Leffans fotbollsblogg

Leffans fotbollsblogg

Om bloggen

Premier League i synnerhet och brittisk fotboll i allmänhet. Dessutom regler, taktik, listor, spelares kunnande och brister och mycket mera. För konstruktiva och genomtänkta synpunkter på mina inlägg mejla fotboll@skaskriva.com

Om tio dagar startar Premier League - åtta önskemål till nästa säsong

Premier LeaguePosted by Leffan Sun, June 04, 2017 18:22:31

Men vänta nu, det är väl en falsk rubrik? Ligan går väl inte i gång förrän 12 augusti? Jo, fast spelprogrammet släpps 14 juni, om tio dagar, och då börjar många fans spekulera om det egna lagets tur eller otur i lottningen, drömma om en bra säsong, kolla när de mest intressanta matcherna spelas och faktiskt känna som om allt har startat igen. Så är det definitivt för mig. Den 14 juni startar PL i mitt liv. Sedan börjar förstås själva fotbollsspelandet först två månader senare.

Egentligen kan man också säga att PL redan är i gång. Flera lag har nämligen redan värvat spelare trots att transferfönstret öppnar först 1 juli. Men numera meddelar klubbarna när en spelare har gått med på att skriva på, även om själva signerandet inte görs förrän 1 juli. Skillnad mot för bara några år sedan då transfers hölls hemliga till fönstret öppnade. Ett stort förvärv har redan ägt rum, det var när Bernardo Silva, mittfältare från Monaco, gick med på att lämna Monaco för Manchester City som pungar ut med, enligt tidningsuppgifter, 43 miljoner pund.

Eftersom tankarna redan är inne på nästa spelår så listar jag här åtta önskemål inför säsongen 2017/18.

1. Jämnare titelstrid.
Tre säsonger i rad har ligavinnaren varit klar alltför tidigt. Säsongen 2014/15 rann Chelsea i från tidigt och Manchester City hade inte ork att jaga ifatt. Segermarginalen var trygga åtta poäng. Säsongen därpå gjorde Leicester ett ryck som inget lag kunde hänga med i och laget vann till slut med bergsäkra tio poäng. Den gången var det Tottenham som bäst försökte matcha ligavinnaren, precis som sistlidna säsong. Men även denna gång hade serieettan ganska tidigt skaffat ett försprång som inte gick att hämta in. Titelvinnaren Chelsea var till slut sju poäng före Spurs.

Så tre år i rad har det långt före slutet stått ganska klart vilket lag som var destinerat för ligaguld även om det hyfsat länge var teoretiskt möjligt att ta sig förbi dem. Men långt före säsongen var över insåg i princip alla vart ligatiteln skulle hamna. Ingen riktigt spänning alltså. Nerv in i det sista är ju det man vill ha och sådan har inte på allvar funnits sedan 2011/12 då både Manchester City och Manchester United slutade på 89 poäng och Citys 3-2-mål på övertid hemma mot Queens Park Rangers var det som avgjorde. Med andra ord spänning in i sista sekunden. Och det är precis vad som önskas nästa säsong. Inget lag som rycker tidigt utan flera som är med i guldkampen in på målsnöret.

2. Nervkittlande nedflyttningskamp.
Senaste säsongen var det ganska spännande fram till ett par omgångar före slutet då Swansea spurtade fint och såg till att Hull blev det lag som följde Middlesbrough och Sunderland ner i The Championship. Men ingen batalj in i sista omgången. Ungefär så har det sett ut flera säsonger före det, ett par omgångar före slutet har de tre degraderade lagen varit utsedda. Nästa säsong hoppas vi på något liknande som 2010/11 då Wolverhampton inför sista omgången var precis ovanför nedflyttningsstrecket och blott en poäng före både Birmingham och Blackpool. Men alla tre förlorade i sista matchen så det blev inga omkastningar, men chansen till det fanns ända in i kaklet.

3. Stopp för feg fotboll.
I ett par säsonger, och inte minst den som precis avslutats, har massor av lag i Premier League börjat spela extremt feg och defensiv fotboll. I första hand lag från nedre halvan av tabellen när de besökt något av topp sex-lagen. Men även på hemmaplan har många lag parkerat bussen och ständigt haft tio man bakom bollen och enbart hoppats på en kontring eller fast situation för att göra mål, vinna eller ta poäng.

