Leffans fotbollsblogg

Leffans fotbollsblogg

Om bloggen

Premier League i synnerhet och brittisk fotboll i allmänhet. Dessutom regler, taktik, listor, spelares kunnande och brister och mycket mera. För konstruktiva och genomtänkta synpunkter på mina inlägg mejla fotboll@skaskriva.com

Sluta ta selfies efter vinstmatcher

BeteendenPosted by Leffan Wed, October 28, 2015 19:33:25

Vad är det för nytt trams att på sociala medier lägga ut glada vinnarbilder på sig själv och lagkamraterna efter en seger i en enskild match. Kom igen när ni vunnit en cup eller ligan. Då kan det vara på sin plats.

Efter att sociala medier intagit arenan så har navelskåderiet och linsluseriet tagit sig nya extrema former. Det är ingen hejd på lusten att visa upp sig på Instagram, Twitter eller vad det månde vara för att tala om hur duktig man är.

En riktig avart av detta beteende har blivit allt mer vanlig inom fotbollen. När ett lag vunnit en vanlig ligamatch eller en cupmatch i rond 2 eller 3 så är det alltid någon spelare som tar en selfie på sig och några lagkamrater i omklädningsrummet där man bjuder på glädjeyttringar som om VM-pokalen bärgats. Bilden läggs förstås upp på nätet för alla att imponeras av.

Tja, jag blir knappast imponerad, bara beklämd eller i bästa fall road av det löjliga egotripperiet. Att vinna en enskild fotbollsmatch är inte mycket att skryta med på detta vis. Det är också dumt att göra det. Det brukar slå tillbaka eftersom ödet, makterna eller vad det är som styr brukar inte gilla när man slår sig för bröstet. Så i matchen därpå ligger förlusten och lurar.

Så det smartaste och mest ödmjuka är att vänta med att ta sådana här bilder tills man verkligen vunnit något, som exempelvis Premier League eller Champions League. Då finns det något att skryta över.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post1005

Sluta vifta med pekfingret åt domaren

BeteendenPosted by Leffan Wed, September 16, 2015 18:32:58

Får vi se viftande pekfingrar från spelare riktade mot domarna i dagens matcher i Champions League? Ja, garanterat. Kanske inte i alla matcher men nog är det ett otyg som syns allt oftare och fått alltför stor utbredning. Och hör ihop med dagens bortskämda spelares åsikt att de alltid har rätt, att de alltid har rätt att ha domsluten med sig och deras oförmåga att vara ödmjuka och sportsliga.

I matchen Everton-Manchester City i tredje omgången i PL kom ett praktexempel på detta omoraliska och löjliga beteende. Citys mittfältare Fernandinho fällde Evertons mittfältare Tom Cleverley och domaren Anthony Taylor blåste för frispark. Vad händer då? Jo, Fernandinho viftar med pekfingret åt domaren som om han gjort fel. Brasilianaren pekar på bollen och skriker, antagligen att det var den han träffade, inte spelaren. Han ställer sig också på knä och bankar med händerna i marken för att verkligen visa att han är oskyldig och domslutet var uppåt väggarna.

Tv-tittaren tänker kanske då, jaha, domaren hade fel, det var väl ingen fällning eftersom Fernandinho är så upprörd över beslutet. Då vevas reprisbilderna. Och vad visar de? Jo, att Fernandinho inte var i närheten av bollen utan kapade Cleverleys ben.

Nu ska vi inte hänga Fernandinho allt för högt i trädet, inte ensam i alla fall. Det här beteendet, åtminstone det viftande pekfingret, förekommer i dag hos nästan alla fotbollsspelare på hög nivå. Detta inträffar oftast när de tacklat ojuste. Sekunden senare viftar de med fingret framför domarens näsa för att tala om att denne gjort fel när han flöjtat för frispark. Fast han hade rätt.

Jamen, vad är det här för larv! Finns det ingen som helst sportslighet och ärlighet kvar hos fotbollsspelare? Hur jäkla självisk får man vara? Hur långt är de beredda att gå längs bluffstigen för att få rätt när de inte har det?

Dags för dessa gnällande lirare att sluta vara treåringar som inte får något lördagsgodis på en tisdag och bli män som erkänner sitt fel, tar spelaren de fällt i hand och inte gör minsta gest mot domaren, kniper käft och fortsätter att spela utan gnöl.

Och varför halar inte domaren upp det gula kortet när detta jäkla pekfinger viner genom luften. Då kanske detta bedrövliga manér skulle upphöra. Att spelarna själva tar sig i kragen är nog att begära för mycket av dessa diviga miljonärer.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post974

Rör inte frisparkssprayen!

BeteendenPosted by Leffan Thu, August 20, 2015 17:28:29

Förra säsongen infördes frisparkssprayen, ett bra initiativ. Men ganska snart började spelare sparka bort den, eller flytta den, när domaren sprayat klart och vänt ryggen till. Detta för att kunna flytta fram bollen utan att det syntes att det var fusk. Hur gamla är dessa spelare? Tre år?

Genom alla år har det varit krångel med att få frisparksmurar att stå på rätt avstånd från bollen. Försvarsmuren har gjort allt för att stå så nära som möjligt och ibland har domaren blivit lurad. Andra gånger har domaren inte mätt upp avståndet ordentligt och det har då och då gett muren en fördel.

Största problemet har dock varit att få muren att stå kvar där domaren placerat den. Spelarna i muren försökte för det mesta krypa närmare innan frisparken slogs. Lite väl ofta brydde sig domaren inte om denna manöver och försvarande lag fick då en orättvis favör.

