Leffans fotbollsblogg

Leffans fotbollsblogg

Om bloggen

Premier League i synnerhet och brittisk fotboll i allmänhet. Dessutom regler, taktik, listor, spelares kunnande och brister och mycket mera. För konstruktiva och genomtänkta synpunkter på mina inlägg mejla fotboll@skaskriva.com

Omgångens spelare och lag (38)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Mon, May 12, 2014 17:36:29

Här är 38:e omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

I denna sista omgång gjorde flera lag goda insatser. Manchester C spelade ut West Ham och fixade 2-0-seger och ligaguld. Tottenham och Swansea vaknade till, gjorde tre mål var och ordnade säkra vinster. Topplagen Everton, Chelsea, Arsenal och Liverpool gjorde också sin plikt och vann sina kamper. Men jag fastnade till slut för Stoke som Omgångens lag. På spelarsidan var valet lite lättare, galet formtoppade anfallaren Dwight Gayle, Crystal P, utses till den sista i raden av Omgångens spelare.

38:e omgångens lag: Stoke.

38:e omgångens spelare: Dwight Gayle, Crystal Palace.

Stoke var den 29 januari på 16:e plats, blott tre poäng över nedflyttningsstrecket. Laget såg ut att mycket väl kunna åka ur. 15 matcher senare, när sluttabellen är klar så är Stoke nia i tabellen, 17 poäng över nedflyttningsstrecket. På det 15 sista matcherna tog Potters 28 poäng, vann åtta matcher, kryssade i fyra och sviten kulminerade med bortasegern mot West Bromwich i Midlandsderbyt i går. Charlie Adam smällde in segermålet 2-1 några minuter före slutet som en bekräftelse på den starka upphämtningen under säsongens fyra sista månader.

Själva matchen var hyfsat jämn men det var Stoke som höll i taktpinnen för det mesta. Laget spelade med självförtroende och har så gjort ett bra tag. Det var ingen kanonmatch av Stoke men ett bevis på att långbollsstilen under Tony Pulis nu för alltid begravts och ersatts av ett mer spelande gäng som denna säsong fixade sin bästa ligaplacering sedan 1974/75. Inte illa av ett lag som för inte så länge sedan var både tråkigt och dåligt.

Dwight Gayle spelade i fjärdedivisionen för två år sedan. Anfallaren lämnade Peterborough, som precis åkt ur andradivisionen, sommaren 2013 för Crystal Palace. Prislappen på 8,5 miljoner pund, nästan 100 miljoner kronor, förvånade många. Så bra hade Gayle inte varit i sina tidigare lag, även om lovande takter visats.

Kritikerna fick tonvis med vatten på kvarnarna nästan hela hans debutsäsong i Premier League. I de 36 första ligamatcherna startade Gayle sju gånger, hoppade in vid 14 tillfällen och gjorde futtiga tre mål. Gayle var på sin höjd fjärdeval i det ganska forwardstomma Palace. Men i säsongens två sista matcher fick Gayle en lidnersk knäpp av jätteformat. Mot Liverpool hoppade han in efter 65 minuter och pepprade in två påpassliga mål och räddade 3-3 åt Eagles. I går fick han starta för första gången sedan november. Och som han tog sin chans. Det blev ytterligare två nätkänningar och helst plötsligt spelade 24-åringen som en rutinerad PL-räv.

1-0-ledningen borta mot Londonkollegan Fulham styrde Gayle in på hockeyvis. Han var någon decimeter på rätt sida för att undvika offside när han klev in framför målvakten och styrde in Joel Wards hårda skott. Åtta minuter före slutet kom ett ännu snyggare mål. Ledningsstruten fram till 2-1 var en läckert skruvad frispark som målvakten i Fulham var chanslös på. Vem anade att Gayle hade sådana verktyg i sin fotbollslåda.

Gissa om Dwight Gayle önskar att säsongen kunde fortsätta ett tag till. Men tyvärr för honom så kom formtoppen för sent. Prestationerna i de avslutande matcherna gav i alla fall både honom själv och klubben en tro på att han vara den som leder Palaces anfallslinje kommande säsong. Då kan Londonlaget kanske få lite valuta för de många miljoner som man lagt på den kvicke, finurlige och påpasslige forwarden med både engelska och jamaicanska rötter.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post862

Omgångens spelare och lag (37)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Wed, May 07, 2014 18:02:52

Här är 37:e omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

37:e omgångens lag: Manchester City.

37:e omgångens spelare: Michael Turner, Norwich.

Manchester City var tvunget att slå Everton borta för att inte ge Liverpool övertaget i titelstriden. På papperet en mycket svår uppgift för City som trots flera försvårande omständigheter fixade den nödvändiga trepoängaren. Med ackuratess.

Om Man C kryssat mot Everton så hade Liverpool haft två poäng till godo på de ljusblå med två matcher kvar. City visste att inget annat än en vinst skulle duga. Hårda bud men City fixade segern även om den var allt annat än lättvunnen.

Till att börja med så var Everton också hungrigt. Laget behövde vinna för att ha en chans att nå Champions League-plats. De blå hade dessutom bara förlorat två matcher hemma på hela säsongen och bland annat slagit både Chelsea och Arsenal på Goodison.

På förhand en tuff match för Man C som ökade i svårighetsgrad eftersom spelgeniet David Silva inte var redo att starta. Lägg till att lagets bäste forward Sergio Agüero tvingades utgå efter 28 minuter, vid ställningen 1-1, och att lagets mittfältsmotor Yaya Toure rönte samma öde efter 66 minuter, när Everton precis hade reducerat till 2-3. Det var en besvärlig sista halvtimme Man C stod inför men laget redde ut allt Everton kom med och i slutändan var segern aldrig hotad.

Det såg däremot värre ut i början då Everton rivstartade och klämde in 1-0 efter elva minuter. Då såg det mörkt ut för lamslagna gäster. Men City började inte darra utan spelade i stället upp sig och innan paus hade laget tagit över händelserna via två mål framåt. När man också satte 3-1 i början av andra halvlek så såg det bergsäkert ut. Slutet blev dock tufft men Man C löste det till sist.

Under hela matchen så gjorde Etihad-gänget mycket rätt. Försvarade sig bra och täckte ytor när Everton rullade boll och sökte öppningar. När tillfälle gavs så kontrade gästerna sylvasst. På slutet var det åter försvar som gällde och City knep ihop som en mussla och stängde ute kvitteringssökande värdar.

Everton gjorde visserligen en av sina sämre insatser denna säsong men var ändå en marig motståndare som satte Man C på en del prov. Mentalt var det tufft för City men både den delen och den spelmässiga klarade laget i en av ligans knepigaste bortamatcher. Och detta när allt annat än tre poäng hade varit en missräkning.

Skillnad det mot Liverpool som två dagar senare, i ungefär samma utgångsläge som City, bara klarade 3-3 mot Crystal P, trots ledning med 3-0. City höll däremot emot och vann på det viset som ligamästare brukar göra. Nämligen under press, men med lugn, klokhet och skicklighet.

Michael Turner har hunnit bli 30 år och aldrig spelat i Englands landslag trots att han för några år sedan var på väg in i Three Lions-truppen. Mittbackens insats mot Chelsea i 0-0-matchen på Stamford Bridge var den bästa på mycket länge och fortsätter han på den vägen så kanske landslagsdörren fortfarande är lite på glänt.

Turner har haft en bra karriär men inte nått de där riktigt stora höjderna. Både i Brentford och Hull utsågs han till årets spelare och i Sunderland var han en viktig kugge. Han kom till Norwich sommaren 2012 och där har han för det mesta varit ordinarie och rese i försvaret. Men det har inte varit stordåd direkt, snarare okej insatser med en och annan toppmatch och emellanåt lite klenare prestationer.

Men denna säsong har den 193 centimeter långe försvararen sett lite stabilare ut. Turner börjar komma upp i den ålder då en mittback är som bäst och har skaffat sig rutin för att klara av motståndarnas alla möjliga typer av anfallare och anfallsssätt.

Mot Chelsea kom hela registret fram. Han bröt, nickade bort inlägg, rensade i rätt lägen, dirigerade försvaret och agerade både med självtillit och smartness. Massor av Chelsea-attacker strandade på Turner. Äntligen såg han ut som den talang som fick Sunderland att för fem år sedan punga ut med 50 miljoner kronor för hans tjänster.

Michael Turners insats mot Chelsea räcker troligen inte för att rädda Norwichs kontrakt men den fick säkert upp ögonen hos andra klubbar i Premier League. Turner kan stå inför karriärens bästa år så det vore varken överraskande eller fel om en större klubb än Norwich anlitar honom i sommar.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post856

Omgångens spelare och lag (36)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Tue, April 29, 2014 19:37:47

Här är 36:e omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

Denna omgång var det extra svårt att ta ut spelare och lag. Förut har jag tvingats välja mellan många bra kandidater. Denna gång fanns knappt några lag och spelare som gjorde något extra. Okej, Sunderland vann den viktiga bottenkampen mot Cardiff övertygande, men hade hjälp av domaren. Manchester C höll för guldpressen och slog enkelt Crystal P. West Bromwich vann oerhört viktig match i nedflyttningsstriden. Chelsea spelade fegt, trist, långsamt, defensivt och skitnödigt men lyckades ändå manövrera ut ett naivt Liverpool. Men inget av ovanstående var extraordinärt.

Till sist var jag valde jag ändå dessa som Omgångens lag och spelare:

36:e omgångens lag: Swansea.

36:e omgångens spelare: Connor Wickham, Sunderland.

Swansea har under 2013/14 varit en skugga av det lag som i två säsonger charmade med modig passningsfotboll. Detta spelår har insatserna varit upp och ner, mest ner. Laget hamnade i oväntad nedflyttningsstrid. Men när det som bäst behövdes tog de vitklädda gänget fram sina bästa takter. Först besegrades Newcastle borta i förra omgången. Och senast var det dags att äntligen målfrossa en aning och samtidigt säkra kontraktet. Swansea plockade ner Aston Villa med 4-1 och såg till att det blir en fjärde raka säsong i Premier League.

Det var viss press på Swansea inför matchen. Laget var i ett osäkert läge hyfsat farligt nära botten, en position man definitivt inte trott på före seriestart. Hur hanterar man en nedflyttningsstrid, var frågan spelarna och ledningen tvingades att ställa sig. Dessutom hade en förlust mot Villa inneburit att kontraktet fortfarande hängt löst. Men för en gångs skull så gjorde walesarna som väntat. För hela säsongen har laget varit det kanske mest svårtippade.

Matchen mot Aston Villa var ganska jämn men Swansea ytterst effektivt. Wilfried Bonys målform fortsatte och ivorianen tryckte in två bollar och är nu uppe i 21 mål (i alla tävlingar) i Swansea-tröjan. Ett annat nyförvärv, pådrivaren Jonjo Shelvey, som likt Swansea inte hittat stabil form, klämde till med ett av säsongens vackraste mål - ett skruvat skott från halva plan.

Swansea höll inte lika mycket i bollen som brukligt utan satsade mer på att verkligen komma till avslut. Det betalade sig och kanske får vi sett ett lag som likt många andra på senare år ändrar sin fotbollsfilosofi när de upptäcker att en annan strategi är mer vinstgivande.

Connor Wickham jagades av en del klubbar efter ett genombrott i Ipswich för några år sedan. Sunderland öppnade plånboken och betalade åtta miljoner pund för anfallaren sommaren 2011. Karriären har där varit kantad av en del skador, bänknötande och måltorka. På det hela taget såg han ut som en felsatsning. När Wickham fick vara med så var han bara klumpig, långsam och ovän med bollen. På 28 matcher i Premier League gjorde han ett futtigt mål. Denna säsong såg ut att bli lika trist som vanligt. Få starter och inga mål.

Men den 16 april i bortamatchen mot titeljagande Manchester C hände något. Wickham såg helt plötsligt ut att vara både snabb och bollsäker. Självförtroendet lyste om honom och han jobbade hårt. Utdelningen blev två mål som räddade en pinne till hans nedflyttningshotade lag.

Efter det har den 189 centimeter långe och kraftige centertanken från Hereford inte sett tillbaka. I matchen därpå, när Chelsea bortaslog guldjagande Chelsea med 2-1, så satte Wickham ytterligare en balja. Och mot Cardiff i söndags kom 21-åringens bästa prestation. Två snygga nickmål banade väg för 4-0-vinsten. Det gästande laget från Wales fick aldrig tag i Sunderlands nummer 10. Han regerade fullständigt i luftrummet.

