • Swansea • England • 4 februari 2014

Louis van Gaal • Manchester United • Holland • 19 maj 2014

Mauricio Pochettino • Tottenham • Argentina • 27 maj 2014

Ronald Koeman • Southampton • Holland • 16 juni 2014

Tony Pulis • West Bromwich • Wales • 1 januari 2015

Alan Pardew • Crystal Palace • England • 2 januari 2015

Alex Neil • Norwich • Skottland • 9 januari 2015

Tim Sherwood • Aston Villa • England • 14 februari 2015

Dick Advocaat • Sunderland • Holland • 17 mars 2015/4 juni 2015

Slaven Bilić • West Ham • Kroatien • 9 juni 2015

Steve McClaren • Newcastle • England • 10 juni 2015

Quique Flores • Watford • Spanien • 15 juni 2015

Claudio Ranieri • Leicester • Italien • 13 juli 2015

Dick Advocaat har två tillträdesdatum eftersom han tog Sunderland-jobbet i mars 2015, slutade när säsongen 2014/15 var över men hoppade på sysslan igen i juni 2015.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post913

EM och VM styr klubbval för spelare

AllmäntPosted by Leffan Sun, July 19, 2015 18:13:22

Ofta hör man att toppspelare väljer en klubb för att den är med i Champions League, CL. Just det ska vara den största lockelsen. Som tur är för andra klubbar som inte kvalificerat sig för CL så finns annan dragningskraft hos dem - nämligen EM eller VM. Ska förklara hur.

När toppklubbar i Premier League, som exempelvis Liverpool och Tottenham, missat att knyta till sig riktigt bra spelare, som i stället gått till CL-deltagare som Chelsea och Manchester City, så brukar förklaringen vara att spelaren väljer bort klubbar som inte är med i CL. Champions League har så hög status så toppspelare vill inte ”slösa” bort tid med att spela i lag som inte är med i den prestigefyllda turneringen.

Det finns dock spelare, kanske inte av den allra högsta statusen, men bra nära, som ändå väljer klubbar som inte är med i CL eller ens i Europa League. Dessa lirare har andra ambitioner. Det kan vara så enkelt som att de vill spela i Premier League, PL, oavsett klubb. Andra gånger handlar de om att de vill komma med i en trupp till ett kommande EM- eller VM-slutspel. Eller kort och gott slå sig in i landslaget.

Dessa spelare inser att de för tillfället inte är tillräckligt bra för att riva åt sig en startplats i CL-klubbarna och om de nöter mycket bänk i klubblaget så minskar chanserna att komma med i landslaget och i mästerskapsturneringar, som i princip är lika viktigt som att delta i CL.

Därför skriver de i stället på för en klubb längre ner i ligatabellen, även om CL-klubbarna jagat dem, så att de får spela mer och därmed bli mer synliga för sin förbundskapten. De har ju större chanser att vara ordinarie i exempelvis Southampton än i Arsenal.

Mycket speltid och goda prestationer i klubblaget banar då väg in i landslaget. Väl med där så ökar självförtroendet och de får visa framfötterna i ett väl betittat skyltfönster som i förlängningen kan vara vägen till en större klubb. Etablerade i landslaget så ökar chansen att fixa ordinarie plats i en CL-klubb.

Att en del spelare väljer denna väg är tur för Premier League. Om alla toppspelare var helt inställda på att komma till lag som är med i CL så skulle lagen utanför Champions League få betydligt mindre slagkraftiga lag. Men tack vare att spelare också vill representera sitt land och att det kräver speltid i klubblaget så väljer en del att komma till lite sämre lag. Det ger i sin tur en jämnare, mer oförutsägbar och framförallt en mer attraktiv liga. Ju fler klubbar som har spelare som kan bjuda på det där lilla extra lockar ännu mer folk till arenorna och tv-apparaterna.

Några exempel på sådana spelare som valt bort CL-klubbar för att få spela mer (gissar jag) finns i sommarens övergångar. Brasilianaren och anfallaren Roberto Firmino i Liverpool är en, mittbacken och belgaren Toby Alderweireld i Tottenham en annan, Yohan Cabaye, fransk mittfältare i Crystal Palace en tredje och den holländske mittfältaren Georginio Wijnaldum i Newcastle en fjärde.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post910

Fem PL-lag på lockelsens tio-bästa-lista

AllmäntPosted by Leffan Wed, July 30, 2014 12:28:29

Är det något av Premier League-lagen som i dagsläget har bäst dragningskraft på toppspelare? Nej, fyra lag från andra ligor kommer före. Men på min tio-bästa-lista är fem PL-klubbar med.