Så kom då frisparkssprayen som en räddande ängel. I Premier League är man nu inne på andra säsongen och den används även på flera andra håll. Efter en förseelse sprayar domaren en halvmåne där frisparksbollen placeras och stegar sedan upp nio meter och sprayar en linje som muren ska stå bakom. Helst plötsligt var det omöjligt för muren att fuska. Men det dröjde inte länge förrän spelarna kom på en metod för att kringgå reglerna. När domaren sprayat halvmånen så sparkar de bort sprayen eller tar upp en del av den med handen och lägger närmare målet, allt i syfte att få en orättmätig fördel.

För att uttrycka det milt: Vad är det för jäkla barnsligheter? Nu när fotbollsmyndigheterna för en gångs skull kommit på en ny bra regel så saboterar spelarna idén. Men dagens bortskämda spelare anser sig kanske ha rätten att fuska till sig fördelar. Jag säger bara: Sluta omedelbart med detta fjanteri. Era fasoner syns både på läktaren och i tv och alla ser hur ni myglar.

Bara att ge gult kort till den som rör sprayen så är det fiffelförsöket undanröjt.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post946

Passa mer och slipp den ursäktande handen

BeteendenPosted by Leffan Sun, August 16, 2015 13:30:58

Ett vanligt scenario i en fotbollsmatch: En spelare får ett hyfsat skottläge och trycker av - utan resultat. Bredvid står en eller flera lagkamrater och viftar upprört eller uppgivet eftersom de ville ha bollen i ett mycket bättre läge. Då lyfter skytten handen mot dem och ber om ursäkt för att han inte passade. Sluta med detta tramsiga urskuldande - passa i stället! Med andra ord: Tänk lag - inte jag!

I varenda fotbollsmatch världen inträffar denna irriterande händelse för spelare och åskådare. Alltså när en spelare vill bli hjälte när möjligheten till det är liten. Räkna med att det även sker i dagens två Premier League-duster Crystal Palace-Arsenal och Manchester City-Chelsea.

Frågan är varför spelare inte inser att i vissa lägen är en passning det rätta alternativet och inte ett skott. Okej, det går fort i toppfotbollen och ibland hinner man inte se en fri lagkamrat utan drar till med ett skott. Men många fler gånger är det helt uppenbart att spelaren har gott om tid att fatta att en medspelare har ett bättre läge för målskott. Men i trängda lägen eller i dåliga vinklar skjuter ändå många spelare trots väldigt liten chans för nätkänning. En chans som är väldigt mycket större hos medspelaren som står fri och passningsbar några meter bort.

Skottbeteendet har många nackdelar jämfört med vad passningsmetoden har. Till att börja så berövas laget på ett mål. Samma gäller den lagkamrat som inte fick passningen och denne missar också chansen till höjt självförtroendet eftersom mål alltid har den effekten. Den som sköt berövar sig själv på en målpassning och drar dessutom på sig ilska hos lagkamraterna som om de själva får ett liknande skottläge senare i matchen är mindre benägna att passa till den som sköt och nu i sin tur har ett bättre läge. Ett beteende som kan sprida sig i laget vilket i långa loppet bara är till förfång.

Spelare som skjuter i fel lägen agerar helt enkelt själviskt och vill visa sig duktiga men glömmer laget. Eller så har de svagt spelsinne och tunnelseende och ser inte att andra är bättre placerade. Men elitspelare ska väl ändå inte vara så begränsade.

En mer ödmjuk inställning att alltid välja det som ger störst chans till mål ökar möjligheterna för laget och spelarna själva att göra fler mål, nå bättre resultat och ökad tro på den egna förmågan.

Den som skjuter i dåliga lägen kan ju i stället finta skott, då kastar sig motståndar-backarna framför för att täcka skott, och då blir den öppnande pasningen än lättare att slå och medspelarna ännu friare.

Dags att sluta med felbesluten, slippa den ursäktande handviftningen och öka lagets målfabrikation. Ska det vara så svårt att lära sig detta?



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post939

Fegt att filma att någon filmat

BeteendenPosted by Leffan Thu, April 24, 2014 20:12:31

Vad är fegare och fulare än att filma? Jo, att filma att någon filmat. Det är höjden av osportslighet.

I fotboll har det tyvärr blivit vanligare att spelare låtsas ha fått en spark över benen när motståndaren inte alls träffat. Spelaren kastar sig ner på marken, håller om benet eller foten och vrider sig i plågor. Allt för att få frispark eller straff och för att få motståndaren varnad. Vissa spelare håller oftare på med detta ofog och får ett dåligt rykte hos både domare och andra spelare.

Och detta försöker numera andra spelare allt oftare utnyttja. Så här:

En av dessa kända filmare har bollen och en back kastar sig fram och sparkar ner honom. Båda vet att backen träffade och att frisparken eller straffen är rätt dömd. Men i detta läge har det blivit allt vanligare att den som sparkat ner motståndaren låtsas att han inte träffat och ställer sig vid den nedsparkade spelaren, som då ofta ligger ner, och gapar och skriker och gestikulerar och är fruktansvärt upprörd över att denne filmat. Trots att den gapande spelaren mycket väl vet att det är hans själv som är boven. Ofta skyndar medspelare till gaphalsen till och försöker förstärka intrycket av att den nedsparkade filmat. Ett synnerligen ynkryggat beteende.

Detta sätt att filma att en annan spelare filmat är värre än att kasta sig utan att vara träffad och försöka få en fördel av det. För den som försöker påverka domaren att det förekommit en filmning vill då både ha en frispark, som denne inte berättigad till, få motspelaren varnad och om domaren går på detta så får spelaren som blev fälld, men inte filmade, orättfärdigt ett sämre rykte. En spelare som filmar ställer däremot inte motståndaren i dålig dager. Möjligen sig själv och enda fördelen filmaren kan få är en frispark eller straff.