Så på tre matcher har Connor Wickham gjort fem mål, med andra ord fem gånger fler än på de föregående 35 matcherna i PL-karriären. Snacka om genombrott. Nu gäller det för killen med ett av de coolaste namnen i PL att fortsätta utvecklas sitt spel så kanske de 36 matcherna i olika U-landslag för England kan späs på med matcher i A-landslaget.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post849

Omgångens spelare och lag (35)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Wed, April 23, 2014 20:58:56

Här är 35:e omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

35:e omgångens lag: Sunderland.

35:e omgångens spelare: Seamus Coleman, Everton.

Sunderland hade bollen 32 procent av tiden, målchanserna vann Chelsea med 31-7 och hade 15-3 i skott på mål. Ändå van jumbon Sunderland borta med 2-1 mot ligatiteljagande Chelsea. Det mest anmärkningsvärda med Sunderland-segern var att den togs trots usla förutsättningar.

Den 8 februari förlorade Sunderland hemma mot nykomlingen Hull med 0-2. Sedan följde åtta matcher där laget tog en pinne och åkte på däng mot topplag, mittenlag och bottenkonkurrenter. Sunderland verkade fastnaglat i botten, cementerat som jumbo. Och då väntade två bortamatcher i rad mot Manchester C och Chelsea, två lag som kandiderar till att bli mästare. Kunde det bli annat än två brakförluster?

Jo, otroligt nog. Först fixade Sunderland en pinne borta mot Man C trots att laget hamnde i underläge redan efter två minuter. Men via två mål i andra halvlek vände Sunderland och endast en målvaktstavla i 88:e minuten räddade en poäng till Man C.

Efter den urladdningen väntade Chelsea tre dagar senare. Nu var väl Sunderland dränerat både fysiskt och psykiskt. Inte kunde väl Black Cats åter riva till sig några poäng från ett topplag?

Jo, de rödvitrandiga kunde. Än en gång hamnade man i tidigt underläge men precis som mot Man C kämpade Sunderland som galningar. Främst för att inte släppa in mer mål, Chelsea pressade rejält. Men Sunderland både vågade och kunde anfalla också. Kvitteringen kom direkt efter 0-1 och i 82:a minuten fixade gästerna straff och Fabio Borini smällde in 2-1 - slutresultatet. Den kanske största skrällen i Premier League denna säsong var ett faktum.

Det var Chelseas första hemmaförlust detta spelår och första gången José Mourinho förlorade på hemmaplan som Chelseamanager. Det tog 78 matcher innan sviten sprack. Vem trodde att jumbon Sunderland, som vikt ner sig i var och varannan match och spelat uselt hela säsongen, skulle fixa det? Ingen, tror jag. Utom de själva.

Undrar var laget helt plötsligt fått både vinnarvilja, kämpatag, mod, självförtroende och ett bra spel i båda riktningarna. Kanske fanns det att köpa på elektronikvaruhuset Viking Centre norr om Sunderland. En ny el-manick som laddar ner kunnande i fotbollsfötter och hjärnor.

Hur ska man annars förklara hur detta slaka Sunderland helt plötsligt agerade som om laget fått 220 volt i sig.

Hur som helst, om Black Cats kan visa samma tåga i de fyra sista matcherna så kanske kontraktet kan räddas. Laget är fortfarande sist i tabellen och behöver nog fem-sex poäng för att hänga kvar. Hemmamatcherna mot Cardiff och West Bromwich blir hyperviktiga. Men med tanke på hur många konstiga resultat som PL bjudit på denna säsong så kan Sunderland lika väl vinna stort som torska i dessa två kamper. I några dagar fick i alla fall Sunderland-fansen njuta av två superba insatser som ingen kunde förutspå.

Séamus Coleman har hela säsongen spelat på topp och varit ligans bästa högerback. I segermatchen (2-0) Mot Manchester U kom hans bästa framträdande. Precis när man trodde att han inte kunde bättre.

Den 25-årige irländaren är en modern, komplett ytterback. Han är snabb, tuff, lite lagom arrogant, brytsäker, positionssäker, arbetsvillig, anfallsglad, teknisk, bra med båda fötterna, konditionsstark och målfarlig. Vilket han visar i varje match.

Mot Man U var det toppklass på allt. Coleman dominerade planen och gav inte Uniteds vänstersida en lugn stund med sina outtröttliga offensiva räder. Samtidigt som han inte släppte någon förbi sig i defensiven. Hur Coleman orkar löpa fullt i planens längdrikting i 90 minuter är en gåta.

Högerbacken låg dessutom bakom Evertons ledningsmål när han elegant spelade fram Kevin Mirallas till 1-0. Just det, jag glömde, Coleman är en superb passningsspelare också.

Att han valdes till matchens lirare måste ha varit den enklaste utnämningen detta spelår.

Séamus Coleman är nu så bra att han passerat Leighton Baines som Evertons bästa ytterback spelmässigt och irländaren gör dessutom fler mål än kollegan. Coleman har smällt dit sex mål, Baines skuggar på fem.

Séamus Coleman har utvecklats enormt under några år, från en halvbra yttermittfältare till att nu vara en av världens bästa ytterbackar. Bli inte förvånade om toppklubbar i England och i utländska ligor rycker i honom i sommar. Om de inte gör det så kan de inte fotboll.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post845

Omgångens spelare och lag (34)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Mon, April 14, 2014 11:41:00

Här är 34:e omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

34:e omgångens lag: Liverpool.

34:e omgångens spelare: David Silva, Manchester C.

Liverpool bjöd på säsongens bästa fotboll i seriefinalen mot Manchester City. I alla fall i första halvlek. Liverpool hade stor press på sig på flera vis och sättet de klarade av att slå säsongens stora titelfavorit var imponerande.

Inför säsongen tippade många att Manchester C skulle vinna Premier League. Liverpool skulle i bästa fall slåss om en fjärdeplats. Nu är Reds sensationellt inblandade i guldstriden med Man C och Chelsea - och har allt i egna händer med fyra matcher kvar. Knappast någon hade kunnat förutspå det scenariot på förhand.

I går hade Liverpool en hel del bördor inför seriefinalen. Dels känslomässiga sådana eftersom det nästan på dagen var 25 år sedan 96 Liverpool-fans dog i tragedin på Hillsborough i Sheffield. Minnet av händelsen har funnits med hos de flesta under veckan och fram till matchstart. Känslorna och fokus hade lätt kunnat hamna där och inte i matchen mot Man C. Men Liverpool-spelarna hanterade situationen med både respekt och flexibilitet.

Fotbollsmässigt fanns också en del press. Liverpool har den senaste månaden insett att man på allvar är med i titelkampen och med det följer mycket mer stress och hets än att bara slåss för en fjärdeplats. Guldvittring har Liverpool inte haft på årtionden och det kan få vilken spelare eller vilket lag som helst att darra som asplöv.

På Anfield i går syntes inget av det. Liverpool tryckte gasen i botten från start och agerade som om det var ett korplag de mötte. Här skulle det liras. Ingen nervositet eller rädsla fanns i agerandet. Det var full offensiv, laget var aggressivt högt upp i banan och vann boll hela tiden, ställde om blixtsnabbt, var livsfarliga på fasta situationer och idkade ett läckert passningspel. Och gjorde två mål som lätt kunde varit fyra.

Prestationen under dessa 45 minuter var den bästa ett lag i Premier League stått för denna säsong. Ändå finns många kanonmatcher från både dem själva, Man C och Chelsea att jämföra med. Men att i en match som gällde så otroligt mycket kunna få till sin bästa insats, ja, faktiskt på åratal, är extremt starkt. Speciellt som en förlust sannolikt hade hakat av Liverpool från titelstriden. En vinst var nödvändig. Och i halvtid fanns inget som pekade på att City skulle kunna komma tillbaka i matchen. Förutom att hemmalaget förmodligen inte hade kapacitet till samma enorma arbetsinsats i 45 minuter till. Och så blev det.

Liverpool tröttnade en aning och Man C tog över helt. I andra halvlek var laget nästan lika bra som Liverpool var i första. City bjöd på ett fantastiskt passningsspel, även inne i Liverpools straffområde, kvitterade och såg ut att vara på väg mot seger. City dominerade och Liverpool orkade bara anfalla sporadiskt.

Men denna säsong viker Liverpool aldrig ner sig, hur mörkt det än ser ut. Med tolv minuter kvar slog laget till och smällde in segermålet 3-2.

En av Liverpools främsta styrkor denna säsong är förmågan att göra mål även när det andra laget har mer boll och dominerar. Inte minst har Reds massor av sätt att näta på. Snabba kontringar har gett många mål, precis som i går när Raheem Sterling satte 1-0. Fasta situationer har också resulterat i många nätkänningar, precis som i går då Martin Skrtel nickade in en hörna. Laget har också en förmåga att effektivt utnyttja motståndares misstag, precis om i går då Vincent Kompany i City fick en felträff på en rensning i straffområdet och Liverpools kvicksilver Philippe Coutinho snabbt uppfattade situationen och bombade in ett skruvat skott fram till segersiffrorna 3-2.

Liverpool tog fram allt som ett stort lag ska ha sin arsenal för att fixa seger. Enastående anfallsspel, vasst målskytte, stenhårt arbete och en vilja att aldrig ge upp. Det är sådant som brukar bana väg till ligavinst.

David Silva är den första spelare som tillhört ett förlorande lag som utses till Omgångens spelare. Hans spel i andra halvlek mot Liverpool var på gränsen till fulländat. Silva var en tånagel kort från att bli matchhjälte och sätta Man C på en bred väg mot ett gyllene mål, ligaguldet.

Förra säsongen var David Silva en bra bit ifrån sitt bästa jag. Detta spelår har han varit mycket bättre och har dessutom varvat upp allt mer ju längre säsongen fortskridit. Turbon är numera på och i går kom en insats som om han behåller den nivån borde ge honom platsen som speluppläggare i det spanska laget i VM, före storlirare som Barcelonas Iniesta och Xavi.

I första halvlek var hela elvan i Man City bortkollrad, så även David Silva. Inget tydde på att han eller någon annan hos gästerna skulle göra något avtryck i seriefinalen mot Liverpool. Men i slutet av halvleken började City vakna till, samla mod och skapa chanser. Bakom det hela låg David Silva.

I andra halvlek var den 170 centimeter långe (korte?) liraren från Arguineguin på Gran Canaria planens gigant. Han plockade isär Liverpools försvar gång efter annan med precisa passningar, smarta rörelser och ett evigt snurrande runt straffområdet. Han utnyttjade hela sin kapacitet som speluppläggare.

Han initierade anfallet som gav 2-1-reduceringen som han själv slog in. Strax därefter dyrkade han åter upp hemmaförsvaret och via två Liverpoolben tryckte han in kvitteringen. Sedan kom den stora chansen att avgöra. City hittade åter en väg genom en darrig hemmadefensiv och Sergio Agüero skickade in bollen framför mål där Silva bara hade att sätta foten till och styra bollen i öppet mål. Men han nådde inte inlägget riktigt utan fick bara en tå på bollen som försmädligt smet utanför stolpen.

Hela halvleken lekte Silva fotboll, trixade, lirade och tillsammans med framförallt James Milner och Samir Nasri sågade han sig igenom en förvirrad backlinje. Men i slutänden blev utdelningen ändå noll. Man C fick ge sig mot ett otroligt tänt och arbetsvilligt Liverpool.

Hur som helst, med David Silva i denna kalasform så lär Man C vinna sina återstående sex matcher och det kan faktiskt räcka till guld. Om nu inte Liverpool och Chelsea har andra tankar.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post837

Omgångens spelare och lag (33)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Wed, April 09, 2014 17:14:47

Här är 33:e omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

33:e omgångens lag: West Bromwich.

33:e omgångens spelare: Steven Naismith, Everton.

West Bromwich spelade 18 matcher mellan 9 november och 8 mars och vann bara en. Bitter nedflyttningsstrid var ett faktum. På sistone har laget insett faran och vunnit två av de fyra senaste och kryssat i en. I omgång 33 kom en viktig 1-0-seger borta mot Norwich och West Brom spelade disciplinerat och oväntat självförtroendefyllt.