Pulling power kallar engelsmännen den attraktionskraft som klubbar har när det gäller att rekrytera stora fotbollsstjärnor. I dagsläget är inget engelskt lag i topp utan striden om bäst pulling power står mellan Real Madrid, Bayern München och Barcelona. Just nu leder Real, tack vare Champions League-vinsten senast. Strax efter kommer Barcelona och lite efter är Bayern placerat. Dessa tre lag har en seger var under fyra senaste åren i CL och dessutom ordnat inhemska framgångar. Att de betalar bra och har många stjärnor i laget gör att andra stora spelare gärna söker sig dit.

På fjärde plats i pulling power-rankingen sätter jag Paris Saint Germain. Främsta lockelsen är de höga löner som klubben betalar men även det sportsliga blir allt mer attraktivt i takt med att laget når allt längre i CL, dominerar i den egna ligan och fyller på med stjärnor. Att spela med Zlatan Ibrahimovic spelar nog också en viss roll när spelare skriver på för PSG.

Det för oss in på de följande fem platserna som alla innehas av engelska lag. Här är det jämnt om vilka som har bäst dragningskraft. I dagsläget är det Manchester City som lockar mest. Laget är regerande PL-mästare, betalar skyhöga löner, utvecklas hela tiden spelmässigt och spelar rolig, offensiv fotboll. Allt detta frestar många lirare.

Strax bakom kommer Chelsea som har varit i PL-toppen länge, alltid konkurrerar om både ligaseger och CL-titeln och också betalar bra. Laget har nästan samma stjärnuppsättning som City, inte minst nu när Diego Costa och Cesc Fabregas anslutit, men spelar inte lika attraktiv fotboll.

Som engelsk trea, eller sjundeplats på tio-bästa-listan, står det mellan Liverpool, Manchester United och Arsenal. För ett år sedan hade Man U varit högt upp på tio-bästa-listan, men efter förra säsongens sjundeplats i ligan och utebliven CL-plats har laget dalat rejält. Och passerats av Liverpool som kom tvåa i PL senast och spelar i CL till hösten. Liverpool spelar dessutom en modern och reptilsnabb kontringsfotboll som många bra spelare vill prova på. Än lockas inte de allra största stjärnorna till Liverpool, det är mest unga talanger som kommer, men om laget fortsätter att slåss om ligatiteln och vara med i CL så lär snart även storstjärnorna dras till klubben. Liverpools framgångshistoria är en gigantisk lockelse i sig själv. Liksom Anfields enorma publiktryck.

För Man U räcker det med att åter tillhöra ligatoppen och kvalificera sig för CL för att stiga på listan. Klubben har en attraktionskraft efter 20 år av framgångar som snabbt aktiveras igen om laget skärper sig. Arsenal har varken löner eller framgångar att locka med. Att bo i London, ha Arsene Wenger som manager och lira i Englands mest passningsskickliga lag är de stora lockelserna. Kan laget blanda sig i titelkamper i PL och CL så är nämnda detaljer bra grundpelare för att skaffa rejäl pulling power. Men just nu är den en aning vilande.

Tia på listan placerar jag Juventus som vunnit italienska ligan tre säsonger i rad. I ett sådant lag är det alltid roligt att spela. Att Juve är efter fem engelska lag beror på att PL har mycket högre status än vad Serie A har för tillfället. Strax utanför listan finns lag som Borussia Dortmund, Atletico Madrid, Porto, Inter, Milan, Roma, Lyon, Tottenham. Bra framgång kommande säsong för dessa lag och de har hygglig chans att kliva in på på pulling power-tio-bästa-listan. Som just nu ser ut så här:

1. Real Madrid.

2. Barcelona.

3. Bayern München.

4. Paris SG.

5. Manchester C.

6. Chelsea.

7. Liverpool.

8. Manchester U.

9. Arsenal.

10. Juventus.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post883

Grattis, nästan-grattis och synnerligen ovisst

AllmäntPosted by Leffan Sun, April 06, 2014 12:08:59

Kamperna om titeln och om att rädda skinnet är hårda i Premier League och inte på långa vägar avgjorda. I andra serier i det engelska fotbollssystemet är lite mer avgjort i topp och botten. Men det återstår också många nerviga slutstrider så här en månad före säsongen är färdigspelad.