Så därför är det dags för domare att även straffa spelare (gult kort?) som håller på med detta jäkla pekande och gapande gentemot andra spelare som gjort sig förtjänta av en frispark eller straff.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post846

Sluta gnäll på fjärdedomaren

BeteendenPosted by Leffan Mon, March 17, 2014 12:34:39

Det finns ett beteende hos managers som är obegripligt. Nämligen tjafset med fjärdedomaren. Vad tror de att de ska få ut av det?

José Mourinho i Chelsea håller på. Arsene Wenger i Arsenal likaså. I stort sett alla bossar i Premier League-lagen får emellanåt för sig att gnälla eller skälla på fjärdedomaren. De tjatar och tjafsar om domslut med domaren som är utanför plan och befinner sig vid vid avbytarbänkarna. Alltså den domare som sköter byten, redovisar pålagd tid och är reserv om domaren ute på plan måste bryta. Fjärdedomaren har ingen som helst makt över domsluten. Ändå är det i hans öron som lagledarna spyr ut sin galla när de tycker att något gått dem emot vad gäller domslut.

För att uttrycka det milt: Vad är det för att jäkla sätt? Inget domslut kommer någonsin att ändras bara för att en sur manager skriker ut sina åsikter i örat på fjärdedomaren. Fattar inte bossarna det? Visst gör de det. Ändå fortsätter de. Det är ett synnerligen uselt beteende att inte kunna hålla inne med sitt gläfsande. De hoppar på en oskyldig bara för att denne har samma yrke som den de vill klaga på men som de inte kan komma åt.

Dags för herrar managers att växa upp och bete sig som de vuxna män de är. Med andra ord knipa käft och sluta hacka på fjärdedomaren. För inte vill väl tränarna ha en strid ström av skällsord i sitt öra när de tagit ut fel spelare eller missat i taktiken. Nä, tänkte väl det.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post812

Spela tills domaren blåser!

BeteendenPosted by Leffan Sat, February 15, 2014 21:01:41

När ska fotbollsspelare lära sig att spela tills domaren blåser? Aldrig, uppenbarligen. I dagens FA-cupmatch mellan Manchester C och Chelsea gjorde Chelseabacken David Luiz sig skyldig till detta ofog. Resultat: Chelsea släppte in mål och förlorade.

Denna säsong och genom alla år har fotbollsspelare på alla nivåer skaffat sig det otroligt klantiga beteendet att sluta spela när de tror att domaren ska blåsa. Om denne inte gör det så brukar det vara till stor nackdel till det lag eller för den spelare som fått för sig att sluta spela i tron att det skulle komma en visselsignal - som aldrig kom.

Dessa dumheter går tydligen inte att få bort.

I FA-cupdrabbningen Manchester C-Chelsea i rond 5 hände det igen. Man C ledde 1-0 och Chelsea hade 25 minuter på sig att kvittera och fixa omspel när David Luiz stod för denna klantiga blunder.

Manchester C anföll och David Nasri spelade fram David Silva i straffområdet. Silva var på gränsen till offside och kanske till och med på fel sida. Men spelet fortsatte och Silva spelade tillbaka bollen till Nasri som gjorde 2-0.

Precis när Nasri slår fram bollen så får Chelseas mittback David Luiz för sig att det är offside, räcker upp handen vänder på huvudet och tittar bort mot den assisterande domaren. Ingen flagga kommer upp och när Luiz insett att det inte blåses för offside har Nasri, som var i jämnhöjd med Luiz ett tag, utnyttjat Chelseabackens onödiga aktion, ryckt i från honom en meter, och i lugn kunde han slå in bollen i det öppna målet.

Efter 2-0 hade Chelsea ingen chans att komma in i matchen igen. Uppförsbacken vid namn 0-2 blev för brant. Hade dock Luiz spelat vidare och inte brytt sig om eventuell domarsignal så kunde han nog förhindrat 2-0-målet och därmed hållit Chelsea-hoppet vid liv.

Tyvärr var hans misstag ett som görs ständigt och jämt i fotbollen. Kan bero på att spelarna vuxit upp i tron att bara de viftar lite med handen eller ber vädjande så får de sin godisklubba eller sin offisdeavblåsning. Som tur är så har curlingbeteendet inte nått domarkåren än.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post779

Lägen då målvakten ska stå på benen

BeteendenPosted by Leffan Mon, January 20, 2014 16:51:33

Det finns ett par situationer när fotbollsmålvakter gör helt fel. Och drar på sig straffar eller är chanslösa på skott. I båda fallen är lösningen att stå på benen i stället för att slänga sig.

Det första scenariot är när en motståndare blir frispelad och kommer ensam i full fart mot målvakten. Mestadels kommer då burväktaren ut ur målet och kastar sig på gräset för att sno åt sig bollen. Men alltför ofta klipper målvakten benen på anfallaren och drar på sig en straff. Eller inte ens rör motståndaren men glider ändå in i eller nära denne vilket gör att domaren tror det är en fällning. Antingen fälls anfallaren, eller så försöker denne undvika målvakten men ramlar av farten eller av riktningsförändringen eller så filmar forwarden. Oavsett vilket så blir det ofta straff.

För så fort målvakten kastat sig på marken, och då har en rörelse framåt, så har han tappat kontrollen över vad han kan göra. Inte minst om det är halt på gräset. Oundvikligen så blir det en kollision eller i alla fall någon slags sammanstötning med anfallaren.

Det här skulle målvakten kunna undvika. Och det genom möta anfallaren men inte kasta sig ner utan stå på benen och följa med i dennes rörelse. Forwarden måste då skjuta eller försöka dribbla förbi målisen som om han står på benen kan hänga med i den finten. Om målvakten kastar sig så har forwarden fortfarande alternativet att gå runt burväktaren eller skjuta och i det innefattas den extra möjligheten att chippa bollen över målvakten. Plus att risken för straff är stor vilket den inte alls är om målvakten inte lägger sig ner.