Många lag har helt enkelt underkänt den egna förmågan att spela fotboll, alltså via passningsspel ta sig förbi motståndarna och skapa chanser och göra mål. För inte så länge sedan hade en sådant taktik på hemmaplan blivit totalt utbuad av de egna anhängarna. Och det sker även till viss del nu.

Och hur kul är det numera för spelarna att det enda de ska göra när det vankas det roligaste de vet, att spela fotboll, bara gå in för att förstöra för motståndarna och inte kreera något eget. Svintrist, tror jag. De neutrala åskådarna blir uttråkade och i längden lär även fansen till de fega lagen och de lag som tvingas spela mot feglagen tappa intresset för att titta på denna enahanda fotboll där ett lag spelar bollen till varandra på mittplan, och söker luckor, medan det andra sitter i knäet på den egna målvakten och väntar på att det motståndarna ska tappa bollen.

Nej, dags att våga igen. Förr var det full fart framåt som gällde för hemmalagen oavsett vem som var på besök. Hög tid att återgå till denna typiskt modiga engelska inställning som garanterar underhållning.

4. Bättre engelska insatser i Europa.
Premier League är den rikaste ligan i världen och betalar högst löner till spelarna. Det kryllar av högklassiga spelare i många klubbar men på senare år har de engelska lagen varit usla när det handlat om spel i Europa. Okej, Manchester United vann Europa League senast och Liverpool var i final i fjol men i Champions League var det ett bra tag sedan ett engelskt lag utmärkte sig, än mindre vann det hela.

Nu måste lagen skärpa sig och visa att man kan spela den fotboll som krävs för att gå långt i CL. Man har spelarna som behövs. Det är dags att träna in den tempostarka och tekniskt skickliga fotboll som krävs för att gå långt. Lägg till lite engelskt stål och PL-klubbarna borde vara på god väg att ta tillbaka herraväldet i Europa som rådde i början och mitten på 2000-talet. Varför inte tillbaka till hur det var 2007/08 då tre engelska lag var i semifinal och två i final. Förutsättningar för en hy storhetstid finns, nu är det viljan att ta vara på möjligheterna som gäller.

5. Slut på filmande, spelförstörande och maskning.
Fotbollen gisslas av mycket ynkligt som att spelare kastar sig och låtsas blivit kapade när de inte blivit det, spelare ställer sig precis framför bollen när det andra laget ska slå en frispark bara för att förstöra spelet och en del masar sig av plan när de blir utbytta bara för att få det andra laget ur rytmen. Det vill säga spelare är beredda att på olika nedriga vis skaffa sig orättmätiga fördelar. Man filmar, förstör och fördröjer spelet och fuskar och myglar.

Det är hög tid för förändring. Jag vill se spelare som tycker att sportslighet går före oärlighet. Spelare som har en inre resning, integritet, rättvisetänk och anser att det som ska avgöra matcherna är vilket lag som är bäst på fotboll. Inte fiffel, småaktighet och fula tricks. Kommer förändringen att ske? Nej, fotbollsspelare har fått för sig att de har rätt att uppträda hur illa som helst. Det enda som kan ändra på situationen är långa avstängningar när spelare håller på med sitt illvilliga tjafs. Det är det enda som biter på dessa bortskämda miljonärer.

6. Mer rättvist spelprogram.
På tal om rättvisa så är det ett krav att spelschemat blir det kommande säsong. Inte minst kring jul och nyår när matchandet är tätt måste lagen ha lika lång vila mellan kamperna. Det vill säga inte som förra säsongen då Chelsea hade ett mycket bättre program än konkurrenterna.

Laget spelade 26 december, 31 december och 4 januari. Alltså fem och fyra dagars vila mellan matcherna. Att jämföra med Liverpool som spelade 27 december, 31 december och 2 januari. Med andra ord fyra och två! dagars vila. Matchen 2 januari var dessutom endast 44 timmar efter att matchen 31 december hade slutat och var även en bortamatch ganska långt bort. Chelsea spelade alla tre matcherna i London, två hemma och en hos grannen Tottenham. Även Manchester City spelade 31 december och 2 januari, alltså med två dagars mellanrum vilket i sig är helt uppåt väggarna med tanke på svårighet i återhämtning och risk för skador.