Här en koll på läget i de fyra högsta divisionerna.

I Premier League är Chelsea, Liverpool och Manchester C inblandade i en tät kraftmätning om att bli mästare. Just nu skiljer bara två pinnar mellan ettan och trean. I botten ser det allt mörkare ut för Fulham, Cardiff och Sunderland som är under det förhatliga strecket. Norwich, precis ovanför nedflyttningszonen, är fem pinnar före Fulham med en handfull matcher kvar. Trots det kan de inte känna sig helt säkra precis som Aston Villa, Crystal P, Swansea och West Bromwich. Några poäng till behövs.

I The Championship, andradivisionen, har Leicester säkrat avancemang till Premier League med sex matcher kvar. Ett stort grattis är på sin plats. En enorm svit, med start 14 december, med 21 förlustfria matcher i rad har bäddat för succén. Gratulationer kan troligen också ges till Burnley som är tvåa i tabellen och tio poäng före trean Queens PR. Ska till ett gigantiskt formtapp för att Burnley inte ska fixa direktuppflyttning till PL.

I botten ser det ut som om tre av de fyra nuvarande bottenlagen får lämna divisionen. Barnsley, Millwall och Yeovil är under strecket medan Charlton är blott två pinnar ovanför samma streck. Ytterligare en placering upp återfinns Blackpool på 42 poäng och sex poäng ner till nedflyttningsstrecket. De kan möjligen bli indragna i existenskampen liksom 43-poängslagen Doncaster och Birmingham.

I League One, tredjedivisionen, är det nog ganska ofarligt att gratulera Wolverhampton till uppflyttning till The Championship. Laget har 90 poäng och är tolv pinnar före största hotet Rotherham på tredje plats med 78 pinnar. Teoretiskt kan Rotherham komma ifatt, de har sex matcher kvar, en mer än Wolves, men Vargarnas form är så pass bra att nog inget kan stoppa dem. De har bara en förlust på de 16 senaste i ligan. Tvåan Brentford är sex pinnar före Rotherham och än är inte striden om den andra direktuppflyttningsplatsen avgjord. Rotherham blir farligt, lagets form är superb, bara två bakslag på de 26 senaste ligadusterna.

I botten är kampen oerhört grym. Hälften av seriens 24 lag är med och fajtas om existensen. Tavelltolvan Bradford är bara sex poäng före Crewe på 21:a plats och precis under nedflyttningsstrecket. Bara fem-sex matcher återstår så vad som helst kan hända. Jumbon Stevenage har exempelvis bara fyra poäng upp till säker mark. Kampen om att hänga kvar i League One är den engelska proffsfotbollens mest ovissa och nerviga slutstrid.

I League Two, fjärdedivisionen, finns tre direktuppflyttningsplatser. Det är nog ganska riskfritt att säga grattis till uppflyttning till de båda topplagen Rochdale och Scunthorpe. Båda har 75 poäng och är sju poäng före fyran Fleetwood med fem matcher kvar. Fleetwood har dock fortfarande god chans att knipa tredjeplatsen, där ligger just nu Chesterfield, endast tre poäng före Fleetwood. Burton har också en bra möjlighet på tredjeplatsen, laget har lika många poäng som Fleetwood. Sexan Southend är nio poäng från tredjeplatsen och kan nog räknas bort från direktuppflyttning.

Två lag åker ur fjärdedivisionen och därmed ur organisationen The Football League och ner i Conference Premier, femtedivisionen. Torquay är jumbo och sannolikt räddningslöst förlorat. Laget har tio poäng upp till Wycombe precis ovanför nedflyttningslinjen. Nästjumbon Northampton är dock med och slåss för existensen. Man är bara tre poäng bakom Wycombe. Ytterligare sex-sju lag måste plocka några poäng till för att säkra kontraktet.

Som synes är det riktigt tajt på de flesta håll inför slutspurten av säsongen. Precis som det ska vara.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post830

Webb är en usel domare

AllmäntPosted by Leffan Sun, February 16, 2014 19:31:07

Howard Webb är VM-domare och räknas av många som Englands bästa domare. Jag har alltid tyckt att han är usel. Det bevisade han i dag igen i dagens FA-cupmatch mellan Arsenal och Liverpool.