Matchen dessförinnan kunde annars lätt ha knäckt laget. Hemma mot bottenkonkurrenten Cardiff blev det 3-3 efter att WBA haft segern klappad och klar två gånger. Först när laget tog ledningen med 2-0 efter nio minuter. Sedan när de blåvitrandiga klippte in 3-2 efter att klockan passerat 90 minuter. Men i slutsekunderna av fem minuters stopptid kvitterade Cardiff.

West Brom gav sig i matchen mot Norwich tusan på att det scenariot inte skulle upprepas. Det var ingen sprudlande insats mot nedflyttningskonkurrenten men en stabil sådan, inte minst försvarsmässigt. Norwich skapade visserligen en del goda chanser men det kändes ändå hela tiden som om West Brom skulle reda ut det och ta den nödvändiga trepoängaren.

Prestationen var stark med tanke på att WBA ofta torskat eller tappat poäng i liknande matcher hela säsongen. Dessutom ställdes de mot ett Norwich som på hemmaplan hade sex raka matcher utan förlust som bland annat inkluderade seger mot Tottenham och en 0-0-match mot målmaskinen Manchester C.

West Bromwich hade dock bestämt sig för att inte ha några negativa tankar utan ordnade en insats som var gedigen från målvakt till toppforward. Laget slet för segern som gjorde att man passerade Norwich på målskillnad. West Brom skaffade sig ett klart bättre läge i bottenstriden och det skulle förvåna nu när laget äntligen visar lite jäklaranamma om inte kontraktet räddas med råge.

Steven Naismith har fyllt 27 år och har tidigare inte visat några tecken på att han skulle bli något annat än en halvhyfsad anfallare i Premier League. En truppspelare som på sin höjd skulle vara inhoppare. Precis det han agerat i Everton i två säsonger.

Men skotten har uppenbarligen gett sig katten på att bli mer framstående än så. På sistone har han bjudit på bra mycket bättre prestationer än förut och vässat det mesta i arsenalen. Förr var han lite ovän med bollen, nu mer skärpt i mottagningarna. Tidigare var självförtroendet svagt i målchanslägen, nu trycker han dit bollen utan prut. Hela tiden har han haft en del bra egenskaper att luta sig emot som spelglädje, entusiasm och extremt hög arbetsmoral. Få anfallare i PL tar så mycket djupledslöpningar och även i andra riktningar som Naismith. Även dessa löpningar verkar ha blivit fler än tidigare.

Det bästa är dock att forwarden deltar mycket mer i spelet nu, han vill ha boll och gör alltid något vettigt med den.

Steven Naismith är lite av Merseysides nye Dirk Kuyt. Holländaren som har blott medelmåttiga färdigheter på de flesta områden i fotboll skaffade sig ändå en ordinarie tröja i Liverpool - som han behöll i många år.

Steven Naismith är på väg att göra detsamma i Everton. Han är dessutom vassare än Kuyt på det mesta. Men än är Naismith inte given i laget. Men kan han fortsätta på sin nya nivå så får managern Roberto Martinez svårt att inte rita ner namnet Naismith i laguppställningen.

På slutet har Naismith dessutom börjat plocka poäng och och han har nu gjort mål två matcher i rad och dessutom stått för en målpassning. Senast mot Arsenal kom Naismiths bästa gärning i den blå tröjan. Han smällde in det viktiga 1-0-målet som satte Everton på vinnarspåret och som slutade i en övertygande 3-0-vinst.

Det är inte ofta en 27-åring helt plötsligt blommar ut men Steven Naismith har verkligen gjort det. Det beror säkert på enormt slit på träningarna och även managerns förmåga att ge honom självförtroende. Hoppas nu bara att Steven Naismith inte vissnar och återgår till sitt gamla medelmåttiga jag. Men med tanke på hans positiva attityd så är det nog ingen risk.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post833

Omgångens spelare och lag (32)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Wed, April 02, 2014 18:46:13

Här är 32:a omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

32:a omgångens lag: Crystal Palace.

32:a omgångens spelare: Jonathan de Guzman, Swansea.

Crystal Palace kom från en svit på fem matcher utan vinst som innehöll tre förluster och bara ett mål framåt. Nedflyttningskandidaten ställdes mot ligatiteljagande Chelsea som senast krossat Arsenal med 6-0. Inget tydde på något annat än en säker Chelsea-vinst. Det brydde sig inte Crystal P om utan fixade 1-0-seger mot gästerna och satte sig i en bra sits inför den fortsatta bottenstriden.

Palace-vinsten var dessutom inte alls tursam utan laget var bäst i Londonderbyt. Visserligen hade Chelsea 21 avslut men bara två av dem träffade innanför målramen. Crystal P hade dubbelt så många skott på mål.

I en pressad nedflyttningssituation, med en formsvacka i bagaget, bjöd Palace på en modig och skicklig insats. Laget stressade Chelsea i 90 minuter och topplaget fick aldrig i gång något effektivt anfallsspel. Samtidigt kontrade hemmagänget snabbt och smart och skapade hetare lägen än sina mer namnkunniga opponenter. Det var närmare 2-0 än 1-1. Crystal P vågade också hålla i bollen när så behövdes och spelade runt väl vid många tillfällen. Det var inget paniksparkande som lag i bryderier brukar ägna sig åt mot på papperet starkare motstånd.

Det var en prestation som Crystal P specialiserat sig på detta spelår. Fem gånger har Eagles spelat lika tätt bakåt och effektivt framåt och vunnit med 1-0. Efter att nykomlingen inlett seriespelet med tre poäng på de tio första matcherna och sett ut som de hamnat på för hög nivå så har laget genomgått en metamorfos. På de senaste 21 matcherna har laget fixat åtta segrar, fyra kryss och 28 poäng. Det är ett snitt på 1,33 poäng per match eller en totalsumma på 51 pinnar om man spelat lika bra hela säsongen. Förra säsongen hade 51 poäng betytt en åttondeplats i slutabellen.

Palace har nu ordnat ett bra läge för att fixa kontraktet. Man har fem poäng ner till nedflyttningsstrecket och ett nyvunnet självförtroende. Nästa kamp, mot bottenkonkurrenten Cardiff borta, blir otroligt viktig. Om Londonlaget vinner där så kan vi räkna med att se de rödblårandiga Örnarna i Premier League även nästa säsong. Vilket inte ens lagets fans trodde efter de tio första matcherna.

Jonathan de Guzman har tidigare inte varit någon favorit hos mig. Den holländske mittfältaren har känts som en arrogant typ som överskattat sin egen förmåga. Men de senaste månaderna har något hänt. 26-åringen jobbar hårdare och är mer av en lagspelare. Belöningen kom senast mot Norwich när de Guzman gjorde två mål i 3-0-segern som i princip säkrade walesarnas fortsatta PL-status.

Jonathan de Guzman är inne på andra året i Swansea som lån från Villarreal. Fram till nu har han knappast lyst upp Premier League med sin förmåga. En högst medelmåttig mittfältare med en överlägsen attityd.

Inte minst visade han dålig stil i fjolårets final i Ligacupen när Swansea ledde med 3-0 mot Bradford och fick straff. Hans lagkamrat Nathan Dyer hade då gjort två mål och ville ta straffen för att fixa ett hattrick. Men de Guzman, ordinarie straffskytt, vägrade och inte ens när Dyer nästan började slåss med de Guzman vek han sig. Han skulle bara slå straffen. Många tyckte då Dyer var den stora egoistiska syndaren. Men för mig var det de Guzman. Ingen hade nämligen tidigare gjort hattrick i en Ligacupfinal och nu berövades Dyer chansen. Rekordet hade även kommit Swansea till godo som den första klubben med en hattrickskytt i denna final. Men de Guzman missunnade sin lagkompis detta.

Hur som helst. Denna säsong inledde de Guzman som han spelade i den förra. Ibland bjöd mittfältaren på bra insatser men sällan av alltför hög klass. Habilt, hyfsat spel utan glans. Men sedan en tid tillbaka har hans inställning ändrats. Holländaren tar en massa djupledslöpningar, sliter i defensiven och försöker hålla bollen i gång. Ingen själviskhet syns längre. Fotbollsmässigt presterar han det bästa han gjort i England. Nyligen gjorde han ett poänggivande mål mot Crystal P och i lördags kom hans bästa match hittills. Han satte två nya strutar mot Norwich och de båda rejäla vänsterskotten gav 1-0 och 2-0 och ledde in Swansea på segerspåret.

Ett skäl till Jonathan de Guzmans förbättrade spel kan hänga ihop med att han hoppas på en plats i Hollands VM-trupp i sommar. Konkurrensen är stenhård och inte mycket talar för att de Guzman ska lyckas. Men det är klart fortsätter han att jaga livet ur sig själv i PL-matcherna och trycka in ett antal mål så kanske, kanske. Även om det inte går så har han i alla fall höjt sin status som PL-spelare på sistone. Vackert så.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post826

Omgångens spelare och lag (29)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Thu, March 27, 2014 18:18:44

Här är 29:e omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

Omgången var schemalagd till 8 mars men fem matcher blev uppskjutna på grund av cupspel för en del av lagen. I tisdags och onsdags spelades fyra av de uppskjutna matcherna. Den tionde och sista matchen i omgången, Manchester C-Aston Villa, spelas först 7 maj. Omgångens lag och spelare är således uttagna från nio matcher.

29:e omgångens lag: Everton.

29:e omgångens spelare: Ross Barkley, Everton.

Everton biter sig envist fast i kampen om en Champions League-plats och med en övertygande 3-0-seger borta mot Newcastle så är laget nu nära att komma ikapp Arsenal som är tabellfyra.

Everton inledde seriespelet strongt och förlorade bara en av de 17 första ligadusterna. Liverpoolgänget var då fyra i ligan och på den sista Champions League-platsen. Det såg riktigt lovande ut. Men så förlorade laget mot Sunderland hemma på annandag jul och man hamnde i en niomatcherssvit som innehöll fyra förluster och två oavgjorda. Toffees rasade till sjundeplats med tolv matcher kvar. Nu såg CL-platsen ut att vara långt borta.

Men Everton har i många år gjort sig känt för att inte vika ned sig, vare sig i matcherna eller i sina ambitioner. Vilket visat sig i de fyra senaste kamperna som laget ordnat vinst i. Nu är Everton femma i tabellen, sex poäng efter Arsenal. De blå har dock en match mindre spelad och möter Arsenal i nästnästa omgång. Dessemallan ska Arsenal ta sig an titeljagande Manchester C medan Everton stöter på jumbon Fulham. En Everton-vinst där och Arsenal-torsk mot Man C så är Everton bara tre pinnar bakom när Arsenal kommer till Goodison 6 april. Hemma har Everton bara förlorat en gång denna säsong så det blir en tuff uppgift för Arsenal. Räkna med att Everton och Arsenal strider in på mållinjen om vilket lag som ska spela i CL nästa säsong.

I den uppskjutna matchen från omgång 29 mot Newcastle visade Everton med eftertryck att laget fortfarande är taggat och tror på att komma fyra. Newcastle borta är ett klurigt test. Inte minst nu när Magpies bara har ära att spela för och kan lira avslappnat. Men Everton redde ut det hela galant.

Newcastle tryckte på och dominerade både chanser och bollinnehav men de blåtröjade gästerna bjöd på hårdnackat och svårforcerat försvar. Samtidigt kontrade man snabbt och effektivt. Taktiken resulterade i tre egna mål och inget i baken.

På förhand såg det ut som en match där förhoppningarna om CL-spel kunde dö. Men i stället gav Everton ett rungande svar på att man inte ger sig i den striden. Ska bli mycket intressant att följa de två kommande matcherna och inte minst bataljen mot Arsenal. Inte omöjligt att Toffees knäcker Gunners CL-drömmar nu när lagets titeldrömmar med största sannolikhet också gått till spillo.

Ross Barkley räknas som en av Englands största mittfältstalanger på senare år och 20-åringen har redan spelat några landskamper. I matchen mot Newcastle visade han varför många tror att han kan vara landslagets nya mittfältskung.

Inte minst hans 1-0-mål fick fotbollens finsmakare att slicka sig om munnen. Barkley tog tag i bollen på egen planhalva och satte full fart mot Newcastle-målet. Under 70-metersruschen rundade han ett par motståndare, sprang bara förbi dem. Till sist tvingades Barkley vika av åt vänster, mot sin sämre fot, men omkring tio meter från mål drog han till med just vänstern och bollen for som en raket upp i närmaste krysset. En mäktig löpning och fantastisk prestation av Evertons pådrivare. Hans mål gav lugn åt Everton som sedan kunde styra mot en säker 3-0-vinst.