Möjligen täcker målvakten mindre om han står upp än som liggande men det går att agera som en handbollsmålvakt och gå rakt mot skytten, sprattla och göra sig stor - och då ha stor chans att blocka skottet. Den aktionen hindrar inte heller målvakten att följa med motståndaren om denne försöker runda honom.

Det här att göra som en målvakt i handboll bör fotbollsmålvakter göra vid ytterligare en typ av händelse på planen. Det är när ett inlägg kommer in i straffområdet och en motståndare laddar för direktskott eller nick. Ofta chansar då målvakten och kastar sig åt ett håll. Alltså i sidled. Här vore det mycket bättre att kasta sig rakt ut mot spelaren i stället, flaxa som en handbollsmålvakt och göra sig så stor som möjligt. Det här beteendet gör att man skär av vinkeln och ger motståndaren en mycket mindre yta att placera in bollen på. Denne blir dessutom störd av att målvakten kommer rakt emot honom. Men av någon anledning, av rädsla kanske, kastar målvakten sig åt sidan och lämnar ett gigantiskt hål för motståndaren att placera in bollen i.

Bara för målvakterna att börja träna på att göra sig stora och följsamma i stället för att ligga och syna gräset och göra det enkelt för anfallare att sätta nätet i dallring.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post752

Lär av ishockeyns sätt att täcka skott

BeteendenPosted by Leffan Tue, January 14, 2014 20:51:35

Alltför många gånger denna säsong, och förr med för den delen, har man tvingats se se hur skott skjuts mellan benen på täckande backar och in i mål. Det finns åtminstone ett par sätt för försvararna att stoppa en del av dessa mål.

Ett vanligt scenario: En anfallande spelare får bollen i trakten av straffområdesgränsen och laddar för skott mot mål. I vägen står en back. Vad gör denne? Det vanliga är att backen böjer sig ner i nästan knästående för att täcka men lämnar i princip alltid en lucka mellan benen där bollen ofta far igenom och blir till mål. Ett annat vanligt beteende är att vända ryggen till och därmed inte ha en aning som det blir ett skott eller en skottfint. Det är ett fegt handlingssätt som borde förbjudas av lagledarna.

Över till när backen frikostigt lämnar en lucka mellan benen att skjuta i. Det här går att undvika, åtminstone ibland.

Ett sätt är att dra ihop benen mer när man går ner i knästående och tvinga skyttan att skruva bollen runt ens kropp, vilket förstås är svårare.

En annan metod kan hämtas från ishockeyn. Om en spelare laddar för skott där så händer det att försvarare med spelsinne sträcker fram klubban i sin fulla längd, med bladet vinklat, mot skytten. Innan pucken hinner lämna isen så tar den på det försvarande bladet och flyger över målet. Faran över.

Fotbollsspelare kan göra likadant. Det vill säga sträcka fram sitt ben och sin fot, rakt emot skytten, i bollbanan, och förhoppningsvis få en touch på bollen som då flyger över målet. Den här grejen kan vara svår att hinna göra men effektiv om man går i land med det.

Det är i alla fall ett bättre sätt än att vända ryggen till eller att spreta med benen som en nyfödd kalv.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post746

Bedrövligt beteende av fans

BeteendenPosted by Leffan Wed, January 08, 2014 19:49:54

Motståndarfans kastar mynt på Theo Walcott och fans på en bortamatch ägnar sig mycket mer åt att häckla hemmalaget och hemmapubliken än stötta sitt eget lag. Vad är det som händer med de engelska fotbollssupportrarna?

För några decennier sedan fanns det gott om huliganer i engelsk fotboll. Via ID-kort, arenor med bara sittplatser, tvångsanmälningar hos polisen, med mera, så såg de fotbollsansvariga till att eliminera huliganismen. I alla fall på fotbollsarenorna.

Men nu verkar något liknande vara på väg tillbaka. Både förra och den här säsongen har det varit olika typer av supporterbråk utanför arenor i olika divisioner i England. Nyligen syntes en annan typ av dåligt uppträdande. Det var i matchen Arsenal-Tottenham i FA-cupen.

Arsenal tog ledningen med 2-0 då lagets forward Theo Walcott blev skadad och utburen på bår. På vägen ut visade han resultatet 2-0 med sina fingrar i riktning mot Tottenham-klacken. Som svarade med att skrika att de ville att Walcott skulle dö och kastade brödbitar, plastflaskor och mynt på honom. De sistnämnda kan skada rejält. Visst var det klantigt av Walcott att håna fansen men responsen kunde ha varit på samma nivå, inte på det här bedrövliga och hälsofarliga sättet.

Jag var i England under mellandagarna och på nyåret och såg en Premier League-match på plats. Med favoritlaget förstås, som för övrigt vann. Tyvärr upplevde jag fler tråkiga yttringar från fans. Jag satt nära bortaklacken och fick höra allsköns hån och fula ord. Men det kan man ta. Det värsta var att dessa fans ägnade kanske 80 procent av sina ramsor till att häckla motståndarna och 20 procent till att heja på det egna laget. Kanske inte så konstigt att deras lag fick stryk.

Förhoppningsvis är bråken och beteendet hos fansen på sistone bara tillfälligheter och att den engelska fotbollen slipper huligantakter även i fortsättningen.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post739

Åter var det en dålig fot som saboterade

BeteendenPosted by Leffan Sun, January 05, 2014 18:21:29

I går klantade sig Tottenham-backen Danny Rose och bjöd Arsenal på ett 2-0-mål som i princip dödade FA-cupdrabbningen. Hos tv-kommentatorerna fanns en del teorier om varför han sjabblade, men ingen prickade rätt. Skälet var att hans högerfot är för dålig. Tyvärr tvingas jag gång efter gång återkomma till denna svaghet hos elitspelare i fotboll.