Webb är storvuxen, har rakat huvud, en hård blick och uppträder med stöddighet och det lurar uppenbarligen massor av människor att tro att en sådan hårding måste väl vara en bra domare. Men egentligen är han både ouppmärksam och feg.

I FA-cupens rond 5 fick han ta hand om Arsenal-Liverpool och bjöd på feldomslut efter feldomslut. Den värsta missen var vid ställningen 2-1 till Arsenal när Arsenals Alex Oxlade-Chamberlain både sparkade och knuffade omkull Liverpools Luis Suarez i straffområdet. Webb stod tre-fyra meter bort och på tv-reprisen såg man hur han hade blicken koncentrerad på händelsen men undvek att blåsa. Flera engelska medier anser att det var en av de klaraste straffarna på länge - och det är bara att hålla med.

Men skrajsne Webb vågade inte blåsa för han hade bara några minuter tidigare gett Liverpool en straff, rättmätigt, och tordes inte följa regelboken en gång till. Han ansåg väl att han med ytterligare en straffspark ”skulle avgöra matchen” och det var precis vad han gjorde genom att inte blåsa. Arsenal vann med 2-1.

Webb hade många fler missbedömningar. Steven Gerrard i Liverpool fick ett gult kort och när han senare i matchen bryskt fällde Oxlade-Chamberlain så borde han fått ett till. Men icke. Webb blundade. Tidigare i matchen skulle Arsenals Lukas Podolski haft ett gult kort för en lika brysk tackling men slapp han också. Webb struntade även denna gång i att följa regelboken.

När Liverpools Raheem Sterling blev blåst på en hörna så reagerade han starkt och skällde på Webb och petade även på domaren. Att röra vid domaren ska ge gult kort men Webb gjorde än en gång fel och lät ostskivan ligga kvar i fickan.

Sådana här matcher har jag sett Howard Webb göra otaliga gånger genom åren. Han är oerhört överskattad som domare. Han missar saker, vågar inte döma för givna straffar och är allmänt dålig i beslutsfattandet. Att se tuff ut är han bra på, däremot är han lågpresterande i sitt yrke. Att han är VM-domare är ett skämt.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post780

Kan det blir fyra serievinnare från London?

AllmäntPosted by Leffan Sun, October 20, 2013 12:13:14

När spelåret summeras i maj 2014 så kan Londonlag toppa det fyra högsta divisionerna i engelsk proffsfotboll. Det har aldrig hänt förr.

Okej, det har bara gått ett par månader av säsongen 2013/14 men i dagsläget ser det ut som om London kan bidra med seriesegrare i Premier League, The Championship, League One och League Two.

I Premier League leder Londonlaget Arsenal efter åtta omgångar, med Londonkollegan Chelsea tätt i hälarna. Båda har hittills spelat så pass bra att en ligatitelstrid verkar sannolik och en ligaseger möjlig. För bägge.

Efter ett dussin matcher i The Championship är Londonlaget Queens PR tvåa, två poäng bakom serieettan Burnley. QPR har dock en match mindre spelad och seger i den och laget tar över ligaledningen. Queens PR är för övrigt ett av blott två lag i de fyra högsta divisionerna som ännu inte förlorat i seriespelet. Laget verkar kapabelt att kunna vinna andradivisionen.

Det andra gänget som inte förlorat någon match är Londonlaget Leyton Orient, suverän serieledare i League One. Tio segrar och två oavgjorda så här långt betyder tabelltopp, en pinne före tvåan Peterborough. Det är vass offensiv som tagit Londonlaget till toppen. Leyton Orient har gjort 31 mål hittills och det är flest av alla 92 lag i de fyra toppdivisionerna. Det ser hyfsat troligt ut att laget kan ta hem tredjedivisionen

Minst troligt att ett Londonlag vinner serien är det i League Two. Bästa huvudstadslag där är Wimbledon på elfte plats. Fast laget är bara fem poäng bakom serieledaren Chesterfield efter tolv omgångar. Det återstår 34 matcher så Wimbledon har fortfarande chansen att ordna serieseger och tillsammans med andra Londonkollegor fixa något unikt.

Det har således aldrig inträffat att fyra Londonlag vunnit var sin av de fyra högsta fotbollsserierna i England under samma säsong. Ingen annan stad har förstås inte heller lyckats med den bedriften.