Ross Barkley har denna säsong slagit sig in i Evertons startelva där han oftast agerat offensiv mittfältare. Den 189 centimeter långe och kraftfulle mittfältaren har imponerat i många matcher men varit en aning ojämn emellanåt. Han jobbar dock stenhårt hela tiden, tar löpningar i djupled och äger ett bra spelsinne. Skottet är också vasst. Barkley har det mesta som en modern mittfältare behöver.

På slutet har toppformen infunnit sig. Målet mot Newcastle var hans femte denna säsong och första gången han nätade två matcher i rad i PL. I förra matchen mot Swansea fixade han dessutom sitt första målpass.

Det känns som om Barkley utvecklas i snabb takt nu och fortsätter han med det så blir det både fler mål och målpass, kanske en avgörande insats så att Everton tar sig till Champions League och garanterat en plats i Englands VM-trupp.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post822

Omgångens spelare och lag (31)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Mon, March 24, 2014 16:49:03

Här är 31:a omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

Den här gången var det precis som förra omgången många kandidater till Omgångens lag och Omgångens spelare.

Chelsea mosade titelrivalen Arsenal med 6-0, Tottenham vände 0-2 till 3-2 mot svårspelade Southampton, Hull säkrade i princip kontraktet med en övertygande 2-0-seger och målsnåla Stoke vann borta med 4-1. På spelarfronten klippte Manchester Citys Yaya Toure in sitt första hattrick i engelsk fotboll, norrmannen Alexander Tettey i Norwich gjorde sitt första PL-mål, en drömträff från 30 meter och Manchester Uniteds Wayne Rooney pangade in ett mål från halva plan.

Till sist valde jag Liverpool och lagets skyttekung Luis Suarez. Inte för att prestationerna var bland de bästa hos Liverpool och Suarez utan för de rekord och den statistisk som segern mot Cardiff medförde. Så Omgångens lag och spelare är uppbyggd på ett litet annat sätt denna gång.

31:a omgångens lag: Liverpool.

31:a omgångens spelare: Luis Suarez, Liverpool.

Liverpool vann med 6-3 mot nästjumbon Cardiff och gjorde väl sin 12-13:e bästa insats för säsongen. Men målfesten gav en hel del intressanta siffror att beakta.

Segern innebar att Liverpool kom upp i 82 mål gjorda efter 30 matcher. Inget lag i PL:s historia har tidigare nått 80-strecket efter 30 omgångar. Liverpool överträffade sitt eget rekord på 77 mål totalt under en PL-säsong, med åtta matcher kvar.

82 mål på 30 matcher ger snittet 2,73 mål per match som om snittet hålls ger totalt 104 mål. Liverpool har aldrig smällt in 100 mål eller mer, bästa siffran är 99 och den kom i andradivisionen. Bara Chelsea har gjort över 100 mål i PL förr, det blev 103 stycken 2009/10. Om Reds gör 104 så är det PL-rekord. Inte omöjligt eftersom laget är i säsongens mest hysteriska målform. På de sex senaste matcherna har laget tryckt in 24 mål, ett snitt på fyra mål per kamp. Om det snittet hålls säsongen ut så blir det 114 mål totalt.

De 24 målen har kommit i sex raka vinster, Liverpools bästa segersvit på åtta år. Liverpool gjorde två mål mot Cardiff i första halvlek och har nu gjort mål i första halvlek i 20 raka matcher och i 28 av 30 matcher. Även det PL-rekord. Enda gångerna Reds inte gjort mål i första halvlek är i de två matcher laget gått mållöst av plan.

Liverpool har gjort tre mål eller fler i 17 matcher, fler än något annat lag i PL denna säsong. Eftersom Liverpool är darrigt bakåt så har laget även släppt in en hel del, 38 mål. Totalt har de 30 Liverpool-dusterna bjudit på 120 mål, ett snitt på fyra mål per match.

Borta har The Reds smällt in 40 mål vilket är fler än elva andra PL-lag orkat med totalt denna säsong. Rekordet för antal bortamål har Man U från säsongen 2001/02 med 47 mål. Ett rekord som Liverpool har bra chans att slå. Laget har tre bortamatcher kvar, mot bottenkämpande West Ham, Norwich och Crystal P.

Liverpools sex mål på Cardiff var första gången på 20 år som walesarna släppte in sex mål eller fler hemma. Det blev 2-7 mot Cambridge i april 1994 i tredjedivisionen. Senast Cardiff släppte in mer än fem mål hemma i förstadivisionen var i september 1955 då Wolverhampton vann med 9-1.

Luis Suarez är precis som sin klubb Liverpool inblandad i en drös rekord. Han gjorde säsongens tredje hattrick mot Cardiff och bara Alan Shearer har gjort fler under en PL-säsong, fem stycken 1995/96. Än kan Suarez tangera eller slå det rekordet. Suarez har nu gjort sex hattricks på sina knappt 3,5 säsonger i Liverpool. Shearer toppar med elva hattricks på sina 18 PL-säsonger, dock ett klart sämre snitt än Suarez. Om uruguayanen fortsätter i samma takt som hittills så blir det 31 hattricks på 18 säsonger.

Luis Suarez kom upp på 28 ligamål denna säsong tack vare de tre målen mot Cardiff. Det är tangerat PL-rekord för en Liverpool-spelare. Robbie Fowler nätade så många gånger 1995/96. Suarez har åtta matcher på sig att slå rekordet.

Han har också god chans att bli bäste målskytt under en säsong i PL genom tiderna. När serien innehållit 38 matcher så delar Alan Shearer och Cristiano Ronaldo rekordet på 31 mål. En siffra som ligger inom klart räckhåll för Suarez. När PL spelade 42 matcher så gjorde Shearer och Andy Cole 34 mål på en säsong. Upp dit har Suarez sex mål, ingen omöjlig uppgift. Speciellt som hans målsnitt är 1,12 mål per match. Han missade de fem första matcherna men kan han hålla 1,12 mål per match i övriga 33 duster så når Suarez 37 mål.

Tillsammans med anfallspartnern Daniel Sturridge har Suarez gjort 47 mål, 19 av Sturridge. Det är åtta mål ifrån rekordet som en anfallsduo har i PL. Andy Cole och Peter Beardsley gjorde 55 mål 1993/94. Även här har Suarez/Sturridge bra chans att slå rekordet. Deras 47 mål på 30 omgångar (och då har de inte ens spelat alla matcher) ger ett snitt på 1,57 mål per match. Fortsätter de i samma stil så blir det 60 mål totalt.

Suarez 1,12 mål i snitt per match har ingen spelare mäktat med under PL-eran som började 1992/93. Senast någon hade bättre snitt än ett mål per match var 1931/32 när Dixie Dean gjorde 44 mål på 42 omgångar. Det har för övrigt bara inträffat i sju av engelska ligans 114 säsonger att en spelare gjort fler än ett mål i snitt per match. Lyckas Luis Suarez så blir han således den förste på 84 år.

Det finns en del andra rekord kring Liverpool och Luis Suarez denna säsong men vi stannar där.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post819

Omgångens spelare och lag (30)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Tue, March 18, 2014 10:16:22

Här är 30:e omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

Den här gången var det klurigt att ta ut lag och spelare. Det fanns flera kandidater.

Liverpool gjorde en komplett insats i 3-0-segern mot Manchester U och inte minst det aggressiva bollvinnandet imponerade. Arsenal försvarade sig säkert och tappert när Tottenham pressade i en halvlek för att kvittera Gunners 1-0-ledning som dock stod sig. Manchester C spelade nästan en hel match med tio man men var ändå klart bättre än Hull och vann borta med 2-0.

Bland spelarna fanns också flera som hade ett ord med i laget. Mittfältaren Steven Gerrard i Liverpool styrde det mesta på plan och avgjorde med två straffmål mot Manchester U. Per Mertesacker, mittback i Arsenal, plockade bort Tottenhams anfallsspel på marken och i luften och var tongivande i 1-0-vinsten. David Marshall, målvakt i bottenlaget Cardiff, gjorde en mängd vassa parader och var på vippen att rädda poäng borta mot Everton som till slut vann med 2-1.

Till sist föll jag för dessa som omgångens lag och spelare:

30:e omgångens lag: Fulham.

30:e omgångens spelare: David Silva, Manchester C.

Fulham var jumbo inför omgång 30 och är fortfarande det. Men lagets 1-0-vinst mot Newcastle gav dock visst hopp om nytt kontrakt. Vid förlust hade det varit sju poäng upp till säker mark ovanför nedflyttningsstrecket. Nu är det ”bara” fyra pinnar, nog så svårt att hämta in på lagets åtta sista matcher, men betydligt lättare än sju poäng.

Fulham hade på nio matcher plockat blott två poäng och spelat håglöst och utan självförtroende för det mesta. Mot Newcastle syntes äntligen den desperation som laget både behöver och som ett nedflyttningshotat lag normalt sett har. Desperationen kanaliserades dessutom på ett bra sätt. Det var en ganska jämn match men det var Fulham skapade klart mer vassa chanser och Londonlaget ville betydligt mer framåt än Newcastle.

Bakåt var det också mer skärpt än på länge. För första gången sedan 8 december höll Fulham nollan och det var för blott fjärde gången totalt.

Fulham är inne på sin tredje manager denna säsong, ett ologiskt grepp som troligen inte räddar Premier League-existensen. Men visst har nyaste bossen Felix Magath ingjutit en del mod i laget. Fulham spelar med mer frenesi och vilja än på ett bra tag. Om det räcker för att hänga kvar är väl högst osäkert.

Inte minst det kommande spelprogrammet med Manchester C och Everton närmast och Tottenham snart riskerar att förstöra för Fulham. Det kan bli klen poängutdelning i dessa matcher och då kanske det måste bli vinst i alla fall fyra av de fem andra matcherna. Inte mycket under säsongen har tytt på att Fulham kan få till en sådan formtopp. Som bäst har laget spelat två matcher i rad utan förlust. Så nedflyttning är ett sannolikt scenario, men Fulhamfansen kunde i alla fall njuta av en seger i omgång 30. Mycket mer jubel än så blir det nog inte.

David Silva var lysande när Manchester C vann ligan 2011/12, inte på långa vägar lika bra förra säsongen och även detta spelår har mittfältarens bästa form varit frånvarande. Åtminstone lite för ofta, till en del beroende på skador. I 2-0-segern mot Hull var den ”gamle” Silva tillbaka.

Han studsade runt på lätta fötter och var ständigt spelbar. Han utnyttjade också sin fina teknik till att hitta medspelarna med bra passningar hela tiden och på så vis hålla Hull borta från bollen. Det var nödvändigt eftersom Man C spelade med tio man i 80 minuter och behövde vila med bollen för att inte bli överkörda av Hulls elva man.

David Silva var tongivande i Citys metodiska och smarta sätt att manövrera ut Hull och ta en välbehövlig seger. Hade Man C förlorat hade det kunnat vara de poäng som i sluttabellen saknades för ligavinst. I den oerhört jämna toppen kan man inte förlora onödiga poäng, det kan vara skillnaden mellan första och tredje plats.

David Silva krönte sin fina insats med ett mål och ett målpass. Båda sakerna utförda med elegans. Först smällde han dit ett skott från 20 meter som såg ut som om det skulle gå på fel sida stolpen innan skruven såg till att det blev nätrassel. Roberto Carlos skulle varit nöjd med den böjen.

Målpassningen var av samma fina kaliber. Silva höll inne en passning perfekt innan han med en yttersida ställde Edin Dzeko fri med Allan McGregor i Hull-kassen och så var 2-0 ett faktum.

Målet var Silvas femte i PL denna säsong och det första sedan 14 december mot Arsenal. Målet kunde inte ha kommit lägligare, precis som den formtopp som den diminutive spanjoren nu verkar gå emot. En sådan formtopp kan faktiskt bli avgörande faktor i guldkampen.

Den 29:e omgångens lag och spelare tas ut efter 25-26 mars då fyra av de fem uppskjutna matcherna i den omgången spelas.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post813

Omgångens spelare och lag (28)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Mon, March 03, 2014 20:01:24

Här är 28:e omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut. Den här gången sker urvalet från 16 lag eftersom matcherna Manchester U-Manchester C och Sunderland-West Bromwich sköts upp på grund av att Man C och Sunderland spelade Ligacupfinal den helg 28:e omgången var planlagd för.

28:e omgångens lag: Aston Villa.