I Londoenderbyt i FA-cupens tredje rond hade Arsenal hemma 1-0 mot Tottenham som jagade kvittering. Då, med timmen spelad, hamnade bollen hos gästernas vänsterback Danny Rose som var sista försvarare.

Han hade flera alternativ: Att spela bollen hem till målvakten eller till en av två-tre medspelare som stod hyfsat nära och möjliga att nå med bollen eller bara rensa bort bollen. I stället dribblade Rose som sista försvarare, misslyckades med sin fint, blev av med bollen till Tomas Rosicky som satte av ensam mot Tottenham-kassen och lyfte in 2-0. Ett mål som Tottenham aldrig hämtade sig i från och som också gav slutresultatet 2-0.

Tv-kommentatorerna fördömde förstås Roses aktion. De tyckte att han inte borde försöka sig på en fint, en finess i det utsatta läget. De hävdade att han var i tidsnöd och inte hittade någon medspelare. Och annat.

Men ingen insåg varför Rose försökte sig på ett dribblingsnummer som sista gubbe. Skälet var att bollen låg vid hans högra fot, hans sämre, och i den pressade sistuationen agerade ryggmärgen och meddelade att han inte kunde slå bollen någonstans med högerfoten, det är för farligt, du kan missa. Rose lydde ryggmärgen och försökte dribbla den anstormande Rosicky och på så vis få över bollen på sin vänstra fot, den bästa. Men han misslyckade således, med baklängesmål som följd.

Detta att spelare på högsta nivån inte kan använda en av fötterna, eller inte vågar, eller inte ser det som naturligt är bedrövligt. Visst kan alla elitspelare slå en tiometerspassning med den sämre foten, som var ett av Roses alternativ, men i pressade lägen träder det inlärda beteendet in, det som säger att spelaren måste använda sin bästa fot för att passa eller skjuta. Även om fotbytesaktionen saboterar ett bra skott- eller passningsläge eller som i Roses fall, ger motståndaren ett farligt läge.

Spelarna i Premier League tjänar miljoner men har inte ork eller ambition att träna upp sin sämre fot så att det blir naturligt att använda den när situationen så kräver. I stället tvingas man se tjogtals med gånger i varenda match hur i princip alla spelare måste lägga över bollen på sin bättre fot. Alltid till nackdel för antingen anfalls- eller försvarsspel.

När ska spelare sluta lata sig och träna upp bägge fötterna? Måste de ha miljarder i lön innan det är dags?

Å, vad trött jag är på att denna svaghet aldrig försvinner från fotbollen.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post736

Sluta kvida för ingenting

BeteendenPosted by Leffan Wed, November 27, 2013 19:13:47

Professionella fotbollsspelares brist på sportslighet upphör aldrig att förvåna. En speciell aktion irriterar extra mycket. Det är när spelare får fruktansvärt ont när någon petat med handflatan i dennes ansikte.

Scenariot är tyvärr vanligt. När två spelare jagar en boll kan den ene vifta till med handen och träffa i den andres anlete. Inte speciellt hårt, bara en liten snudd. Men det räcker alltför ofta för att den som får ”smällen” att kasta sig på gräset och vrida sig i plågor. Ibland måste läkare komma in och titta till stackaren.

Hur kan det komma sig att många spelare tycker det här beteendet är okej? Att rulla runt på backen och fjanta sig. Beröringen gjorde inte ont så skälet jämrandet är ett annat. Just det, få motspelaren varnad eller utvisad. Alltså skaffa sig en orättmätig fördel. Som är ännu ett av dessa ojusta manér som fotbollslirare lagt till sig med. Och inte skäms de över att alla vet att de filmar och att alla vet att det inte alls gjorde ont.

Samma sak när de får en inte alltför hård spark över benskyddet. Spelaren faller som om denne skjutits och sedan har kraken ofantliga plågor som dock helt plötsligt går över om domaren inte blåser. Om han gör det så ligger spelaren kvar och kvider.

Det mest konstiga med detta beteende är att när det verkligen gör ont, när en spelare blockerar ett stenhårt skott med en kroppsdel, ben, mage, rygg, huvud, eller något annat så blir effekten inte att spelaren tumlar runt på gräset och ser ut att ha outhärdlig smärta. Nä, då låtsas i stället spelaren som om det inte var något att bry sig om. Varför? Jo, att visa att det gör ont ger ingen frispark i detta läge. Dessutom skulle spelaren visa svaghet av att få ont av ett skott och nu är det därför machostilen som gäller. Här ska visas vilken tuffing man är.

Att det däremot är en gigantisk svaghet, moraliskt sett, att låtsas få ont i kamp med en motståndare, har samma spelare inte fattat.

Tacka vet jag för några decennier sedan när en spelare som fejkade smärta blev utskrattad och inte hade en chans att få frispark. Förresten, på den tiden var det ingen som ägnade sig åt detta larv och oärliga uppförande. Ibland var det faktiskt bättre förr.

Till sist: Det skulle inte förvåna mig ett dugg om vi får se ett exempel på ovanstående trams i någon av kvällens matcher i Champions League.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post691

Sämsta foten-syndromet slog till

BeteendenPosted by Leffan Wed, November 20, 2013 16:42:25

Mitt inlägg i går visade sig tyvärr exakt beskriva verkligheten när Sverige åkte ut mot Portugal i VM-kvalet i går. Sebastian Larsson vägrade skjuta med sin sämsta fot och missade chansen att göra 1-0, Cristiano Ronaldo tvekade däremot inte och smällde in 1-0 med sin sämsta fot.

Vilken lärdom bör fotbollsspelare dra av detta? Jo, lär er skjuta med - och använda - båda fötterna. Kommer de att dra lärdom av detta? Nej, så ambitiösa fotbollspelare finns det ytterst få av.