Fyra divisioner infördes 1921/22 och det har faktiskt bara en enda gång hänt att så många som tre Londonlag toppat var sin serie samma spelår. Det var 1934/35 då Arsenal vann högsta serien, Brentford tog hem andradivisionen och Charlton segrade i Division 3 södra. Det var för övrigt omöjligt att alla fyra divisionerna skulle ha en Londonsegrare eftersom det inte fanns några Londonlag i Division 3 norra. Den serien vanns av Doncaster från Yorkshire. Fyra nivåer i proffsfotbollen infördes 1958/59.

Så om det ”bara” blir tre Londonsegrare denna säsong så är det en om inte unik så åtminstone högst ovanlig händelse. Det var i så fall 79 år sedan och det lär väl dröja lika länge innen det händer igen. Fyra seriesegrare som alla är Londonbaserade får vi nog se oss om i stjärnorna efter. Eller kan Arsenal, QPR, Leyton Orient och Wimbledon göra det ”omöjliga”?



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post645

Gareth Bales värde från tre perspektiv

AllmäntPosted by Leffan Thu, September 12, 2013 19:53:07

Gareth Bale uppges ha kostat Real Madrid 86 miljoner pund, omkring 900 miljoner kronor, när han köptes från Tottenham. Förre Real-stjärnan Zinedine Zidane, Zlatan Ibrahimovic och andra inom fotbollen har sagt att varken Bale eller någon annan är värd så mycket pengar. De kan ha fel och har inte heller sett frågans djup.

För tänk om Gareth Bale under sina år i Real gör att klubben tjänar mer på honom än de de lagt ut. Det är ett hyggligt sannolikt scenario. Han kan vara tongivande i inkommande gigantiska Champions League-pengar under flera år och stora inkomster via souvenirer. Med mera. Det kanske inte blir så – men det kan också bli så. Men om Real går med vinst på Bale då har ju alla fel som sa att han inte var värd pengarna. De får då fel från ekonomiskt perspektiv.

Dessutom finns två andra sätt att se på saken som fördjupar frågan om Bales värde. Nämligen det mänskliga och det yrkesmässiga. Till att börja så är ingen människa värd 86 miljoner pund. Alla är värda mer än alla pengar i världen.

Däremot är ingen fotbollsspelare eller annan yrkesmänniska värd så mycket som 86 miljoner pund. Inte för det som de konkret kan uträtta i jobbet. Inte heller 70 miljoner pund. Kanske inte ens två miljoner pund. Så siffran 86 miljoner pund i det sammanhanget är inte en gräns som precis överskridits och som ska anses för stor utan en summa som är lika absurd som tio miljoner pund.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post578

Pengasug som aldrig tar slut

AllmäntPosted by Leffan Mon, September 09, 2013 15:31:02

Jag har funderat på hur fotbollsspelare kan rättfärdiga att de tjänar fyra miljoner kronor i månaden? När andra i samhället sliter för 20 000 kronor.

I Premier League i dag tjänar en del spelare 50 000 pund i veckan, andra har 100 000 och det finns till och med de som har ännu mer. De som tjänar 100 000 pund i veckan har ungefär 14 000 pund om dagen, omkring 150 000 kronor. Hyfsat mycket pengar för att träna och spela fotboll.

Men ändå verkar det som om de stenrika lirarna aldrig blir nöjda, de vill alltid ha mer. Och det gäller spelare i alla proffsligor, trots att de är miljonärer många gånger om, bor i herrgårdar, äger fyra-fem bilar och har ett sprängfyllt bankkonto. De kan köpa vad de vill - när som helst, behöver inte vänta på nästa lön. Men mer pengar ska de ha. Inte minst när de ska byta klubb märks det. Då väljs både nu och då den klubb som erbjuder mest i lön, inte den som har störst chans att vinna titlar.

Okej, en del spelare väljer efter klubbens spelmässiga status och visst försöker de flesta människor tjäna så mycket som möjligt. Men någon måtta på pengasuget måste det väl finnas? Vad ska fotbollsspelare, män i 25-30-årsåldern, med 50 miljoner på banken till?

När får vi höra en spelare säga: Det räcker med 50 000 kronor i månaden, det finns människor som gör mycket viktigare jobb än vi som har hälften av det. Jag tycker vi fotbollspelare kan nöja oss med 50 000, det kan man leva gott på. Efter karriären får vi väl jobba med annat, precis som alla andra får göra tills de blir 65 år.