Även Arsenal och Manchester United tvingades spela med två dagars mellanrum och Tottenham hade en gång tre dagars vila. Chelsea hade således det klart lindrigare men ändå sa deras manager Antonio Conte: De andra lagen tycker att spelschemat är orättvist för att vi leder ligan och vinner matcher. Nej du, Conte. De andra lagen tyckte att spelschemat var orättvist för att spelschemat de facto var orättvist! Vilket också gav Chelsea en enorm fördel i ligaspelet och var en av de detaljer som gjorde att laget kunde rycka i från just den här perioden.

Kommande jul/nyår blir det ännu fler matcher än i fjol och då är det extra viktigt att programmet är rättvist och att lagen åtminstone har tre dagar att vila mellan matcherna. Även om det också är för lite. Det enda lag som kan få spela lite tätare är Chelsea. Varför inte tre matcher på sex dagar, intressant att se om Conte tycker det är rättvist. Säg så här: Då kommer han garanterat att gnälla över ett orättvist spelprogram.

7. Andra lag än de vanliga i toppskiktet.
I flera år, ja i många, så har sex lag lagt beslag på tätplatserna i ligan. Arsenal, Chelsea, Tottenham, Liverpool, Manchester United och Manchester City har varit sextetten i topp. Någon enstaka gång har Everton, Leicester och Newcastle nästlat sig in och spräckt hegemonin. Lag som Southampton och West Ham har också hotat att klämma sig in bland de sex främsta. Men i stort regerar de sex nämnda toppklubbarna. Vore både roligare och mer hälsosamt för ligan om exempelvis Stoke, Swansea, Crystal Palace och West Bromwich tillsammans med de fem nämnda utmanarna kunde se till att den i dag givna toppen inte alls var så förutbestämd. När samma lag hela tiden slåss om topplatserna så betyder det en mindre intressant serie. Se bara på vad Leicester gjorde 2015/16, det går att ta sig förbi alla sex topplagen. Bara för Southampton, West Ham och kompani att våga, tro och agera.

8. Spelare som kan skjuta, har en bra förstatouch och två bra fötter.
Massor av fotbollspelare på allra högsta nivån, som exempelvis Premier League är dåliga på att skjuta, har en svag förstatouch och kan bara använda ena foten på ett vettigt sätt. Det är egentligen skandalöst dåligt.

Hur ofta ser man inte spelare få en perfekt boll inspelad från kanten, vara oattackerad strax utanför straffområdet men ändå skjuta högt över? Spelaren lutar sig bakåt, sätter dit bredsidan och så tar fysikens lagar över och skickar upp bollen på läktaren. När det rätta hade varit, som man fick lära sig som knatte, att luta sig över bollen och trycka till med vristen. Okej, det kan bli en snedträff men lika ofta ett otagbart skott på mål. Varför kan inte spelare lära sig detta enkla? Obegripligt.

En annan ofattbar sak är hur spelare på högsta nivån kan ha en så dålig förstatouch. Har man inte touchen naturligt så är det ju bara en träningssak att lära in. Tänk vad många bra lägen som går förspillda för att spelare inte kan ta emot en boll utan låter den studsa i väg en meter eller två (ofta till en motståndare). Hur slöa får miljonärerna vara? Varför skaffar de inte en bra förstatouch?

Precis samma sak gäller för den utbredda svagheten att bara kunna använda en fot. Även det är en träningsgrej. Bara att öva tills man är bra med bägge fötterna. Det är ju inget som är oöverkomligt eller svårförstått. Men enfotade spelare struntar i att bli bra med båda fötterna, då är det viktigare att springa till tatueraren, bilförsäljaren eller frisören. Klent, mycket klent.

Det är dessutom skämsigt att inför tusentals på arenorna och miljontals framför tv-apparaterna att vara kass på att skjuta, ha en usel förstatouch och ha en undermålig fot.

Tänk om alla spelare kunde ge sig katten på att eliminera dessa förbluffande bedrövligheter och skaffa sig de tekniska egenskaper som varje spelare på hög nivå borde anse som en självklarhet.

Kommer det att ske? Nej, som vanligt så bryr sig inte dessa bortskämda miljonärer.

Detta är mitt sista inlägg på bloggen. Jag har tyvärr inte tid, på grund av jobb, att skriva så mycket och så initierat som jag vill på bloggen och då känns det inte meningsfullt att fortsätta. Ett och annat sporadiskt inlägg var inte tanken när jag startade.

Jag tackar alla som följt mig sedan jag började 2012 och kanske återkommer jag om och när tiden tillåter.





  • Comments(0)//leffansfotbollsblogg.skaskriva.com/#post1195