28:e omgångens spelare: André Schürrle, Chelsea.

Aston Villa visade att ett lag inte behöver spela hejdlöst offensivt och dominera matchen för att vinna med 4-1. I stället var segerreceptet otrolig effektivitet i målskyttet, hårt jobb och stark defensiv över hela plan och lugn och klokhet när den stora ledningen skulle försvaras.

Aston Villa låg pyrt till i nedflyttningsstriden före matchen mot Norwich. Laget hade dessutom ett svagt facit bakåt i tiden. På 13 matcher hade det blivit åtta förluster, tre oavgjorda och blott två segrar. De tre senaste matcherna hade laget också misslyckats med att göra mål. Matchen mot nedflyttningskonkurrenten såg svår ut. Norwich stod på samma poäng som Villa och hade på slutet spelat 0-0 mot Manchester C och slagit Tottenham med 1-0. Det fanns ett defensivt självförtroende hos Norwich.

När de tog ledningen med 1-0 i tredje minuten så såg det ännu mörkare ut för hemmalaget. Men det var då Aston Villa kom med värsta urladdningen. Laget slog till med sin patenterade kontringsfotboll och gjorde fyra mål på 16 minuter. Det började med Christian Bentekes cykelspark fram till 1-1 i minut 25 och kulminerade med Sebastien Bassongs självmål i 41:a minuten som betydde 4-1, slutresultatet.

Villa behövde poäng i bottenstriden och hittade bekvämast möjliga väg till seger. Laget hade under första halvlek fyra avslut på mål och gjorde fyra mål. Fjärde avslutet, självmålet, var ju inte ens deras eget. Totalt sett över hela matchen hade Villa bara just fyra avslut på mål. Snacka om effektivitet.

I andra halvlek såg laget till att täppa till bakåt, spela kompakt och inte släppa in Norwich i matchen. Den taktiken höll utan större mankemang.

Aston Villa har på senare år varit Premier Leagues mest utpräglade kontringslag och det här var en insats där den metoden fungerade till perfektion. Det är bara att upprepa prestationen några gånger i slutspurten så är kontraktet snart i hamn.

Lite kuriosa: Aston Villa har bara en enda gång tidigare under PL:s 22-åriga historia, (Villa har varit med hela tiden) gjort fyra mål i första halvlek. Det var 11 februari 1995, alltså nästan 20 år sedan, som laget slog Wimbledon med 7-1 efter 4-1 i halvtid. Även den gången kom laget i underläge med 0-1 och behövde 26 minuter för att vända till 4-1.

André Schürrle gjorde en bakvänd Aston Villa i lördags. Han slog till med ett hattrick och alla tre målen kom inom 16 minuter, precis slika länge som Aston Villa behövde för sina fyra mål. Schürrle slog dock till i andra halvlek mot Fulham och inte i första som Villa.

Serieettan Chelsea gjorde en skral första halvlek mot jumbon Fulham och fick vara mer än nöjt med att ha 0-0 i paus. Inte minst André Schürrle gjorde en slät figur. Efter att managern José Mourinho skällt ut laget genom att inte säga ett ord i halvtid kom Chelsea ut som ett annat lag i andra akten.

André Schürrle gjorde allt han inte mäktade med i första halvlek. Tysken tog smarta löpningar, var ständigt i rörelse. Tre gånger sprang han sig fri och nåddes av passningar från lagkamraterna. Schürrle avslutade iskallt med tre målskott nära stolpen, två gånger slog han till med vänsterfoten, en gång med högern. På köpet vann Chelsea komfortabelt med 3-1.

Få spelare har likt Schürrle förmågan att hitta dessa perfekta ytor som försvarare inte har koll på och sedan få till dessa bergsäkra avslut. Fråga Sverige som var det senaste laget som åkte på ett Schürrle-hattrick - i VM-kvalet mot Tyskland i oktober 2013. Den gången slog han också till med tre mål i andra halvlek. Dock ej så snabbt som på 16 minuter utan på 19.

Anfallarens bästa vapen är att hitta löpvägar bakom ryggen på motståndarna och vips är han spelbar och fri. Tyvärr för Chelsea är 23-åringen inte alltid lika alert men i form är han oerhört effektiv.

Hans ojämnhet har till stora delar hållit honom utanför Chelseas förstauppställning denna säsong. Bara åtta starter i ligan har det blivit. Han har inte lyckats övertyga Mourinho om sin storhet och det är inte säkert tremålsbedriften har gett honom speciell högre status hos portugis-bossen.

André Schürrle har emellertid talangen att bli riktigt bra, nu krävs mycket speltid och ständigt starka insatser för att han ska ta det sista klivet in i PL-eliten.

Fortsätter han som hittills så lär det bli mer bänknötande och hattricket blott ett trevligt minne. Kan han däremot alltid spela på topp så blir hattricket ett led i ett målfrosseri. Det hänger på Schürrle vad det ska bli.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post799

Omgångens spelare och lag (27)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Mon, February 24, 2014 18:17:45

Här är 27:e omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

27:e omgångens lag: Norwich.

27:e omgångens spelare: Robert Snodgrass, Norwich.

Norwich hade spelat hyggligt i några ligamatcher på raken men bara fått med sig ett par poäng. Sådant som sänker självförtroendet hos ett lag som slåss för nytt kontrakt. Då var det dags att möta topplaget Tottenham. Risk för nytt bakslag men Norwich var inget lamm till slakt. Snarare tvärtom. Laget var sällsynt beslutsamt, vann med 1-0, var bättre än gästerna och stod kanske för säsongens bästa insats.

Matchen i går var Norwichs från början till slut. Inledningen var försiktig men efterhand växte laget in i kampen och även om Tottenham hade mer boll så kändes Norwich hela tiden farligare. Det var en djärv prestation som hemmalaget bjöd på. Man vågade försöka sig på att passa sig till målchanser likväl som att ge den långa bollen chansen. Båda anfallsvarianterna gav Tottenham problem. Norwich skapade en hel del vassa tillfällen förutom målet. Det var närmare 2-0 än 1-1.

Hela Norwich stod för en 100-procentig arbetsinsats och laget spelade aggressivt och vann massor av bollar på mittplan. Tottenham tilläts aldrig komma in i egen rytm utan stördes ständigt av stridslystna gultröjor som jagade boll som om livet hängde på det.

Ingen i Norwich föll ur ramen. Visst gjorde laget ett och annat misstag som kunde lett till baklängesmål men vilken spelare eller lag gör inte det. Flera spelare var riktigt vassa. Mittfältaren Bradley Johnson var både motor och sköld. Han inspirerade laget framåt med bland annat många fina passningar. Bakåt var han lika rivig som vanligt. Sällan har Johnson setts så bra. Det var också han som spelade fram Robert Snodgrass till matchens enda mål.

Målvakten John Ruddy var också i bästa slag och gjorde några svettiga räddningar. Han visade prov på både mod och förmåga att läsa spelet. Åtminstone två gånger snodde han bollen mitt framför fötterna på Emmanuel Adebayor när Tottenhamforwarden var på väg igenom. Svenske vänsterbacken Martin Olsson var bra i båda riktningarna, han har varit jämnheten själv under nästan hela säsongen.

Segern var viktig för Norwich som nu är några poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Laget hade före vinsten i går bara vunnit en av elva matcher och behövde verkligen en trepoängare. De kommande sju matcherna är också oerhört betydelsefulla. I sex av dem möter Norwich lag som just nu är på undre halvan och därmed nedflyttningskonkurrenter.

Om det inte blir hyfsat med poäng i den septetten kamper så kan det gå illa för Kanariefåglarna. I de fyra sista matcherna väntar nämligen Liverpool, Manchester U, Chelsea och Arsenal. Så det krävs ett gäng insatser som den mot Tottenham framöver om det ska bli spel i Premier League även nästa säsong.

Robert Snodgrass var inte i balans våren 2013. Då drog han på sig åtta gula kort på tolv matcher och såg ilsken, frustrerad och ofokuserad ut. Han försökte sig på alltför svåra saker och var alldeles för aggressiv och vårdslös i spelet. Den här säsongen har skotten sakta men säkert ändrat stil och mot Tottenham kom en perfekt prestation. Snodgrass gjorde det mesta rätt och tryckte också in matchens enda mål.

Robert Snodgrass kom från Leeds till Norwich på sommaren 2012 och inledde karriären i nya klubben starkt. Men efter en lovande höst hände något. Norwich låg sjua i tabellen i december men efter bara en seger på 16 matcher var laget neddraget i nedflyttningsstriden. Formtappet var likadant hos Snodgrass. Han var uppenbarligen missnöjd med tingens ordning och det syntes i hans spel.

Detta spelår är Snodgrass mer harmonisk. Högeryttern spelar mycket klokare än förr, håller i bollen när det är läge för det och passar långt eller kort när det är läge för det. Tidigare försökte han sig på svåra dribblingar i fel situationer, nu värderar han även de lägena mycket bättre.

Mot Tottenham rörde han sig över stora ytor och satte ständiga myror i huvudet på gästernas försvar. Arbetsinsatsen var total och Snodgrass hann både med att slå en mängd bra passningar och ofta vinna boll.

Hans utmärkta gärning kryddades med ett läckert mål. I fart fick han till ett snyggt skruvat skott som letade sig in precis vid stolpen. Ett svårt nummer som han utförde med iskyla.

Robert Snodgrass har hunnit bli 26 år och är inte längre i talangkategorin. Men nog finns det utrymme för vidare utveckling, vilket han själv visat denna säsong. Den Glasgow-födde anfallaren har representerat Skottland 15 gånger, det lär bli fler landskamper om han kan behålla nuvarande form. Snodgrass kan också bli den som räddar Norwich kvar i PL, han har gjort två mål på de tre senaste matcherna och ser ut att gå mot sin bästa fotbollsvår.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post792

Omgångens spelare och lag (26)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Thu, February 13, 2014 17:47:44

Här är 26:e omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut. Denna gång är det lite stympat eftersom två matcher sköts upp i omgång 26, Manchester C-Sunderland och Everton-Crystal P, och lag och spelare från de klubbarna kan förstås inte komma i fråga för denna omgångs utnämningar.

26:e omgångens lag: Southampton.

26:e omgångens spelare: Steven Gerrard, Liverpool.

Southampton inledde säsongen strongt, hade en svacka under nio matcher men är nu tillbaka i bästa slag. Mot Hull i tisdags blev det bortaseger med 1-0, inget spektakulärt med det, utan mer en bekräftelse på att Saints åter är beslutsamt, självförtroendefyllt och helt och fullt inne i den kraft och stil som tog laget till tredje plats i PL-tabellen efter elva omgångar.

Förra säsongen kom Southampton på 14:e plats som nykomlingar. Laget avslutade säsongen väl och startade ännu bättre i höstas. Laget vann sex av de elva första ligadusterna och förlorade bara en. Laget höll nollan sex gånger och släppte bara in ett mål i var och en av de fem andra matcherna. Saints spelade metodiskt, säkert, kvickt emellanåt, dominerade bollhållandet i långa stunder och släppte till väldigt lite bakåt. Den här sviten tog laget upp på tredje plats och sydkustgänget såg ut att kunna utmana till och med om Champions League-platserna.

Men en svacka förstörde den chansen. Under de följande nio matcherna förlorade laget sex gånger, fem gånger mot topplag, och rasade till niondeplats. Men likt Fågel Fenix har Saints stigit upp ur askan och flyger högt igen. Senaste sex matcherna har gett tre vinster och tre kryss och tre målnollor bakåt och nätkänning framåt varje gång. Sekvensen har dock bara tagit laget till åttondeplats men man nosar Manchester U i nacken.

Matchen mot Hull var en perfekt uppvisning i vad Southampton kan och står för. Laget dominerade matchen mot nykomlingen, lät dem aldrig sticka upp och skapade självt en hel del chanser. Det var Southamptons match från början till slut. Jay Rodriguez prickade ribban och forwardskollegan Rickie Lambert brände ett par upplagda lägen.

Segermålet kom efter ett bombardemang mot Hull-målet och det var mittbacken José Fonte som tryckte bollen över mållinjen med en decimeters marginal. Målkameran fick användas och den signalerade för 1-0 till Southampton.