Men det kommer aldrig att hända. Däremot kommer det en ekonomisk krasch i framtiden, både inom fotbollen och i samhället i övrigt. Kraschen kan ligga några eller många år in i framtiden. När den kommer så blir fotbollspelandet åter en hobby, inget att bli miljonär på.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post573

Nyförvärv är som julklappar

AllmäntPosted by Leffan Thu, August 29, 2013 17:06:17

Fotbolls-nyförvärv är då och då som julklappar. Fin yta men sämre innehåll.

Den som får julklappen ser paketet och tycker det är en perfekt present, snyggt inslagen, fint mönster på omslagspapperet och läckra röda snören som knutits runt. Mottagaren kan gissa sig till innehållet och hoppas att grejen i paketet ska fungera så bra och vara så rolig som reklamen sagt.

Men när julklappen öppnas är den ofta inte alls så kul och bra som man trodde och snart har man tröttnat på den, den levde inte alls upp till förväntningarna.

Ofta är det precis samma sak med ett nyförvärv. Några You Tube-klipp och hyllningstexter på fotbollssajter har fått supportrarna att tro att en superstjärna skrivit på. Men när spelaren ska utföra sin konster så är denne inte alls lika skicklig som det framstod i de korta filmsnuttarna och den överdrivna artikeln.

Den nye spelaren är helt enkelt som en julklapp som lovade mycket oöppnad men som öppnad inte var något att ha.

Ibland är det tvärtom, julklappen (spelaren) är det bästa man fått.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post546

Fler matchbollar PL!

AllmäntPosted by Leffan Sun, August 18, 2013 18:05:56

Varför finns det bara en matchboll på Premier League-matcherna? I Sverige har det funnits flera matchbollar runt planen i Allsvenskan i säkert ett par årtionden. Det snabbar på spelet vid inkast och kan ge laget som kastar in bollen en bra fördel. Dessutom blir avbrotten kortare i matcherna. Hawk-eye-teknik, som avgör om en boll är i mål eller inte, är infört i PL för miljontals pund. Men några extra bollar för att ge spelet mer fart har man tydligen inte råd med eller lyckats fatta beslut om. Klent. Dags nu!



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post514

Tipsextras förste målpassare är borta

AllmäntPosted by Leffan Fri, August 09, 2013 14:13:43

Spelaren som passade fram till första målet i Tipsextra har gått ur tiden. Dave Wagstaffe, ytter med huvuddelen av karriären i Wolverhampton, avled 6 augusti efter en kort tids sjukdom, 70 år gammal.

Den i svensk tv allra första direktsända engelska ligamatchen i fotboll ägde rum 29 november 1969 och stod mellan Wolverhampton och Sunderland. Matchen ingick i det nystartade programmet Tipsextra. Wolverhampton vann med 1-0 och målet nickades in av Hugh Curran, ett faktum som är välkänt bland fotbollsnördar. Vem som passade fram Curran är mer okänt.

I en intervju i Dagens Nyheter 2005 sa Curran så här när han frågades om just det målet.

– Ska jag vara ärlig så minns jag inte målet. Kanske var det efter ett inlägg från Dave Wagstaffe. Han var suverän att slå dessa.

På en annan sida på nätet har en svensk Wolvessupporter skrivit att det var just Wagstaffe som slog inlägget till målet så vi får väl tro att det var så.

Jag såg matchen men minns inte. Däremot kommer jag i håg Dave Wagstaffe från många Wolves-matcher, hans långa polisonger och aviga ytterspel. Vänsteryttern kunde vända ut och in på ligans högerbackar hur han ville. Hans finter och ruscher längs kanten avslutades nästan alltid med ett inlägg med vänsterfoten som gav målchans eller mål. Så det är mycket troligt att han låg bakom Currans historiska fullträff.

Wolverhampton hade en sanslöst offensiv spelstil i slutet på 1950-talet och början på 1960-talet. Laget gjorde då över 100 mål fyra säsonger i rad, unikt i engelsk fotbollshistoria. Offensiven byggde på snabbt spel med vassa yttrar som slog mycket inlägg. Man kan säga att Dave Wagstaffe i sin Wolves-karriär 1964-1976 var den sista spillran av det klassiska ytterspel som länge var Wolverhamptons signum.