Sverige missar VM och det är förstås trist. Men troligen hade laget gjort en slät figur om det blivit VM-spel nästa år. Med bara en spelare av hög internationella klass, Zlatan förstås, så är det svårt att hävda sig på den främsta scenen. Och Sverige hade säkert inte blivit speciellt bättre till nästa år än det som visades upp i går. Det är ju inte så att det står och stampar en drös med unga, talangfulla spelare som vill in i Blågult.

Men även om Sverige misslyckats i ett VM så borde man lyckats i går. När Zlatan Ibrahimovic skickade in bollen till fristående Sebastian Larsson i början av andra halvlek så borde det blivit mål. Larsson stod bara fyra-fem meter från mål och hade bara behövt sätta vänsterdojans bredsida till och styra in bollen i hörnet. I stället valde han att ta emot bollen med vänsterskon, lägga upp för en yttersida med högern, bästa foten, och då var det för sent. Då var målvakten inpå honom och kunde rädda. Hade Sebastian Larsson tränat upp sin vänsterfot så hade det varit den naturligaste sak i världen att trycka dit bollen med vänstern och göra 1-0. Men det har han inte bemödat sig om att göra.

Det har däremot Cristiano Ronaldo gjort. När han några minuter senare fick bollen på vänsterfoten, betydligt längre ifrån mål än Larssons chans, så slog han in bollen hårt och välriktat till 1-0. Med sin sämsta fot. Han gjorde för övrigt två av sina tre mål med sin sämre vänstra fot. Som för övrigt är riktigt vass. Ronaldo har tränat oerhört mycket extra på att skjuta väl med båda fötterna. I går gav det en VM-plats för hans land.

Om däremot Seb Larsson gjort 1-0 så hade det blivit en helt annan match än det nu blev. Sverige hade kunnat avvakta, täta till bakåt och bara vänta på en chans att sätta tvåan - och gå till VM. Efter 0-1 tvingades i stället Sverige att tokköra framåt och efter 2-1 kunde laget inte hejda offensiven, glömde defensiven och det utnyttjade Ronaldo till fullo.

Så slöheten att inte träna upp sin sämsta fot blev Sveriges öde denna gång. Det kommer att bli många lags öde framöver. Endast ett fåtal tycks fatta, ofattbart nog, hur viktigt det är att lära sig att ha två bra fotbollsfötter.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post683

Skjut direkt - även med den sämre foten

BeteendenPosted by Leffan Tue, November 19, 2013 11:51:35

Hur ofta ser man inte en spelare ha chansen att skjuta direkt, med fritt skottfält mot mål, men väljer att ta emot bollen för att lägga upp för skott med den andra foten? Tja, alltför ofta. Det händer nämligen flera gånger i varenda proffsmatch klotet trunt.

Passningen är perfekt, kommer i rätt riktning och i rätt hårdhet. För den bollen är ämnad är det bara att dra till, avståndet till mål är inte för långt, det är inga opponenter i vägen och målchansen given.

Vad händer då? Jo, gång efter gång tvingas man se hur den tänkta skytten tar emot bollen och försöker lägga an med den andra foten, spelarens bästa. I 99 fall av 100 har motståndare då hunnit fram och kan antingen bryta eller blockera skottet. En stor målchans blir till ingenting. Hade skottet avlossats direkt, med den sämre foten, så hade det i alla fall funnits en viss chans till mål. Men så långt kan tydligen inte professionella spelare tänka.

Varför händer det här? Jo, nästan ingen spelare är bekväm med båda fötterna. De flesta varken kan eller vill skjuta eller passa med sin sämre fot. För den är antingen så dålig att den inte duger till det eller så tror inte spelaren på sin egen förmåga med den sämsta foten.

Jag blir lika beklämd varje gång jag ser hur nästan alla spelare på toppnivå inte kan använda den ena foten utan alltid måste välja sin enda dugliga, även om det inte är läge att göra det.

Det är ofattbart slött och oambitiöst att inte träna upp båda fötterna. Det finns inget att skylla på eftersom dessa spelare tjänar ofta miljoner och har all tid i världen att göra det. Och det går att lära sig, det är bara att studera en sådan som Cristiano Ronaldo. Han har tränat oerhört mycket för att bli bra på att skjuta. Han skjuter nu fantastiskt med sin bästa fot och utmärkt med den andra. Han hade uppenbarligen tid att lära sig, det har alla andra proffs också.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post682

Ett evigt gnällande från bänkade spelare

BeteendenPosted by Leffan Wed, November 13, 2013 10:51:40

Om jag inte får spela så måste jag fundera på om jag ska vara kvar i klubben. Hur ofta hörs inte detta gnäll från fotbollsspelare? I stället för att hålla käft, ge allt på träningarna och se till att bli bättre så tränaren inte kan hålla spelaren utanför laget.

Av någon anledning så blir dagens professionella fotbollsspelare som små barn som blivit av med godiset när de ställs utanför förstaelvan i några matcher. Det jämras, knorras och de ojar sig över sin knäckande och orättvisa situation. Det här ses titt som tätt i tidningsartiklar och även om det säkert ofta är så att reportern ställt frågan och den bänkade spelaren svarat så är deras svar ofta till förfång för laget och även dem själva.

Att säga att man vill flytta om man inte är med i förstaelvan betyder att spelaren tycker att denne är bättre än de som väljs före honom. En inställning som är ojuste mot lagkamraterna och ett sätt som naggar lagandan i kanten. Inte heller får det managern att bli mer benägen att ta med den spelaren i laget. Snarare tvärtom, det är ju även ett misstroendevotum mot bossen att hävda att denne väljer fel spelare.

Senast i raden att tala om detta är Daniel Agger, mittback och vicekapten i Liverpool, som varit bänkad i några matcher medan tre andra mittbackar fått spela. Okej, han har inte gnällt och inte nämnt något om att han vill lämna klubben. Mer än möjligen lite subtilt. Däremot har Agger påpekat att han har tränat extra för att komma med i laget och även sagt att han hör hemma i förstaelvan.