Laget är i mittabell och lär väl stanna där. Det finns dock en liten chans att kunna klättra förbi några lag och kvalificera sig för Europa League. Att bli sämst fyra och nå CL-spel är inte tänkbart längre. Men om Southampton kan behålla sin återvunna självtillit, sin effektivitet och fortsätta att tro på sin spelidé så kan det säkert bli en hel del poäng i de avslutande tolv matcherna, och kanske, kanske, kan det räcka till femte-sjätte plats. Det vore i så fall ett jättelyft för ett lag som efter tio matcher förra säsongen låg sist i PL med fyra poäng och 14-28 i målskillnad.

Steven Gerrard har i flera år, inte ansetts slut av experterna, men knappast nämnts som en av Premier Leagues bästa spelare. Kanske har de haft rätt, men nu är Englands landslagskapten tillbaka bland de främsta. Och det i en ny roll. Mot Fulham i går, seger med 3-2 för Liverpool, visade Gerrard prov på hela kartan av specialkunnande.

Steven Gerrard är mest känd för sin fantastiska offensiva kapacitet. Hans passningar, skott, målsinne, arbetsvilja och outtröttliga löpningar var länge hans signum. Denna säsong har 33-åringen, lite med ålderns rätt, en annan uppgift i Liverpool. Sedan Lucas Leiva skadades har Gerrard spelat defensiv, eller sittande mittfältare som det också kallas. Till en början utan att riktigt övertyga, men nu verkar det som om han haft denna position hela livet.

I sin nya roll har Gerrard blockat en uppsjö med skott från motståndare. Han tacklar mer än han gjort på många år. Han bryter passningar med sitt spelsinne, dikterar spelet från en position långt bak, ibland drar han igång anfallen bakom sina egna mittbackar. Hans långpassningar är fortfarande av högsta klass och Liverpool-kaptenens precist slagna frisparkar nästan alltid målchans för The Reds.

Han håller en hög lägstanivå men insatsen i går mot Fulham var något extra. Gerrards passning fram till Daniel Sturridge när denne kvitterade till 1-1 är nog säsongens bästa. Bakom mittlinjen, ur balans och på väg att ramla, slog Gerrard till med en höger yttersida så att bollen skruvade sig över fem-sex Fulhamspelare, landade 40 meter längre fram i rätt fart och rätt riktning för Sturridge att ta emot, promenera fram till mål och smälla in 1-1. Steven Gerrard är mästare på denna typ av passning men den här måste rankas som en av hans bästa någonsin.

Under hela matchen gjorde Gerrard vad han är bäst på just nu. Nämligen att vara den som håller i spelet, stoppar motståndaranfall och ingjuter mod i medspelarna. På tal om mod så visade att han själv har det i övermått. Och inga nerver.

Vid ställningen 2-2 och Liverpool på väg mot ett poängtapp mot jumbon som skulle kunna få deras titelchanser att helt brinna inne fick Stevie G chansen att avgöra. Och som han tog den.

Sturridge fälldes i straffområdet och Gerrard tog hand om straffen. Klockan hade då passerat 90 minuter och läge för darr hos straffskytten. Men icke. Gerrard steg fram och tryckte in bollen hårt i burgaveln. Målvakten David Stockdale gick åt rätt håll, touchade bollen, men lyckades inte stoppa det hårda och synnerligen välplacerade skottet. 3-2 och Gerrards iskyla i en pressad situation hade fört Liverpool närmare tabelltoppen.

Trots sin mer tillbakadragna roll denna säsong har Gerrard ändå levererat framåt. Han har gjort sju mål, varav fem på straff (ingen straffmiss) och stått för imponerande tio målpass. Än kan den spelare som många räknat bort som toppspelare i Premier League.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post777

Omgångens spelare och lag (25)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Mon, February 10, 2014 09:14:41

Här är 25:e omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

25:e omgångens lag: Liverpool.

25:e omgångens spelare: Raheem Sterling, Liverpool.

Liverpool verkar omöjligt att stoppa när laget är 100 procent laddat fysiskt och psykiskt och de tre speldetaljerna aggressivt bollvinnande, blixtsnabba omställningar och effektivt målskytte fungerar. Som i lördags mot Arsenal när serieledaren kom till Anfield och blev pulvriserat av Liverpools sagolika prestation som gav 5-1-seger.

Liverpool har denna säsong skaffat sig en spelstil, som man förfinat på sistone, som är förödande för motståndare som inte har en lämplig taktik för att sätta den ur spel. De röda är antingen otroligt aggressiva när motståndarna har bollen och vinner den överallt på plan. När bollen vunnits slår laget om i hiskelig fart och kontrar med ett par kvicka passningar i djupled. Ofta blir resultatet mål eller åtminstone målchans. Andra gånger kryper laget ner djupt och försvarar sig nära sitt straffområde och när bollen vinns så är åtgärden densamma, omedelbara och kvicka kontringar som i de fallen är ännu mer effektiva eftersom motståndarna har sitt lag högt upp i plan.

Arsenal gick i fällan i lördags. Laget trodde man kunde dominera matchen, hålla i bollen och därmed undvika kontringarna. Men Liverpool var på sitt mest aggressiva humör och snodde bollen hela tiden och ställde om. Arsenal blev chockat, hittade ingen tid till sitt vanliga bollhållande, tappade självförtroendet och felpassade mycket mer än vanligt.

Att Liverpool startade med två mål på fasta situationer under de första tio minuterna gav ett ännu bättre läge åt kontringsspelet. Arsenal var tvunget att gå framåt och ytorna bakom utnyttjade Liverpools raketer Daniel Sturridge, Luis Suarez och Raheem Sterling till fullo. Mittbackarna i Arsenal, Laurent Koscielny och Per Mertesacker, som varit en ogenomtränglig betongmur hela säsongen såg nu ut som felplacerade statyer när hemmalagets speedkulor härjade som värst.

Liverpool använder den spelstil som Borussia Dortmund utvecklat under ett par år. Det går ut på att motståndarna får ha mycket boll utan att få tillträde till den offensiva tredjedelen. Och när de tappar tålamodet, försöker sig på en dribbling, avancerad passning eller gör ett misstag så vänds spelet direkt och anfallet går i 100 km/h.

Det här sättet att spela fotboll har Liverpool till och med blivit bättre än Dortmund på. Att Reds dessutom har så giftiga forwards som Luis Suarez och Daniel Sturridge gör spelsättet än mer effektivt, logiskt och smart. Duon bränner få chanser och deras vindsnabbe medspelare Raheem Sterling har på sistone både blivit bättre i spelet och säkrare i målskyttet. Så spelstilen är ännu vassare än tidigare.

Mot Arsenal fungerade Liverpools metod till 100 procent. Vilket den gjort i fler matcher, exempelvis i 4-0-segern mot Everton i förra hemmamatchen. Både mot Arsenal och Everton hade Liverpool bollen i 40 procent av tiden, ändå blev det det storseger. Liverpool är som bäst när laget inte har bollen vilket får motståndarna att tro att de har övertaget när de egentligen vaggats in i falsk trygghet. Bakom hörnet lurar superkontringen hela tiden.

I nästa match möter Liverpool jumbon Fulham som säkert försvarar sig lågt och då finns inget utrymme för de rödas kontringsspel. Flera gånger när motståndare fattat att det är så Liverpool ska tas så har Reds tappat poäng och sett tröga ut. Så räkna inte med något målkalas och raketfotboll för Liverpool mot Fulham. På sin höjd en okej match som via ett par skickliga individuella prestationer leder fram till en 2-0-vinst.

Raheem Sterling var bäste Liverpool-spelare mot Arsenal i lördags. Han utsågs dessutom av de flesta till matchens lirare. 19-åringen gjorde för första gången två mål i en Premier League-match men det bästa med insatsen var att han i 90 minuter fullkomligt terroriserade Arsenals backlinje med sin otroliga snabbhet. Frågan är om inte Sterling i dag är PL:s snabbaste spelare, till och med kvickare än Theo Walcott, Arsenal, Aaron Lennon, Tottenham, Jesus Navas, Manchester C och alla andra.

Raheem Sterling har utvecklats enormt sedan han slog sig in i Liverpools startelva hösten 2012. Då syntes snabbheten men han var samtidigt slarvig, lättviktig, lite skrajsen och fladdrig. På våren 2013 var han utanför laget men bet ihop, tränade hårt både då, under sommaren och i höstas. Ut på andra sidan av den satsningen kom en fullfjädrad PL-spelare.

Yttern har lagt på sig några kilo muskler, adderat mental tuffhet och blivit bättre på positionsspel och defensiv klokhet. Han passar bättre, är bekvämare med bollen, har fler luriga aktioner, tar smartare löpningar, vinner fler närkamper och är kallare i målsituationer. Frågan är om han inte också blivit snabbare, om möjligt. För det går undan när Sterling sätter fart. Han exploderar från stillastående och löper också riktigt fort i sin högsta fart. Benen syns knappt när han pinnar på som bäst.

Mot Arsenal satte den Jamaica-födde ynglingen skräck i försvaret varje gång han fick bollen. Till slut gav bortabackarna upp i löpduellerna. De hann inte med och insåg det. När Sterling tryckte in 3-0 från nära håll kom det efter en löpning som lämnade jetplansrök bakom sig. Likadant när han stack i från Arsenals försvar med tiotalet meter och klämde in 5-0.

Fortsätter Raheem Sterling att utvecklas i samma takt som på sistone så kan mycket gott vänta runt hörnet. Som en plats i Englands VM-trupp och en väldigt framskjuten placering i ligan med Liverpool. Och kan han ytterligare vässa det som är hans minst goda egenskap, målskyttet, så är han en framtida vinnare av skytteligan i PL. Bara hans snabbhet kommer att ta fram honom i otaliga målchanser. Redan nu är det en fröjd att skåda den mogna stjärnan som nyligen bara var en valpig talang.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post774

Omgångens spelare och lag (24)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Tue, February 04, 2014 20:43:23

Här är 24:e omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

24:e omgångens lag: Chelsea.

24:e omgångens spelare: Eden Hazard, Chelsea.

Chelsea gjorde vad inget lag klarat på 61 ligamatcher, nämligen höll nollan borta mot Manchester C. Segern i går med 1-0 blåste dessutom ännu mer liv i kampen om ligatiteln.

Chelsea har sällan spelat någon sprakande fotboll denna säsong. Inte heller sett rejält stabilt ut bakåt. Laget har exempelvis bara hållit nollan i tio av 24 ligamatcher och endast två gånger gjort fler än tre mål. Men på något sätt har Londonlaget vunnit eller tagit poäng. På sistone har formen vässats, inte minst defensivt. Av de tio nollorna bakåt har sex kommit under de åtta senaste omgångarna. Laget har då ordnat 12-2 i målskillnad och 20 poäng.

I går var det examensprov mot ligaguldsfavoriten Man C. Då slog Chelsea till med säsongens bästa prestation. Och det i den kanske svåraste matchen av de 38 som spelprogrammet innehåller.

Framförallt var försvarsspelet fantastiskt. Alla jobbade stenhårt för att vinna boll, både tidigt och när Man C lyckats ta sig förbi den första pressen. Chelsea-spelarna var hela tiden där och stressade.

Man C som vanligtvis trycker in en handfull mål och skapar ett tjogtal chanser hemma blev nu mållöst och hade bara en handfull chanser. Chelsea tillät dem helt enkelt inte spela ut sitt offensiva register. I början tryckte Man C på men redan efter 20-25 minuter mojnade offensiven och därefter kontrollerade Chelsea händelserna och hade också de farligaste målmöjligheterna.

Man C är dock ligans bästa lag på att anfalla och visst hade laget en del farligheter men ofta var mittbackarna John Terry och Gary Cahill där och stoppade försöken. Speciellt den sistnämnde gjorde en stormatch, kanske hans bästa i den blå tröjan.

När tillfälle gavs så kontrade Chelsea som vanligt blixtsnabbt och skickligt och de små lirarna Willian, Eden Hazard och Ramires for in och ut i hemmaförsvaret som ofta såg ut som en hönsgård.

Efter 32 minuter smällde Branislav Ivanovic in 1-0 med en vänsterpärla, för övrigt första gången backen gjorde mål med sin sämre fot. Bara den detaljen tydde på att det var Chelseas kväll. Man prickade virket tre gånger och kunde lätt ha vunnit med större siffror.

På grund av resultatet spetsades toppstriden till ännu mer. Arsenal leder på 55 poäng och Man C och Chelsea har nu båda 53. Det blir en fantastisk slutstrid, säkert in på målsnöret.