Dave Wagstaffes familj sörjer hans tidiga bortgång och jag känner en hel del vemod över att en stor Tipsextraprofil inte är med oss längre.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post492

40 är det nya 35

AllmäntPosted by Leffan Mon, July 22, 2013 19:46:41

För några decennier sedan var det vanligt att en fotbollskarriär gick mot sitt slut när spelaren var runt 30 år. Sedan har tidsramen flyttats och för ett antal år sedan blev 35 det nya 30. I dag har karriärerna blivit ännu längre och numera är 40 det nya 35.

Det vill säga allt flera spelare är med på högsta nivån ända tills de blir uppemot 40 år eller till och med äldre. Borta är den tid då både spelare själva och omgivning som ledare och publik ansåg att efter 30 så var det bara en väg i karriären - nedåt. Nu verkar det som om spelarna kan hålla på hur länge som helst. Och det är inte bara målvakter och backar, med lite mindre fysiskt krävande roller, som fortsätter. Även anfallare och mittfältare vill vara med och lira in i medelåldern.

I Premier League finns flera exempel på dessa ”gubbar”. Ryan Giggs i Manchester U är ett bra exempel på spelare som inte kan tacka för sig. Mittfältaren startar i höst sin 24:e säsong i Premier League och 29 november fyller han 40 år. Hans ben trummar på nästan lika bra som när han var 17 år och slog igenom 1990. Bli inte förvånade om Giggs fortsätter ytterligare en eller två säsonger.

Nyligen sa också en forward ja till att fortsätta i PL förbi 40-årsdagen. Kevin Phillips var på lån hos Crystal P under våren 2013 och har nu skrivit på ett ettårskontrakt med klubben. Den forne skyttekungen i PL, som gjorde sex mål på 14 matcher i Palace i våras, fyller 40 den 25 juli. Phillips lär säkert få spela en del för nykomlingen i PL.

Målvakten Mark Svhwarzer är en annan som bevisar tesen att 40 är det nya 35. Efter fem år i Fulham trodde många att han skulle sluta spela. Men 40-åringen, som fyller 41 i oktober, skrev på för Chelsea och några matcher i den blå tröjan blir det nog kommmande säong, trots konkurrens från Petr Cech.

Hans målvaktskollega Brad Friedel spåddes också gå i pension sedan han petats bort som förstekeeper i Tottenham förra säsongen. Men amerikanen fortsätter åtminstone en säsong till. Han är åldermannen i PL med sin 42 år. Kanske kan han kommande spelår ge Hugo Lloris en kamp om den ordinarie tröjan i Spurs.

Det finns ytterligare ett antal spelare i Premier League som de närmast kommande åren fyller på skaran av aktiva 40-åringar. Och fortsätter att bevisa att 40 är det nya 35.

Men än har dagens lirare en bra bit till legendaren Stanley Matthews som spelade i högsta engelska ligan tills han var 50 år. Han är den äldste som varit med på den nivån.

Kan du hänga i så länge Ryan Giggs?



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post469

Krigsfånge som blev Man City-hjälte

AllmäntPosted by Leffan Sat, July 20, 2013 10:33:45

Den 22 oktober hade jag planerat att skriva ett inlägg om Bert Trautmann som den dagen hade fyllt 90 år. Men det får bli en text redan i dag eftersom den legendariske tyske målvakten dog i går i sitt hem i Valencia i Spanien. Han var krigsfånge i England under andra världskriget men stannade kvar efter krigsslutet och blev målvaktshjälte i Manchester City.

Bernhard Carl ”Bert” Trautmann har en speciell plats i den engelska fotbollshistorien. Han föddes i Bremen 1923 och slogs för Tyskland under andra världskriget. Han fick den ärofyllda tyska militära utmärkelsen Järnkorset för mod när han stred vid den ryska fronten. Trautmann var fallskärmsjägare och 1944 tillfångatogs han i Frankrike och skickades till ett engelskt fångläger. Här ändrades hans liv på flera sätt. Efter kriget insåg han att han var lurad av nazismen och övergav ideologin. När han släpptes 1948 valde han att stanna i England.

Han började spela fotboll för den lilla klubben St Helens, först som back men bytte kvickt till målvakt. Han upptäcktes snart av storklubben Manchester C. Mellan åren 1949 och 1964 spelade han över 500 matcher för de ljusblå. I början protesterade en hel del fans mot att laget hade en tysk i laguppställningen. Men i takt med att Trautmann visade strålande takter i buren så vanns supportrarna över.