Ojdå, det fanns alltså utrymme för att träna extra? Varför inte göra det hela tiden och då bli en bättre fotbollsspelare. Och vadå hör hemma i laget? Om tränaren tycker att det finns spelare som är bättre, för dagen eller i spelsystemet, så hör man inte hemma i laget.

Varför kan fotbollsspelare inte ha mer tålamod och mer respekt mot lagkompisar och sin manager? Och i stället för att uttala sig som man gör i tidningar i stället säga så här:

Jag är bänkad och det är för att det i dagsläget finns spelare i klubben som är bättre än jag på min position. Jag vill spela, precis som alla andra, och ska göra allt för att vinna tillbaka min plats. Under tiden ska jag stötta mina lagkamrater på alla sätt jag kan.

Ett sådant uttalande skulle inte dra i gång några spekulationer om att spelaren vill flytta och skulle inte heller störa stämningen i klubben, snarare höja den. Dessutom är detta respektfulla uppträdande något som ger både spelaren och klubben högre status.

Varför inte välja det sättet i stället för kvid- och gnöl-grejen.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post676

Skillnad på folk, norrlänningar och afrikaner

BeteendenPosted by Leffan Sat, November 09, 2013 12:41:07

Tv-kommentatorer säger en spelares namn och som ett alternativ nästa gång denne nämns så kan det låta så här: Bra skott av sydamerikanen eller afrikanen är ett bra nyförvärv. Jag har aldrig hört en kommentator säga europé utan då är det alltid landsbenämning som gäller, tysk, kroat eller fransman. Men colombianer, kenyaner och togoleser är bara sydamerikaner eller afrikaner.

Detta val av ord är precis detsamma som kommentatorer och andra inom tv säger när det handlar om olika delar av Sverige. En person från mellersta och södra Sverige benämns efter landskapet denne kommer i från, exempelvis skåning, värmlänning eller östgöte. Men kommer personen från ett av de norrländska landskapen så är man oftast bara norrlänning, inte västerbottning, lapplänning, jämtlänning eller härjedaling.

Det här är en mild form av rasism som bottnar i ren slöhet och/eller okunskap. Kommentatorn eller vem det månne vara orkar inte ta reda på varifrån norrlänningen eller afrikanen kommer. Eller tycker att det inte är viktigt. Konstigt nog eftersom både svensken söderifrån och spelaren från ett europeiskt land benämns mycket mer noggrant än så svepande som norrlänningen och afrikanen/sydamerikanen får stå ut med.

Det här gäller även dialekter och språk. Människor norrifrån sägs prata norrländska, inte kalixmål, jämtländska eller hälsingemål. I söder dras folk inte över en kam, där är det göteborgska, småländska och gutemål.

Den stora avarten har jag hört ett par gånger när det kommenterats fotboll på tv och figuren bakom mikrofonen påstått att en spelare pratar afrikanska. Vad jag vet så finns det tusentals språk i Afrika - inte ett enda.

Bör det bli en skärpning när det gäller benämning på människors ursprung? Ja! Blir det en skärpning? Nej, troligen inte. Trots att informationen bara är ett par knapptryckningar bort på datorn, surfplattan eller mobilen.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post670

Slå alla hörnor utåtskruvade

BeteendenPosted by Leffan Thu, November 07, 2013 11:31:01

Ett par funderingar om hörnor: Varför slås inte alla utåtskruvade? Och vad är det för mening med korta hörnor?

I fotboll är en hörna en chans att i lugn och ro, utan att motståndare kan störa passningsläggaren, försöka hitta en medspelare inne i straffområdet. Det borde vara en större målchans och ge fler mål än vad som är fallet i dag. Inåtskruvade hörnor och den korta varianten gör att målchanser och mål blir färre.

Att slå hörnorna utåtskruvade är alltid att föredra framför inåtskruvade. Då går bollen från målvakten som oftast varken vågar eller kan ta sig ut till bollen och antingen boxa bort eller fånga den. Målvakten är därmed tagen ur ekvationen och det anfallande laget har ”bara” motståndarnas utespelare att tampas med. Då är det betydligt enklare att få till någonting. Om hörnsparken dessutom kommer åtminstone sex-sju meter från mål så är det ännu mindre möjlighet för målvakten att gå ut och nypa stridsäpplet.

En utåtskruvad hörna är också lättare att nicka i mål än en som skruvar sig in mot mål. Den som nickar behöver inte ta i utan bara träffa rätt så studsar så att säga bollen mot huvudet och tappar i princip ingen fart in mot mål. En inåtskruvad är mycket svårare att träffa exakt på och dessutom måste nickaren själv se till att ge fart åt bollen, man får inget gratis. En inåtskruvad är också lättare för målvakten att ta.

Okej, en inåtskruvad hörna mot första stolpen kan ha en chans att bli styrd i mål men hur ofta hamnar inte sådana försök hos första försvarare? Just det, nästan alltid.

Och så det här med korta hörnor. Om det finns en inövad variant där två spelare kombinerar sig fram och kommer in i straffområdet och kan slå passning därifrån så är det väl bra med den korta varianten. Men oftast finns ingen tanke bakom den korta hörnan. Det enda som händer är att den som får den korta passningen försöker slå in bollen i straffområdet.

Men med då uppstår ett par nackdelar. Denne spelare kan nu attackeras av motståndare vilket en hörnläggare slipper. Det blir alltså mindre tid att sikta och dessutom motståndare att värja sig emot. Och det eventuella inlägget kommer ändå från samma avstånd och i nästan samma vinkel som en direkt hörnspark. Detta otyg med korta hörnor utan idé bakom är bara att skippa, de är alltid sämre än alternativet att slå in bollen direkt.