Chelseas manager José Mourinho sa efter matchen att hans lag är den lilla hästen i trelagsracet och att Arsenal och Man C är de stora hästarna. Som vanligt är detta ett uttänkt snack från Mourinho för att hålla dem mentala pressen borta från sitt lag. För inte är Chelsea någon liten häst i kampen om ligatiteln, snarare börjar laget stiga fram som en stor, frustande ardenner som inte tillåter några små ponnyer härja runt i hagen. Hagen är i detta fall Premier League-toppen.

Kan Chelsea krama ur samma insats, fysiskt och mentalt, i de återstående 14 matcherna som laget gjorde i går så lär Londonlaget bli mycket svårstoppat.

Eden Hazard hade en bra första säsong i Chelsea 2012/13. Men detta spelår har han tagit ett jättekliv framåt. I går var belgaren planens bäste spelare och främsta artist. Manchester C-spelarna fick aldrig tag i honom, han var hela tiden borta när tacklingen kom. Hazard låg också bakom segermålet som backen Ivanovic dunkade in.

Förra säsongen gjorde den kvicke yttern nio mål och stod för 14 målpass. Denna säsong är han redan upp på nio mål och har fixat sju assist. Statistiken berättar en del av sanningen. Hazards insatser på plan är den stora bekräftelsen på att han är en av Premier Leagues främsta spelare.

Det finns ingen spelare som är så oerhört kvick från stillastående till hög fart. Med bollen under full kontroll stannar han, rycker, vickar på kroppen, fintar åt ett håll och går åt ett annat. Motståndare som försöker sno bollen eller fälla honom sparkar ofta luft. Hazard är alltid tiondelen snabbare i tanke och rörelse.

Lägg till en makalös teknik, fint målsinne och en vilja att underhålla med olika finesser och vi kanske har beskrivit den spelare som i vår utses till PL:s bästa. Tidigare har det känts givet att Luis Suarez i Liverpool varit favorit till den titeln, tillsammans med Sergio Agüero i Manchester C. Men i nuvarande form är Eden Hazard strået vassare än den duon.

I gårdagens match gjorde han dessutom sin bästa match för året. Vänsteryttern var ostoppbar. Vid ett tillfälle slalomkörde han förbi fyra motståndare som om han var ute på söndagsåkning i barnbacken.

Eden Hazard även en lite lagom arrogant uppsyn som får opponenter att vilja trycka till honom extra och få bort det där lilla hånleendet. Chelsea-anfallaren har bara nytta av det eftersom motståndaren då tappar fokus, säljer sig i duellen och vips är Hazard förbi och på väg mot mål. Så både hans finter och nonchalanta look lurar motståndarna.

Eden Hazard är bara 23 år och fortsätter han utvecklas som de senaste året så kan han bli en av världens bästa spelare. Och vem vet, han kanske till och med kan föra Belgien till en av de ädlaste medaljerna i sommarens VM. Att han kan vara den som styr Chelsea till guld i PL råder inget tvivel om.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post767

Omgångens spelare och lag (23)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Fri, January 31, 2014 18:14:54

Här är 23:e omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

23:e omgångens lag: West Ham.

23:e omgångens spelare: Jason Puncheon, Crystal P.

West Ham får inte benämningen Omgångens lag på grund av fantastisk fotboll. Snarare tvärtom. Laget lyckades nästan med det som verkat omöjligt, att stoppa den obändigt malande maskinen Chelsea från att göra mål hemma på Stamford Bridge. Det var första gången Chelsea misslyckades med att göra mål på hemmaplan denna säsong och det berodde på en heroisk insats av gästerna West Ham.

Kolla bara in målchansstatistiken: Chelsea hade 39 försök medan West Ham bara orkade med ett enda. Alltså 39-1 i målchanser. Chelsea hade också bollen i 72 procent av tiden och vann hörnstatistiken med 13-3. Trots denna enorma skillnad i all statistik blev det 0-0.

Bottenlaget West Ham reste den korta vägen i London till Chelsea med ett bedrövligt facit i bagaget. Laget hade under en niomatchersperiod förlorat sex kamper, bara vunnit en och släppt in 19 mål. Allt, precis allt, tydde på att det skulle bli brakförlust i derbyt mot topplaget Chelsea som hade sex segrar på de sju senaste matcherna och ett hemmafacit på tio vinster, ett kryss, ingen förlust.

West Ham visste vad som väntade. En gigantisk press från hemmalaget. Lagets självförtroende var sedan tidigare sargat och på sistone var insatserna usla.

Därför är den enorma försvarsprestationen som laget bjöd på än mer imponerande. Hammers inriktade sig totalt på försvar och alla offrade sig hänsynslöst. Målvakten Adrian gjorde några idioträddningar och försvararna blockade skott efter skott.

Chelsea hittade ingen väg igenom. Av de 39 försöken så var det blott nio som var på mål. Chelsea-managern José Mourinho gnällde över West Hams spelstil och kallade den 1800-talsfotboll. Fast då hade han inte kollat upp att man i början av ligans existens, på 1880-talet, spelade med åtta forwards och att man så småningom minskade ner till fem. Knappast den antifotboll han hävdade att West Ham idkade.

Visst kan man kalla West Hams spel för fegt och förödande för underhållningsvärdet. Men hade laget spelat den öppna fotboll som Mourinho ville så hade Chelsea säkert vunnit med fyra, fem mål. West Ham behövde poäng i bottenstriden och hittade ett sätt att ta det av topplaget Chelsea. Det ska laget ha en stor eloge för. Däremot får vi hoppas att West Ham framöver spelar den sorglösa anfallsfotboll som klubben alltid stått för. Och tar poäng även på det sättet. Men denna gång kan jag inte annat än förvånas och imponeras över att Hammers lyckades undgå förlust och baklängesmål hos det stjärnspäckade topplaget.

Jason Puncheon har haft ett par år där det gått upp och ner men nu verkar det som om kurvan pekar i rätt riktning. I tisdags bombade han in matchens enda mål när hans Crystal P slog Hull med 1-0 och tog tre oerhört viktiga poäng i bottenstriden. Målet var dessutom både påpassligt och snyggt. Han mötte ett högerinlägg med pannan men bollen studsade tillbaka från en försvarare. Puncheon tvekade dock inte utan drog till med vänstern och bollen for stenhårt upp i krysset.

Yttern Jason Puncheon har hunnit bli 27 år men ses fortfarande som en talang. Han har spelat i elva klubbar på alla möjliga nivåer. När han kom till Southampton 2010 började det hända grejer. Förra säsongen när laget hade gått upp i Premier League spelade yttern nästan varje match, och gjorde det ofta bra. Men när prestationerna dalade i kvalitet gled han allt längre från startelvan. På slutet av säsongen var det ofta inhopp eller bänknötande.

Den här säsongen är Puncheon utlånad till Crystal P och på sistone har han hittat karriärens bästa form. Det har blivit tre mål på de fyra senaste matcherna och alla har varit poänggivande. Två gånger har Puncheon tryckt in matchens enda mål.

Managern Tony Pulis ritar ner hans namn som ett av de första när laget tas ut och bossen har också gett Puncheon beröm för kreativa och uppoffrande insatser.

Den Londonfödde yttern ser nu ut att ha roligt på fotbollsplan. Han tar vara på sina bästa kvaliteter, snabbheten och finurligheten, och äntligen är han på väg att bli något mer än en talang. Räkna med mer grannlåt och nätrassel från Jason Puncheon när Crystal P jagar nytt PL-kontrakt.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post763

Omgångens spelare och lag (22)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Tue, January 21, 2014 17:23:58

Här är 22:a omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

22:a omgångens lag: Chelsea.

22:a omgångens spelare: Santi Cazorla, Arsenal.

Chelsea var i söndags i spelmässigt underläge mot Manchester U i en halvtimme men hade ändå 1-0-ledning. Men sista timmen övertygade Londonlaget på alla sätt och levererade ett budskap om att man är redo att ta hem ligatiteln.

Det blev seger med 3-1 mot Man U som därmed för gott åkte ur kampen om de översta platserna och samtidigt gav Chelsea ett besked till guldkonkurrenterna Arsenal och Manchester C att de måste spela oerhört bra resten av säsongen för att bli etta i Premier League. Chelsea har siktet inställt på att sno åt sig mästartiteln och den beslutsamma insatsen mot Man U var en klar indikation på det. Laget är i dagsläget trea i PL, två pinnar bakom Arsenal och en poäng efter Man C.

Chelsea har för övrigt hela säsongen varit med bland de tre-fyra första i tabellen. Trots att laget i princip aldrig bjudit på några fantastiska matcher och definitivt ingen champagnefotboll. Ibland har försvaret läckt och ingen av anfallarna har hittat effektivitet i målskyttet. Laget har i mångt och mycket levt på sina kvicka minilirare på mittfältet som avgjort gång efter annan.

Mot Man U kändes det som om hela laget vuxit och till slut blivit den maskin som managern José Mourinho vill. I början när Man U tryckte på stod försvaret emot med bravur. När stormen bedarrade släppte Chelsea på bromsen framåt och gasade i från gästerna som inte hängde med när de blå ställde om.

Det var en komplett prestation, både vad gäller försvar, anfall och effektivitet. Och det bästa av allt för Chelsea var att forwarden Samuel Eto´o prickade in ett hattrick och fick fart på sitt målskytte. Om han fortsätter att leverera så fungerar i stort sett allt hos Londonlaget.

Chelsea morrar alltså på alla cylindrar, är i form, har ett självförtroende på topp. Laget blir väldigt svårtstoppat framöver. Det stora mandomsprovet kommer den 3 februari då laget tar sig an Manchester C på bortaplan. Man C har hittills mosat alla lag på Etihad och har elva raka hemmasegrar. Kan Chelsea spräcka den sviten så skulle det inte förvåna om det blir guldfest på Stamford Bridge i maj.

Santi Cazorla har hela säsongen stått i skuggan av mittfältskollegorna och lagkamraterna Aaron Ramsey, Jack Wilshere och Mesut Özil. Men frågan är om inte Cazorla varit den som varit jämnast och hållit högst klass i den kvartetten. Han har även höjt sin nivå hela säsongen och i lördags kom bästa matchen när han smällde in båda målen i 2-0-segern mot Fulham.

Ramsey, Wilshere och Özil har detta spelår rivit åt sig rubrikerna när Arsenal lirat sig till serieledningen. Och visst har de varit bra. Men ingen av dem har varit på toppnivå hela tiden. Det har däremot Santi Cazorla. Men eftersom någon i nämnda trio ständigt fått till man-of-the-match-bedrifter så har Cazorlas fina insatser strax bakom har inte fått den uppmärksamhet de förtjänar.

Han är dock den som bäst håller i gång Arsenals snabba passningsspel. Ingen rör sig så smart som spanjoren runt motståndarnas straffområde. Han ser öppningar att passa i och luckor att löpa in i. Han ser till att bollen är i gång och ökar eller dämpar speltempot när så behövs. Han är en osjälvisk lirare som lika gärna spelar fram en lagkamrat som skjuter själv. Helt enkelt en i det närmaste komplett offensiv spelförare. Som han på alla vis visade mot Fulham.

Det bästa med Santi Cazorla är att han är lika bra med båda fötterna. Han behöver aldrig lägga över bollen på en bättre fot. Han funderar inte ens på det. Mittfältaren använder den fot som passar bäst i den situationen. Det är en fröjd att se och inte minst för mig som tycker det är skandalöst av dagens mångmiljonärer till fotbollsspelare att inte orka träna upp båda fötterna. Cazorla är det avseendet ett strålande undantag.

Matchen mot Fulham var ett perfekt exempel på hans tvåfothet. Det ena målet sköt 29-åringen in med vänster doja, det andra med höger. Det var nämligen det enda raka i de lägen han hamnade. De flesta andra hade försök lägga äver bollen till sin bästa fot och därmed missat chansen till närkänning. Inte Cazorla. Han klippte till utan prut och så var det Londonderbyt enkelt avklarat.

Santi Cazorla blir en av de viktigaste kuggarna i Arsenal nu när striden om guldet intensifieras. Mycket möjligt den allra viktigaste.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post753

Omgångens spelare och lag (21)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Wed, January 15, 2014 11:27:54

Här är 21:a omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

21:a omgångens lag: Manchester U.

21:a omgångens spelare: Adam Johnson, Sunderland.

Manchester U gjorde ingen fantastisk match mot Swansea som laget hemmaslog med 2-0 men tas ut som omgångens lag av några andra skäl. Till att börja med så hade de rödsvarta kniven på strupen och var tvunget att vinna för att ambitionerna i ligan inte skulle få sig en kanske oreparerbar knäck.