Han är mest känd för sin insats i FA-cupfinalen 1956 som Man C vann med 3-1 mot Birmingham. I 75:e minuten krockade Trautmann med en motståndare och fick ett knä i nacken. Han hade ont men fortsatte eftersom man på den tiden inte tillät avbytare. Efteråt konstaterades att Trautmann brutit nacken. Samma år utsågs han till årets spelare i England, första gången en målvakt fått utmärkelsen. Han valdes senare också in i Englands Football hall of fame.

Han anses av många, inte minst målvaktskollegor, som en av de bästa burväktare som funnits. Man City-legendaren har också fått epitetet en sportens gentleman.

Både under och efter karriären gjorde Bert Trautmann mycket för att stärka relationerna mellan de under andra världskriget så bittra fienderna England och Tyskland.

Vi lyfter väl på hatten för en målvaktslegendar.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post467

Arrogant och okunnigt att säga sportfåne

AllmäntPosted by Leffan Thu, July 11, 2013 08:44:37

Att säga sportfåne till någon är uppenbarligen okej och den som säger det brukar ofta räta på ryggen, inta en högfärdig min och tydligt visa att så lågt som till att tycka om sport sjunker i alla fall inte jag.

Däremot är det sällan någon som exempelvis säger teaterfåne, jaktfåne, frimärkssamlarfåne, IT-fåne eller sömnadsfåne. Rättare sagt aldrig. Av någon anledning.

Hur kommer det sig att det blivit helt politiskt korrekt att öppet, eller förtäckt, tycka att någon är en fåne som gillar sport? Är det för att den som har åsikten själv är kass på idrott eller är den personen bara fördomsfull? I frågeprogram på tv kan man stöta på den här attityden. Den tävlande säger stolt att jag vill absolut inte ha några frågor om sport och med tydlig min visar att sådant strunt är jag inte intresserad av. Inget annat ämne råkar ut för samma behandling.

Hur som helst så är det dags att sluta med denna arroganta hållning gentemot det miljarder människor sysslar med, aktivt eller som åskådare. Jag har genom livet känt massor av personer som varit väldigt intresserade av sport. Många av dem är de mest intelligenta människor jag stött på - som dessutom haft många andra intressen. Inga fånar alltså.

I stället är det så att vurmande för sport både föder fler intressen och ger bred allmänbildning. Ett exempel: Jag känner till massor av städer i Europa som de som inte följer fotboll inte har en aning om att de existerar. Ett annat exempel i samma härad: När Rumänien bröt sig loss från sin dikatatur 1989 så kom staden Timisoara i fokus, inte många hade då hört tals om den. Jag hade via intresse för fotboll länge känt till staden och dess fotbollslag Politehnica som var med i europeiska fotbollscuper.

Att följa sport ger insikt och kunskap i en rad saker som man annars inte upptäcker.

Att vara intresserad av sport är inte inget dåligt. Att få ägna sig åt sitt intresse gör en människa gladare och mer harmonisk och det har alla andra runtomkring nytta av. Huliganer då? Ja, de är inga sportfans utan folk som vill bråka, inget annat.

Sluta se ner på sport, det är en viktig del i samhället. Hur många unga människor har inte fått bra värderingar som kamratskap, förmåga att ta en motgång och respekt för andra via sitt idrottande.

Sport och fåne är ord som inte har med varandra att göra.


  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post456

Greenhoffs volleykanon lever vidare

AllmäntPosted by Leffan Thu, May 23, 2013 12:34:38

Han drog till med en volley från 20 meter och bollen for som en raket upp i nättaket och Manchester U ledde med 1-0. Det är ett minne av Brian Greenhoff som kommer att finnas kvar hos mig. I dag meddelades att den forne Man U-backen gått bort, 60 år gammal.

Matchen där han gjorde det spektakulära målet är klassiska Tipsextras bästa någonsin. Matchen ägde rum 30 december 1978 och Manchester U tog emot West Bromwich. Gästerna vann med 5-3 och matchen innehöll många läckra mål. Greenhoffs var ett av dem.

Det blev bara 13 mål under nio år i den röda tröjan för spelaren som under karriären agerade mittback, ytterback och defensiv mittfältare. Det blev 18 landskamper för England och drygt 300 klubbmatcher i karriären där Brian Greenhoff bland annat även representerade Leeds.

  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post377
Next »