Så om inåtskruvade och korta hörnor förkastas till förmån för utåtskruvade så skulle målskörden öka. Det är jag fullkomligt övertygad om.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post668

Fusk viktigare än ärlighet

BeteendenPosted by Leffan Sat, October 19, 2013 12:43:54

En känsla för vad som är rätt, sportmannaanda om ni så vill, verkar ha övergett fotbollen totalt. Ett bra exempel är ”fantommålet” i tyska ligan i går.

I fotbollens barndom brukade spelare påkalla domarens uppmärksamhet och säga att man tagit med hand och att motståndarlaget skulle ha frispark. I dag är beteendet det motsatta. Massor av spelare, tyvärr nästan de flesta, kan tänka sig att fuska eller få eller ta fördelar som inte är rättmätiga.

”Målet” i går mellan Leverkusen och Hoffenheim är ett av de senaste bevisen på detta. Stefan Kiessling i Leverkusen nickade bollen strax utanför stolpen men via ett hål i burgaveln smet bollen in i kassen. Domaren som inte sett att det gått till så blåste för mål. Kiessling såg att bollen gick utanför och tog sig för huvudet och bannade sin miss. Men när domslutet var mål så accepterade han att hans nick utanför gav hans lag mål. Han hade ingen tanke på att vara en sportsman och klargöra för domaren att det inte var mål. Fuskmål var viktigare än hederlighet. Många i hans situation hade garanterat gjort detsamma.

Det här beteendet, att egen fördel alltid går före ärlighet, finns numera i alla situationer i fotbollen. Från mål till det som inte betyder så mycket. Ett exempel är inkast. Om en spelare klart och tydligt för alla, även för spelaren själv, slår bollen till inkast så räcker denne ändå upp handen och vänder sig bedjande till domaren och vill ha inkastet. Det här tyder på att fuska och skaffa sig felaktiga fördelar har hamnat i ryggmärgen hos många spelare. Man tänker inte längre på vad som är rätt utan gör allt för att få fördel oavsett om man ska ha det eller inte.

Samtidigt kan samma spelare inte träffa målet om denne får en bra skottchans. Spelaren lutar sig bakåt och bredsidar bollen högt över ribban. Att jobba in ett beteende i ryggmärgen som gör att spelaren i stället lutar sig över bollen vid skottögonblicket och träffar mål är tydligen inte lika viktigt som att lära sig att automatiskt jaga orättmätiga fördelar. Klent, mycket klent!



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post642

Löp 100 procent till lös boll

BeteendenPosted by Leffan Mon, August 19, 2013 11:18:18

Premier League-säsongen är i gång och ett specifikt beteende som är skadligt för laget lever kvar. Det syntes i de tv-sända matcherna lördag och söndag. Detta beteende finns för för övrigt i alla fotbollsligor världen över. Av någon anledning.

Det handlar om att spelare inte löper 100 procent till en lös boll.

Det är det här scenariot (och liknande) som ogillar: Bollen slås av ena laget långt in på motståndarnas planhalva. En försvarare jagar bollen, som inte kommer att rulla ut till varken hörna eller inkast. Försvararen har tio meter till bollen och närmaste motståndare som också kommer jagande är ytterligare tio meter bort.

I det här läget agerar försvararen ofta som om allt är under kontroll och löper inte i maxfart till bollen utan tror/tycker att det räcker med ungefär 70 procent. Motståndaren springer däremot i högsta tänkbara fart. Det här betyder att motståndaren är bara är fyra-fem-sex meter från bollen när backen når den och ska göra något. Om försvararen i detta läge får en dålig förstatouch så är anfallaren inne i situationen och det blir kamp om bollen som vem som helst kan vinna.

Det blir således en potentiellt farlig situation för det försvarande laget när det egentligen var hur lugnt som helst. Hade backen löpt 100 procent så hade det fortfarande varit tio meter till motståndaren och då hade han haft tid att både välja aktion och råd att få en svag förstatouch. Motståndaren hade ändå inte hunnit in i situationen.

Just det här händer ständigt och jämt. Det är underligt att spelare på högsta nivån inte kan lära sig att undvika dessa prekära belägenheter. Det tyder på antingen dåligt spelsinne, övermod eller ren slöhet. Dags för tränare att påpeka det här för sina spelare. Eller kanske inte heller de fattar att det finns en enkel lösning på dessa onödiga händelser när en back tappar bollen fast denne haft god tid på sig att göra något vettigt med den.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post517

Älska klubben, inte spelarna

BeteendenPosted by Leffan Tue, July 16, 2013 18:26:59

Så här års byter många spelare klubbar och när en favorit hos fansen flyttar så är det inte ovanligt att denne blir kallad svikare. Och både saknas, förbannas och hatas.

Men det är fel attityd från supportrar. I stället bör man lyssna på visdomsorden från förre Liverpool-stjärnan John Barnes. Han har sagt så här: Fall in love with the club, not the players. Alltså: älska klubben, inte spelarna.

Han har insett att i dagens fotboll så är ord som klubbkänsla och laglojalitet försvunna. Spelare tänker i första hand på sig själva, sin egen karriär och sin ekonomi. Därför kan de tänka sig att byta klubb fast fansen visat dem sin kärlek. Kanske till och med i många år.

Så för supportrar är det bara att gilla läget och stötta spelarna så länge de är i klubben och när de flyttar acceptera detta och stötta dem som kommer i stället. På det viset bistår man klubben, det lag man håller på och kanske till och med älskar.

Spelare kommer alltid att komma och gå men klubben blir kvar. Därför bör all stöttning gälla klubben och de spelare som för närvarande finns där. De som stuckit är bara att glömma. Det är inte värt att lägga energi på att ogilla spelare som lämnat.



  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post462
Next »