En förlust hade definitivt stoppat alla tankar och möjligheter att försvara fjolårets guld. Man U hade då varit 14 poäng bakom serieledaren Arsenal. Det är nu elva pinnar och jäkligt svårt att hämta in det med. Även Champions League-platserna hade varit närapå utom räckhåll, laget hade vid förlust mot Swansea varit åtta pinnar efter Liverpool på fjärde och sista CL-position. Nu blott fem. Starkt att i det läget slå ett lag som man en vecka tidigare hade fått stryk av i FA-cupen på samma arena. Nu lever hoppet ett tag till.

Det var som sagt ingen sprudlande match Man U bjöd på. Snarare en insats som laget gjorde förr om åren mellan sina stormatcher. Då hände det att spelet inte stämde riktigt men med sin inre pondus fixade man ändå tre poäng. Det var lite av en sådan match som Man U bjöd på mot Swansea. Undantaget var att det inte var en slags mellanmatch mellan de fina prestationerna utan en av de bästa insatserna denna säsong.

Swansea hade exempelvis mycket mer boll och nästan lika många målchanser. Men kanske det var en mellanmatch, en indikation på att Man U har mer att ge, att laget kan vinna när som helst. Betänk att segern kom efter tre raka nederlag så självförtroendet var inte på topp. Det har sett darrigt ut i många matcher och laget och nye managern David Moyes har fått utstå mycket kritik.

Men som för de flesta idrottslag så behövs det lite för att ändra på mental status, en av de viktigaste ingredienserna för framgång. Ett par förluster eller vinster svänger det psykiska tillståndet snabbt. Man U vann ligan förra säsongen och kan förstås inte ha blivit så mycket sämre fotbollsmässigt. Om laget kan få till några segrar i rad så är man garanterat med och slåss om åtminstone CL-platser i vår.

Laget har haft en del skador på viktiga spelare som exempelvis Robin van Persie och när det ljusnar på den fronten så blir laget farligare. Och när Moyes idéer sätter sig (snart kanske?) så ökar slagstyrkan ytterligare.

Många tror inte på Red Devils denna säsong och pekar bland annat på de fyra hemmaförlusterna i ligan. Men då glöms lagets goda resultat på bortaplan bort i sammanhanget tillsammans med att Man U av hävd är starkt hemma och lär säkert vässa spelet på Old Trafford framöver.

Alla hemmaförluster har kommit med uddamålet och helt omöjligt har det inte varit för Man U att vinna dessa matcher. Om så hade skett så hade laget varit serieledare just nu. Så små är marginalerna. Om Man U fortsätter med sin fina bortastatistik, två poäng i snitt per match, serien ut, och börjar vinna det mesta hemma så kan laget landa på 78-79 poäng. En summa som definitivt ger CL-plats och kanske en kamp om titeln. Räkna inte bort Manchester U riktigt än.

Adam Johnson var tidigt en talang men nu vid 26 års ålder har han fortfarande inte fått karriärens genombrott. Kan hans första hattrick som proffs i lördags vara vändpunkten? Inte bara tremålsbravaden mot Fulham i 4-1-segern utan en hel del i hans spel på sistone har tytt på att det kan vara så.

Redan som 17-åring debuterade Johnson i Middlesbrough och direkt syntes en vass ytter som var snabb, teknisk och med luriga finter. Det gick oftast bra i Boro och allt bättre. Han utsågs bland annat till bäste spelare i nordöstra England en säsong.

I februari 2010 köptes han av storsatsande Manchester C. Även där gick det bra men sakta men säkert blev bänknötandet alltmer frekvent. Det kändes som Johnson hade kunnandet men var lite för egoistisk, lite för lat för att bli en stor spelare i ett topplag. Dalarna var lika många som topparna och det dög inte åt Man C som sålde honom 2012 till Sunderland. Ett kliv ner för Johnson som fick börja om.

Tiden i Sunderland har inte heller varit problemfri. Han har inte kapat åt sig en ordinarie tröja utan har skeppats ut och in i laget. Men på den allra senaste tiden, sedan Gus Poyet blev manager, har Johnson helt plötsligt sett ut som en helt annan spelare. Han har kvar sina tekniska färdigheter men är mycket mer involverad i matcherna och är mer av en lagspelare. Mot Man U i Ligacupens semifinal gjorde han ett suveränt inhopp och låg bakom lagets seger och så kom då hattricket mot Fulham i senaste ligamatchen.

Adam Johnson hade tidigare gjort två mål i några matcher men aldrig tre. Kanske det lossnar nu för liraren som en gång i tiden spåddes en lång och framgångsrik karriär i ligafotboll och Englands landslag där han i dag ståtar med elva landskamper. Kan bli fler snart. Och den ordinarie platsen i Sunderland är nog hans nu.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post747

Omgångens spelare och lag (20)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Fri, January 03, 2014 21:31:28

Här är 20:e omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

20:e omgångens lag: Fulham.

20:e omgångens spelare: Wilfried Bony, Swansea.

Fulham har denna säsong emellanåt spelat hyfsat framåt men nästan i varje match varit darrigt bakåt. Det har resulterat i en räcka dåliga resultat. På sistone har laget ryckt upp sig och via tre segrar på de sex senaste omgångarna har Londongänget för första gången sedan 9 november klättrat upp ovanför nedflyttningsstrecket.

På nyårsdagen kom en viktig seger mot bottenkollegan West Ham i Londonderbyt med 2-1. Fulham gjorde nog säsongens mest gedigna insats i ett prekärt läge. Man hamnade i underläge tidigt men tappade inte taktpinnen för det. Efter nick-kvitteringen i 32:a minuten från stridshästen Steve Sidwell och utvisningen på West Hams Kevin Nolan strax före paus så var det aldrig något snack om vart segern skulle gå. Svenske yttern Alexander Kacaniklic låg bakom det vinnande målet när hans inlägg skarvades vidare av planens bäste Scott Parker till Dimitar Berbatov som enkelt petade in bollen för 2-1 i 66:e minuten.

Visst hade Fulham stor fördel av att vara en man mer i en halvlek men laget visade både vilja och kunnande och målchans-statistiken 30-11 talar sitt tydliga språk hur matchen såg ut.

Efter en svit på sex raka förluster och i samband med det också endast en seger på nio matcher har Fulham äntligen vaknat till. Laget har tillräckligt med offensiv kraft för att inte harva nära botten. Okej, försvaret är inte det mest tillförlitliga men tillräckligt bra för att långa förlustsviter ska kunna undvikas.

Fulham har ett tufft program framöver och måste visa samma karska och kavata inställning som mot West Ham för att fortsätta plocka poäng. Först om några veckor kan vi börja ana vartåt det lutar för Fulham. Just nu ser det i alla fall hyggligt ut.

Wilfried Bony var förra säsongen skyttekung i holländska ligan med imponerande 31 mål på 30 matcher. Han valdes också till ligans bästa spelare. Förhoppningarna på honom var stora inför den här säsongen när han bytte till Swansea och Premier League. Men det har gått riktigt trögt, både spelmässigt och i målskyttet. På årets första dag såg det dock ut som en nytändning för Bony som nästan på egen hand luggade Manchester C på poäng. Men hans två nätkänningar blev bara tröstmål i 2-3-förlusten på hemmabana.

Bonys insats lovade emellertid mer. Han var ett ständigt orosmoment för Man C. Förutom sitt nickmål och sitt fräsande skott till 2-3 hade 25-åringen flera hårda träffar som mycket väl kunnat resultera och betytt PL:s tredje hattrick detta spelår (Luis Suarez, Liverpool, har de två som noterats). En av Bonys rökare var på väg in i krysset när bortamålvakten Joe Hart kom flygande och räddade. Forwarden var matchen igenom ett ständigt orosmoment för serietvåan.

Det har tagit sin tid för den kompakte och kraftfulle Bony för att hitta in i PL:s tempo och spel. I början på säsongen byttes han oftast antingen in eller ut. Han lyckades inte slå sig in i Swanseas startelva och när han fick chansen såg han både långsam och lite klumpig ut.

Nu är det annan fart och aura kring Bony. Ansvaret har också ökat eftersom anfallsstjärnan Michu varit skadad ett bra tag nu. Och Wilfried Bony ser ut att kunna axla Michus mantel. Swanseas nye forward har bara startat nio matcher och gjort 90 minuter blott fyra gånger men har ändå lyckats göra mål sex gånger. Senaste matchen mot Man C var Bonys klart bästa och de två målen gav säkert rejält med självförtroende som blir till stor nytta framgent.

Skulle inte förvåna ett dugg om den ivorianske landslagsmannen nu hamnar i ett rejält målstim. Hans senaste prestation var ett stort steg i rätt riktning mot att bli en av ligans vassaste anfallare.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post734

Omgångens spelare och lag (19)

Omgångens spelare och lagPosted by Leffan Mon, December 30, 2013 12:19:21

Här är 19:e omgångens spelare och lag i Premier League. De som jag tar ut behöver inte vara det lag som spelat bäst eller den spelare som gjort flest mål eller så. De som tas ut ska ha gjort något som på något sätt sticker ut.

19:e omgångens lag: Hull.

19:e omgångens spelare: Eden Hazard, Chelsea.

Hull hade på sina 18 första matcher denna säsong bara lyckats göra 16 mål. I Iördags kom det plötsligt sex stycken. Och lustigt nog kom alla nätkänningar i andra halvlek. Så på 45 minuter gjorde laget lika många mål som det annars tagit drygt sex matcher att göra. Snacka om islossning, eller gräslossning kanske det heter i fotboll.

Nykomlingen Hull har lyckats bäst av de tre nya lagen i PL detta spelår. Laget har nästan aldrig spelats ut eller vikt ner sig. Men på sistone såg det ut som om laget sprungit av sig den inledande nykomlingsivern. På fem matcher blev det bara tre pinnar. Mot bottenkämpande Fulham visade Hull att man långt ifrån är inne i en typisk nykomlingssituation där energin tryter och förlusterna kommer. Under en grandios 35-minutersperiod tryckte laget in sex mål och det var fem spelare som delade på målskörden. Bra inför framtiden att flera spelare vet att de kan sätta nätet i dallring.

Det är sällan en nykomling trycker in sex mål i en match och för Hull var det bästa utfallet i Premier League någonsin. Senast laget gjorde sex mål var 2004, men det var i tredjedivisionen.

Laget från den engelska östkusten är nu uppe på tionde plats, alltså övre halvan, och lär bli kvar där om man upprepa sådana här insatser. Nedflyttning behöver man nog inte oroa sig för längre.

Extra roligt var det för nyförvärvet Tom Huddlestone som firade sin 27-årsdag med att sätta 4-0-bollen och vara bäst på plan. Den hårdskjutande mittfältaren har varit Hulls bäste denna säsong men inte lyckats hitta nätet. När han klippte till med sin balja mot Fulham så var det hans första mål på 32 månader. Han hade lovat att klippa sitt yviga barr när det efterlängtade målet äntligen kom. Och efter målet lät han någon vid sidlinjen klippa bort några lockar.

Eden Hazard var franska ligans bästa spelare när han kom till Chelsea sommaren 2012. Förra säsongen var han riktigt bra i i Chelsea, dock bara i perioder. Formen var en aning ojämn. Detta spelår spelar belgaren sin bästa fotboll någonsin. Och i segermatchen, 2-1, mot Liverpool i går kom den allra bästa prestationen.

Hazards insats var komplett. Han snurrade friskt med Liverpool-försvaret som till sist inte vågade gå på. Yttermittfältaren jobbade hårt matchen igenom, var hela tiden spelbar, slog härliga passningar, rörde sig över stora ytor, tog sig förbi sin motståndare gång efter annan och var ett ständigt hot. Han överglänste världsstjärnan Luis Suarez i Liverpool med hästlängder.

Och inte nog med det, Eden Hazard bombade in 1-1 med en stenhård skruvad bredsida från drygt 20 meter. Ingen målvakt i världen hade nått den. Målet kom ganska snabbt efter Liverpools ledningsmål och det var välbehövligt för Chelsea som sedan hade taktpinnen matchen igenom.

Chelsea gjorde för övrigt sin bästa match för säsongen påpassligt nog när toppkonkurrenten Liverpool gästade och bäst på plan var artisten Eden Hazard som själv är värd entrépengen.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post730
Next »